Du är här:Start > Blogg

30 jun tisdag

Klockrent i bilder

Ett härligt gäng från Ingarp åkte på scoutlägret Klockrent i Tångerda vecka 26. Tillsammans med 2000 andra scouter och ledare var man med om några oförglömliga dagar.

Titta på Runes härliga bilder för att få känslan av hur det var där!

Kategorier

Lägerhälsningar

10 jun onsdag

Gränslöst

Det är morgon.

Tidig sådan, och bussen stävar genom den blöta grönskan.

Jag kliver ombord, hälsar på chauffören, stämplar kortet och börjar vandringen bakåt genom bussen.

På varje tvåsäte sitter en människa. Ingenstans sitter två, ingenstans är det ledigt. Så typiskt svenska att det nästan luktar krondill, rotmos och midsommardans på morgonbussen.

Jag är den första som blir över. En på varje säte. Vem ska jag sitta hos?
Stegar bakåt, bakåt, bakåt. Bussen är lång.

Han som är speciell och alltid glad och pratar med sig själv och osynliga vänner säger "Godmorgon sköna madam!" när jag passerar.

Där är ett säte som ser tomt ut, men nej. En nersjunken industriarbetare som sover.

Vems sfär ska jag tränga mig in i?
Vem ska jag besvära?
Vem ska få äran att sitta bredvid mig?

Räddningen finns: bakersta raden med fem säten. Den är tom.
Där kan jag sitta alldeles själv. På fem platser. Och innan näste man går på har en gått av, och allt är frid och fröjd.

När jag var hos en frisör senast Ä det var drygt två år sedan, jag sköter mestadels mitt hår på egen hand Ä fick jag hjälp av en kvinna som kommit till Sverige från Tanzania. Hon berättade att hon gillade det svenska sättet att åka kollektivt. I hennes hemland tyckte hon att man var tvungen att prata och dela med sig av mer än hon ville till de som råkade sitta på sätet bredvid. Här kände hon att hon passade in.

Det finns ju gränser för vad man gör. Oftast ganska gemensamt överenskomna inom en kultur Ä här sitter vi gärna en och en på bussen.

Egentligen finns det otaliga gränser som jag tar hänsyn till varje dag, oavsett om jag tänker på dem eller ej. Jag sätter upp gränser för mig själv, målar upp linjer för hit men inte längre och ibland får jag flytta dessa gränser när jag lär mig något nytt, eller tappar en förmåga. Det är nog så att det skapar en känsla av trygghet att omge sig av ramar, lite som att bygga en koja. Utan gränser kan jag ju gå hur långt som helst, göra eller säga precis vad som helst. Spännande men också läskigt.

Sommaren har inga gränser.

Om man inte frågar SMHI, för de har en meteorologisk definition för sommar. Och om man frågar tyskarna har de sommarbörjan "Sommeranfang" den 21 juni, då sommarsolståndet infaller. Sommaren för någon som går i skolan kan tyckas börja och sluta i takt med sommarlovet.

Men på sätt och vis är sommaren ändå gränslös. Sommarhimlens blå och gräsets gröna nyanser, de är oändligt många. Soldoften från tomatplantorna har ingen skala. Den ljusa natthimlen där fladdermöss och morkullor piper förbi går inte att mäta. Grusvägarna vi cyklar på mellan hundkäx och timotejstrån fortsätter hur långt som helst. Luftfuktigheten efter ett sommarregn överstiger alla procentsiffror som finns, när det droppar och dryper från rännebroar och rädisblast. Kraset av snäckskal mot klippor under flipflopsulorna, kaprifoldoften som slingrar sig i snåren, ejderfamiljens skrockande i havsviken. De har inga gränser.

/Kristin Lovén,

Göteborg, maj 2015

Kategorier

Kristins tankar

10 jun onsdag

Missionsrådet berättar

Nya Prylladan

Vid senaste församlingsmötet beslutades att loppisförsäljningen i Nya Prylladan fortsätter. Den här säsongen kommer 70% av intäkterna att gå till olika missionsprojekt och de resterande 30% till Ingarps missionsförsamlings byggnadsfond.

De missionsprojekt som kommer att stödjas är:

Nepals jordbävningsdrabbade befolkning, via Equmeniakyrkans internationella arbete. (www.equmeniakyrkan.se)

● Romska familjer i Rumänien: utbildning till barn och försörjningsmöjligheter för föräldrar via Erikshjälpen. (www.erikshjalpen.se)

● Krigsdrabbade i Syrien via den kristna organisationen Open Doors. (www.open-doors.se)

● Social stöttning i närområdet.

Be och Ge!

De två första helgerna som Nya Prylladan hållits öppen har intäkterna till mission oavkortat gått till Nepal och extrainsamlingar har även gjorts i missionskyrkan. Om du inte haft möjlighet men känner att du vill skänka ett bidrag, kan du sätta in din gåva på Equmeniakyrkans pg 90 03 28-6.

Stoppa klimatförändringar

I förra programbladet tog vi upp kampanjen Act now for climate justice. Nu kan du skriva under namninsamlingen på anslagstavlan i entrén i kyrkan om du inte kan göra det via internet.

Brobygget

Ännu ett lastbilslass med insamlade kläder och möbler har åkt iväg till Estland. Bilderna är från den nyöppnade loppisen i Narva.

I oktober kommer barn- och ungdoms-konsulenterna inom Unionskyrkan på besök till Sverige. Dessa två stöttas av Brobygget och bland annat har de 10% från vår missionsauktion gått till deras löner. Vi hoppas att de ska hinna hälsa på våra SMU-grupper även i Ingarp.

Till Kristi Himmelsfärdshelgen 2016 planeras en resa till Estland då man är välkommen att följa med. Bland annat besöks församlingar och second handbutiker samt några av landets sevärdheter. Låter det intressant? Lämna intresseanmälan till Anna eller Eva Karin!

/Eva Karin Themar och Anna Rydsmo

10 jun onsdag

Bok- och apptips

Jag läser så mycket bra böcker på själavårdsutbildningen jag går och jag vill dela med mig ett tips. Det är en bok som heter Livet jag längtar efter. Heliga vanor för vanliga människor av författaren och pastorn John Ortberg, Libris förlag.

Den finns att beställa som pocketbok på bland annat www.bokus.com eller www.adlibris.com för ca 50 kr.

Han försöker "göra heliga vanor tillgängliga för vanliga människor. Klosterkyrkor och ökenfäder må verka fjärran när disktravarna tornar upp sig i köket, men det är just där, i vardagen, som Gud vill möta oss", som det står i texten på baksidan av boken.

Alla som varit kristna i ett par år borde läsa den, tycker jag! Han tar på ett roligt och seriöst, med hög igenkänningsfaktor, upp de frågor vi brottas med som kristna i vardagen och vill hjälpa oss att fördjupa vår relation med Gud.

Jag (av alla människor) vill också tipsa om en app, som jag önskar skulle finnas på svenska men som är på ganska lätt engelska. Den heter Pray as you go och erbjuder gratis en ca 12 minuters andakt/bibelmeditation för varje dag. Den hjälper till att göra bibelordet nära och levande i vardagen på ett lagom långt och enkelt sätt. Bibeltexten kan man läsa på svenska och vissa av de kristna stororden får man kanske slå upp i lexikon i början. Den är ett sätt att bli stilla och öppna upp för Guds ord inför dagen som väntar.

/Anna Rydsmo

10 maj söndag

Konfirmanderna på Gullbranna

Här på Gullbrannagården har vi det riktigt bra! Vi har fyllt dagarna med undervisning, gudstjänster, lek och gemenskap tillsammans med 300 andra sköna människor från olika platser!

Några modiga trotsade en dag både blåsten och det sunda förnuftet och tog ett minst sagt uppfriskande bad i havet...

Vilka härliga dagar vi har haft!!

/Konfirmanderna

Kategorier

Lägerhälsningar

26 mar torsdag

I nutid

De dyker upp nu. I skogsbryn, trädgårdar, över små bäckar och åkrar. I sneda solstrålar dansar de tillsammans eller ensamma i vårluften. Upp och ner, upp och ner, outtröttligt.

Vilka de är vet nog bara skaparen själv, och möjligtvis jourhavande biolog på naturhistoriska riksmuseet. Myggor, harkrankar, knott, sländor, flugor och mott.

Man kan försöka föreställa sig hur det skulle vara att vara en av dem. Att känna att temperaturen i luften är helt rätt, att flyga till en solig glänta och bara flyga där. Upp och ner eller lite mer stillastående. Fram och tillbaka genom luften. Försök föreställa dig att det är det enda rätta att göra Ä att flyga där på ett dansliknande sätt i solen.

Känner du lugn? Eller får du panik över att det verkar så ovettigt och meningslöst?

Att stå ut med att bara vara en liten stund, utan att genast börja planera en lång räcka av händelser som man ska hantera härnäst, det är något man kan öva sig i och bli bättre på.

När jag första gången hörde någon som talade sig varm för att leva här och nu, tyckte jag att det verkade rätt bortkastat. Var annars kan man leva? Och när? Dessutom måste man ju till viss del få planera sin morgondag och minnas det man varit med om, för att ha ett meningsfullt liv.

Men jag förstod så småningom vad som menades.

Egentligen är här och nu det enda vi har. Det är det enda vi kan göra något av.

Ibland kallas det för mindfulness, vilket inte går att översätta till svenska, men medveten närvaro, eller att vara i nuet är ungefär vad som menas med
begreppet. Det kan användas som stresshantering för att komma ner i varv och lära känna sig själv bättre.

Jag tror att även den som inte är sjuk av stress har nytta av att vara i nuet så ofta man kan. Det är på något vis ett rasande tempo på många håll i
samhället, och själen kanske inte hinner med.

Vid något tillfälle har jag kommit på mig själv med att vara avundsjuk på en fågel. En svarthätta var det, som inifrån ett snår sjöng sådär otroligt vackert, en försommardag när allting doftar grönt och man inte borde ha några bekymmer alls.

I mitt huvud snurrade dock semesterschemat, och det där jag hade sagt till någon Ä tog hon illa upp utan att visa det, och den där presenten jag måste fixa till nästa helg, och när är det nu dags för synkontroll igen, och vilka tapeter ska vi ha i vardagsrummet?

Den lilla fågeln verkade ha det så lugnt och skönt. Ett litet revir där den satt och sjöng. Gott om mat som flög in i munnen på den. Säkert några söta ägg som låg tryggt i sitt bo. Inga bekymmer alls i mina ögon. Just då ville jag byta, och bara sitta där i skogen och sjunga i solskenet.

Men det är väl så att vi alla har vår beskärda del av bekymmer, och att vi i perioder är olika bra på att ta hand om det. En sak är säker, och det är att det inte är till hjälp att försöka göra allt på en gång.

Så varför inte göra som svarthättan istället? Varför inte bara sätta mig i solen och sjunga? Förmodligen skulle jag hinna med mer under min dag om jag tog en sak i taget, och en paus däremellan. Dessutom skulle jag må bättre och känna att det är jag själv som bestämmer, inte de där envetna tankarna som surrar på om allt som kan göras. Och någon som såg mig kanske kunde inspireras till en paus själv.

Blunda.

Känn hur din kropp rör sig vid varje andetag. Är det kallt eller varmt där du är? Vad hör du runt omkring dig? Känner du solens värme? Luktar det något
speciellt? Vilar fotsulorna mot golvet? Är du spänd eller avslappnad i musklerna?

Döm inte dig själv, inget är rätt eller fel. Bara notera hur det ligger till och var en stund här och nu.


/Kristin Lovén,

Göteborg, mars 2015

Kategorier

Kristins tankar

26 mar torsdag

Missionsrådet berättar

Du vet väl att vår församling är en Kyrka för Fairtrade?

För att bli diplomerad ska en församling i största möjliga mån använda Fairtrademärkt kaffe, te och andra produkter i sin verksamhet samt engagera sig i kampanjer och sprida information om Fairtrade och rättvis handel. Läs mer på Ingarps missionskyrkas hemsida om vår församlings arbete med Fairtrade.

Varför går folk klädda i svart på torsdagar?

De kanske stödjer kampanjen "Thursdays in black" (torsdagar i svart). Kyrkornas världsråd startade redan på 1980-talet en fredlig protest mot våldtäkt och våld, i synnerhet det som sker i samband med krig och konflikter. Genom denna symboliska handling, att klä sig i svarta kläder på torsdagar, kan vi visa vårt stöd för våra systrar som fått synliga och osynliga ärr. De finns över hela vår jord t.ex. både i Syrien, Kongo, Pakistan och här i Sverige. Equmeniakyrkan deltar i den globala kampanjen för att vara en röst som motverkar orättvisor.

Har du tänkt gallra i garderoben?

Klädinsamling till Estland ordnas även i år. Från onsdagen den 15 till och med tisdagen den 21 april kan du lägga in hela och rena kläder samt skor i hästkärran vid Ingarps missionskyrka. Packa dem i sopsäckar eller stadiga kartonger. Behöver du hjälp, kontakta Anna tel. 40020 eller Eva Karin tel. 40102.

Kan klimathotet övervinnas?

"De rika länderna i världen bär det största ansvaret för klimatförändringarna. Ändå är det människor i fattiga länder som drabbas värst. Nu har de inte bara fattigdom att kämpa mot, utan även klimatförändringar. Det är inte rättvist. Vi kan redan nu känna av klimatförändringarnas konsekvenser. Människor i världen över vittnar om kraftigare översvämningar, svårare torrperioder, våldsammare stormar och stigande havsnivåer. Dricksvattnet blir på många håll förorenat och odlingsfälten förstörs. Men om vi agerar nu så kan vi fortfarande stoppa klimatförändringarnas värsta konsekvenser."

Citatet är hämtat på www.actclimate.org/sv. På Equmeniakyrkans och Diakonias hemsidor kan du läsa mer om kampanjen act now for climate justice. Där kan du skriva på namninsamlingen för att visa våra politiker att du vill att de arbetar för klimaträttvisa inför klimatmötet i Paris i december 2015.

Undrar du hur det gick?

Det slutgiltiga resultatet för Ingarps missionskyrkas insamling till Equmeniakyrkans internationella arbete Tänd ett ljus blev 39 999 kr. Sedan tillkom även minnesgåva från en begravning och födelsedagspengar.

Vill du vara med och be för Equmeniakyrkans arbete?

Nu finns förbönskalendern för andra kvartalet i predikstolen.

/Eva Karin Themar och Anna Rydsmo

10 feb tisdag

Sköt om dig nu

Hur mår du idag då? frågar jag mannen efter att ha presenterat mig.

Jaa, det är väl sådär. Ganska bra efter omständigheterna, jag kunde varit död flera gånger om.

Jag har läst remissen från hans hjärtläkare och där nämndes att han har behövt byta såväl njure som hjärtklaff och kranskärl till hjärtat. Alltså överdriver han inte i det han säger.

Det är ett stort förtroende jag får knappt en minut efter att vi möttes i väntrummet på mitt jobb.

Vi når fram till rummet där jag ska göra en ultraljudsundersökning av mannens hjärta. Vi säger inte så mycket mer om hans tidigare sjukdoms-historia, utan småpratar om undersökningen som ska göras och sätter igång med densamma. Så småningom är vi färdiga.

Jag berättar att undersökningsresultatet kommer att skickas till hans hjärtläkare, och att han kommer få besked om hjärtfunktionen via henne. Mannentackar och klär på sig.

På väg ut genom dörren stannar han upp och frågar hur det påverkar mig att möta sjuka människor i den omfattning jag gör. Mitt svar blir något i stil med att jag inte riktigt tänkt på det, eftersom jag mött sjuka människor varje vecka under flera år nu, men att vetskapen om hur drabbad man kan bli av sjukdom gör mig tacksam för det jag orkar och kan.

Jamen, har du inte ändrat ditt sätt att leva när du möter sjuka människor? frågar mannen. Han är ihärdig. Återigen drar jag till med något om tacksamhet och ödmjukhet och undrar vad han är ute efter.

Då säger jag till dig att du ska tänka på din hälsa. I varje stund ska du välja det som är bäst att göra för din hälsa, så långt det är möjligt. Ingen annan gör det åt dig.

Tack, säger jag lite förvirrat, för det känns som en slags lyckönskning.

Mannen tackar för sig, och går.

Medan jag städar rummet, byter britspapper och avslutar det administrativa som måste göras efter en undersökning, undrar jag vad han egentligen ville ha sagt.

Först blir jag lite sur. För det första, varför utgår han ifrån att jag är frisk? Han kan ju inte veta vilka sjukdomar jag har. Bara för att jag fortfarande är ganska ung, behöver det inte betyda att jag är frisk. För det andra, varför sa han att jag ska göra det bästa för min hälsa? Vad har han med det att göra? Tyckte han att jag verkade ohälsosam på något vis? Fick han för sig att jag röker eller bara äter skräpmat eller aldrig motionerar?

Sen tänker jag om.

Det är en bra uppmaning till en medmänniska. En hälsning som faktiskt säger mer än "Ha det bra" eller "Sköt om dig nu", även om det senare egentligen betyder samma sak som den här mannens hälsning.

Och jag tänker att jag själv kanske skulle kunna skicka med människor en uppmaning. Jag kanske inte ska vara rädd för att de kan tycka det är obekvämt att höra, just när jag säger det. En uppmaning kan ju slå rot hos dem, även om vi aldrig mer kommer att träffas. Kanske är det just de människorna, som vi troligen aldrig mer ska träffa, som vi som bäst kan ta ett råd eller en uppmaning ifrån?

Föräldrarna tjatar, sedan övergår det till att vara barnen eller barnbarnen som tycks tjata. Kanske slår du ifrån dig välvilliga råd bara för att de kommer från en närstående? Kanske kan en kollega, bekant eller en relativt främmande person komma med ett råd som du inte motar bort och avfärdar direkt?

Kanhända att det landar på ett annat ställe i medvetandet, där det kan ligga och gro innan det slår rot, och gör att du tar tag i det där som du vet att du faktiskt borde?

Med tanke på att det har gått flera veckor sedan jag träffade den här mannen, kan jag bara skriva under på att hans uttalande gav effekt på mig. Inte för att jag har gjort som han sa, men jag har tänkt på det han sa. Och jag har tänkt på att han faktiskt brydde sig om mig tillräckligt mycket för att stanna kvar några extra sekunder, ställa mig en fråga och ge mig en uppmaning.

Det känns fint, tycker jag.

/Kristin Lovén

Göteborg, januari 2015

Kategorier

Kristins tankar

10 feb tisdag

Missionsrådet berättar

Hur gick det med Diakonias kampanj "Skatteflykten" och våra underskrifter?

Den 29 oktober 2014 överlämnades 3000 namnunderskrifter till Finansdepartementet och statssekreterare Ulf Holm. (Varje år försvinner mer pengar från utvecklingsländer än vad de får i bistånd.) Förhoppningsvis inspireras Ulf Holm och andra beslutsfattare till att arbeta för en ökad insyn i hur skatteintäkter hanteras både i Sverige och globalt.

Missionsauktionen 2014 gjorde att vi glädjande nog kunde skicka 16 000 kr till Equmeniakyrkans arbete i Estland, som stödjer deras barn- och ungdomsarbete och pionjärförsamlingar, en gren av Brobyggets arbete. (En annan är att det blir klädinsamling i april).

Omvänd mission

Tredje advent installerades en ny pastor i Linköpings missionskyrka. Han heter Saoud Bahhi och kommer från Syrien. Han har arbetat som pastor i 16 år i sitt hemland. När han nu inte vågade vara kvar i kriget med sin fru och tre barn flydde han till Sverige och till sina tre syskon här. Tack vare Bahhi, som talar arabiska, kan nu Linköpings Missionskyrka tjäna bland invandrare och flyktingar.

Julen är förbi och förra årets alternativa julklappsförsäljning i kyrkan bestod av bl.a. julkort, smycken och gåvobrev. Bäst sålde "Dece- mössorna", från Networks trading, som är tillverkade av romer i Rumänien. Genom den rumänska organisationen Networks arbetar Erikshjälpen för att stärka och lyfta romerna i deras hemmiljö. Ett bättre sätt att försörja sig på än att tigga.

När vi skriver detta pågår fortfarande Equmeniakyrkans internationella insamling som heter "Tänd ett ljus".

Vid gudstjänsten på Annandag jul kom det in 28 597 kr till detta arbete, förra året var summan 46 485 kr. Detta är en utveckling som bekymrar oss i missionsrådet och säkert fler i församlingen, men det hinner kanske komma in mer innan insamlingsperioden är slut 31 januari. Vi återkommer med slutgiltigt resultat.

Läs gärna på kyrkans anslagstavla där det hänger en hälsning med information från Hanna Larsson som fortsätter sitt arbete på OM. Hon och organisationen behöver mycket förbön och även ekonomiskt stöd.

Tips för dig som är mötesledare

Equmeniakyrkan har en förbönskalender där man varje vecka föreslår ett förbönsämne i Sverige och ett internationellt. Missionsrådet har lagt en folder i predikstolen med dessa förslag som kan användas i gudstjänsten.

/Eva Karin Themar och Anna Rydsmo

Om bloggen

Här delar församlingsmedlemmar med sig av sina upplevelser i vardag och helg.

Våra pastorer har skrivit många texter i vårt tryckta programblad och några av dem publiceras här.

Vårt aktiva missionsråd berättar om lokalt och globalt missionsarbete.