Du är här:Start > Blogg

26 mar torsdag

I nutid

De dyker upp nu. I skogsbryn, trädgårdar, över små bäckar och åkrar. I sneda solstrålar dansar de tillsammans eller ensamma i vårluften. Upp och ner, upp och ner, outtröttligt.

Vilka de är vet nog bara skaparen själv, och möjligtvis jourhavande biolog på naturhistoriska riksmuseet. Myggor, harkrankar, knott, sländor, flugor och mott.

Man kan försöka föreställa sig hur det skulle vara att vara en av dem. Att känna att temperaturen i luften är helt rätt, att flyga till en solig glänta och bara flyga där. Upp och ner eller lite mer stillastående. Fram och tillbaka genom luften. Försök föreställa dig att det är det enda rätta att göra Ä att flyga där på ett dansliknande sätt i solen.

Känner du lugn? Eller får du panik över att det verkar så ovettigt och meningslöst?

Att stå ut med att bara vara en liten stund, utan att genast börja planera en lång räcka av händelser som man ska hantera härnäst, det är något man kan öva sig i och bli bättre på.

När jag första gången hörde någon som talade sig varm för att leva här och nu, tyckte jag att det verkade rätt bortkastat. Var annars kan man leva? Och när? Dessutom måste man ju till viss del få planera sin morgondag och minnas det man varit med om, för att ha ett meningsfullt liv.

Men jag förstod så småningom vad som menades.

Egentligen är här och nu det enda vi har. Det är det enda vi kan göra något av.

Ibland kallas det för mindfulness, vilket inte går att översätta till svenska, men medveten närvaro, eller att vara i nuet är ungefär vad som menas med
begreppet. Det kan användas som stresshantering för att komma ner i varv och lära känna sig själv bättre.

Jag tror att även den som inte är sjuk av stress har nytta av att vara i nuet så ofta man kan. Det är på något vis ett rasande tempo på många håll i
samhället, och själen kanske inte hinner med.

Vid något tillfälle har jag kommit på mig själv med att vara avundsjuk på en fågel. En svarthätta var det, som inifrån ett snår sjöng sådär otroligt vackert, en försommardag när allting doftar grönt och man inte borde ha några bekymmer alls.

I mitt huvud snurrade dock semesterschemat, och det där jag hade sagt till någon Ä tog hon illa upp utan att visa det, och den där presenten jag måste fixa till nästa helg, och när är det nu dags för synkontroll igen, och vilka tapeter ska vi ha i vardagsrummet?

Den lilla fågeln verkade ha det så lugnt och skönt. Ett litet revir där den satt och sjöng. Gott om mat som flög in i munnen på den. Säkert några söta ägg som låg tryggt i sitt bo. Inga bekymmer alls i mina ögon. Just då ville jag byta, och bara sitta där i skogen och sjunga i solskenet.

Men det är väl så att vi alla har vår beskärda del av bekymmer, och att vi i perioder är olika bra på att ta hand om det. En sak är säker, och det är att det inte är till hjälp att försöka göra allt på en gång.

Så varför inte göra som svarthättan istället? Varför inte bara sätta mig i solen och sjunga? Förmodligen skulle jag hinna med mer under min dag om jag tog en sak i taget, och en paus däremellan. Dessutom skulle jag må bättre och känna att det är jag själv som bestämmer, inte de där envetna tankarna som surrar på om allt som kan göras. Och någon som såg mig kanske kunde inspireras till en paus själv.

Blunda.

Känn hur din kropp rör sig vid varje andetag. Är det kallt eller varmt där du är? Vad hör du runt omkring dig? Känner du solens värme? Luktar det något
speciellt? Vilar fotsulorna mot golvet? Är du spänd eller avslappnad i musklerna?

Döm inte dig själv, inget är rätt eller fel. Bara notera hur det ligger till och var en stund här och nu.


/Kristin Lovén,

Göteborg, mars 2015

Kategorier

Kristins tankar

26 mar torsdag

Missionsrådet berättar

Du vet väl att vår församling är en Kyrka för Fairtrade?

För att bli diplomerad ska en församling i största möjliga mån använda Fairtrademärkt kaffe, te och andra produkter i sin verksamhet samt engagera sig i kampanjer och sprida information om Fairtrade och rättvis handel. Läs mer på Ingarps missionskyrkas hemsida om vår församlings arbete med Fairtrade.

Varför går folk klädda i svart på torsdagar?

De kanske stödjer kampanjen "Thursdays in black" (torsdagar i svart). Kyrkornas världsråd startade redan på 1980-talet en fredlig protest mot våldtäkt och våld, i synnerhet det som sker i samband med krig och konflikter. Genom denna symboliska handling, att klä sig i svarta kläder på torsdagar, kan vi visa vårt stöd för våra systrar som fått synliga och osynliga ärr. De finns över hela vår jord t.ex. både i Syrien, Kongo, Pakistan och här i Sverige. Equmeniakyrkan deltar i den globala kampanjen för att vara en röst som motverkar orättvisor.

Har du tänkt gallra i garderoben?

Klädinsamling till Estland ordnas även i år. Från onsdagen den 15 till och med tisdagen den 21 april kan du lägga in hela och rena kläder samt skor i hästkärran vid Ingarps missionskyrka. Packa dem i sopsäckar eller stadiga kartonger. Behöver du hjälp, kontakta Anna tel. 40020 eller Eva Karin tel. 40102.

Kan klimathotet övervinnas?

"De rika länderna i världen bär det största ansvaret för klimatförändringarna. Ändå är det människor i fattiga länder som drabbas värst. Nu har de inte bara fattigdom att kämpa mot, utan även klimatförändringar. Det är inte rättvist. Vi kan redan nu känna av klimatförändringarnas konsekvenser. Människor i världen över vittnar om kraftigare översvämningar, svårare torrperioder, våldsammare stormar och stigande havsnivåer. Dricksvattnet blir på många håll förorenat och odlingsfälten förstörs. Men om vi agerar nu så kan vi fortfarande stoppa klimatförändringarnas värsta konsekvenser."

Citatet är hämtat på www.actclimate.org/sv. På Equmeniakyrkans och Diakonias hemsidor kan du läsa mer om kampanjen act now for climate justice. Där kan du skriva på namninsamlingen för att visa våra politiker att du vill att de arbetar för klimaträttvisa inför klimatmötet i Paris i december 2015.

Undrar du hur det gick?

Det slutgiltiga resultatet för Ingarps missionskyrkas insamling till Equmeniakyrkans internationella arbete Tänd ett ljus blev 39 999 kr. Sedan tillkom även minnesgåva från en begravning och födelsedagspengar.

Vill du vara med och be för Equmeniakyrkans arbete?

Nu finns förbönskalendern för andra kvartalet i predikstolen.

/Eva Karin Themar och Anna Rydsmo

10 feb tisdag

Sköt om dig nu

Hur mår du idag då? frågar jag mannen efter att ha presenterat mig.

Jaa, det är väl sådär. Ganska bra efter omständigheterna, jag kunde varit död flera gånger om.

Jag har läst remissen från hans hjärtläkare och där nämndes att han har behövt byta såväl njure som hjärtklaff och kranskärl till hjärtat. Alltså överdriver han inte i det han säger.

Det är ett stort förtroende jag får knappt en minut efter att vi möttes i väntrummet på mitt jobb.

Vi når fram till rummet där jag ska göra en ultraljudsundersökning av mannens hjärta. Vi säger inte så mycket mer om hans tidigare sjukdoms-historia, utan småpratar om undersökningen som ska göras och sätter igång med densamma. Så småningom är vi färdiga.

Jag berättar att undersökningsresultatet kommer att skickas till hans hjärtläkare, och att han kommer få besked om hjärtfunktionen via henne. Mannentackar och klär på sig.

På väg ut genom dörren stannar han upp och frågar hur det påverkar mig att möta sjuka människor i den omfattning jag gör. Mitt svar blir något i stil med att jag inte riktigt tänkt på det, eftersom jag mött sjuka människor varje vecka under flera år nu, men att vetskapen om hur drabbad man kan bli av sjukdom gör mig tacksam för det jag orkar och kan.

Jamen, har du inte ändrat ditt sätt att leva när du möter sjuka människor? frågar mannen. Han är ihärdig. Återigen drar jag till med något om tacksamhet och ödmjukhet och undrar vad han är ute efter.

Då säger jag till dig att du ska tänka på din hälsa. I varje stund ska du välja det som är bäst att göra för din hälsa, så långt det är möjligt. Ingen annan gör det åt dig.

Tack, säger jag lite förvirrat, för det känns som en slags lyckönskning.

Mannen tackar för sig, och går.

Medan jag städar rummet, byter britspapper och avslutar det administrativa som måste göras efter en undersökning, undrar jag vad han egentligen ville ha sagt.

Först blir jag lite sur. För det första, varför utgår han ifrån att jag är frisk? Han kan ju inte veta vilka sjukdomar jag har. Bara för att jag fortfarande är ganska ung, behöver det inte betyda att jag är frisk. För det andra, varför sa han att jag ska göra det bästa för min hälsa? Vad har han med det att göra? Tyckte han att jag verkade ohälsosam på något vis? Fick han för sig att jag röker eller bara äter skräpmat eller aldrig motionerar?

Sen tänker jag om.

Det är en bra uppmaning till en medmänniska. En hälsning som faktiskt säger mer än "Ha det bra" eller "Sköt om dig nu", även om det senare egentligen betyder samma sak som den här mannens hälsning.

Och jag tänker att jag själv kanske skulle kunna skicka med människor en uppmaning. Jag kanske inte ska vara rädd för att de kan tycka det är obekvämt att höra, just när jag säger det. En uppmaning kan ju slå rot hos dem, även om vi aldrig mer kommer att träffas. Kanske är det just de människorna, som vi troligen aldrig mer ska träffa, som vi som bäst kan ta ett råd eller en uppmaning ifrån?

Föräldrarna tjatar, sedan övergår det till att vara barnen eller barnbarnen som tycks tjata. Kanske slår du ifrån dig välvilliga råd bara för att de kommer från en närstående? Kanske kan en kollega, bekant eller en relativt främmande person komma med ett råd som du inte motar bort och avfärdar direkt?

Kanhända att det landar på ett annat ställe i medvetandet, där det kan ligga och gro innan det slår rot, och gör att du tar tag i det där som du vet att du faktiskt borde?

Med tanke på att det har gått flera veckor sedan jag träffade den här mannen, kan jag bara skriva under på att hans uttalande gav effekt på mig. Inte för att jag har gjort som han sa, men jag har tänkt på det han sa. Och jag har tänkt på att han faktiskt brydde sig om mig tillräckligt mycket för att stanna kvar några extra sekunder, ställa mig en fråga och ge mig en uppmaning.

Det känns fint, tycker jag.

/Kristin Lovén

Göteborg, januari 2015

Kategorier

Kristins tankar

10 feb tisdag

Missionsrådet berättar

Hur gick det med Diakonias kampanj "Skatteflykten" och våra underskrifter?

Den 29 oktober 2014 överlämnades 3000 namnunderskrifter till Finansdepartementet och statssekreterare Ulf Holm. (Varje år försvinner mer pengar från utvecklingsländer än vad de får i bistånd.) Förhoppningsvis inspireras Ulf Holm och andra beslutsfattare till att arbeta för en ökad insyn i hur skatteintäkter hanteras både i Sverige och globalt.

Missionsauktionen 2014 gjorde att vi glädjande nog kunde skicka 16 000 kr till Equmeniakyrkans arbete i Estland, som stödjer deras barn- och ungdomsarbete och pionjärförsamlingar, en gren av Brobyggets arbete. (En annan är att det blir klädinsamling i april).

Omvänd mission

Tredje advent installerades en ny pastor i Linköpings missionskyrka. Han heter Saoud Bahhi och kommer från Syrien. Han har arbetat som pastor i 16 år i sitt hemland. När han nu inte vågade vara kvar i kriget med sin fru och tre barn flydde han till Sverige och till sina tre syskon här. Tack vare Bahhi, som talar arabiska, kan nu Linköpings Missionskyrka tjäna bland invandrare och flyktingar.

Julen är förbi och förra årets alternativa julklappsförsäljning i kyrkan bestod av bl.a. julkort, smycken och gåvobrev. Bäst sålde "Dece- mössorna", från Networks trading, som är tillverkade av romer i Rumänien. Genom den rumänska organisationen Networks arbetar Erikshjälpen för att stärka och lyfta romerna i deras hemmiljö. Ett bättre sätt att försörja sig på än att tigga.

När vi skriver detta pågår fortfarande Equmeniakyrkans internationella insamling som heter "Tänd ett ljus".

Vid gudstjänsten på Annandag jul kom det in 28 597 kr till detta arbete, förra året var summan 46 485 kr. Detta är en utveckling som bekymrar oss i missionsrådet och säkert fler i församlingen, men det hinner kanske komma in mer innan insamlingsperioden är slut 31 januari. Vi återkommer med slutgiltigt resultat.

Läs gärna på kyrkans anslagstavla där det hänger en hälsning med information från Hanna Larsson som fortsätter sitt arbete på OM. Hon och organisationen behöver mycket förbön och även ekonomiskt stöd.

Tips för dig som är mötesledare

Equmeniakyrkan har en förbönskalender där man varje vecka föreslår ett förbönsämne i Sverige och ett internationellt. Missionsrådet har lagt en folder i predikstolen med dessa förslag som kan användas i gudstjänsten.

/Eva Karin Themar och Anna Rydsmo

16 nov söndag

Vad har du för världsbild?

Och varför ser den ut just så?

Så klart för att du bor där du bor, gick i skolan en gång och lärde dig hur världen ser ut. För att du umgås med de människor som finns omkring dig och för att du ser, hör, läser och tar in information från alla möjliga håll. För att dina föräldrar lärde dig vissa saker, och skolfröknar, fritidsledare, scoutledare, pastorer, vänner och jobbarkompisar har kompletterat med sina bidrag. Hur verklig kan din bild av världen tänkas vara?

För nära 50 år sedan, 1965, föddes i genomsnitt 5 barn per kvinna i världen. Vilken tror du motsvarande siffra är idag?

Hur många procent av världens vuxna befolkning, över 15 år, tror du kan läsa och skriva?

Under de senaste 20 åren, hur tror du andelen av världens befolkning som lever i extrem fattigdom har förändrats?

Hur många procent av världens alla ettåringar tror du är vaccinerade mot mässling?

Ganska svårt att veta, och du ska snart få svar.

Förra hösten, i början av november 2013, gjordes en undersökning där man ställde frågorna ovan, och några till, till ett antal svenskar. 1 021 personer valde att svara på undersökningen som gjordes för att se på vilken kunskapsnivå jordens befolkning befinner sig. Man kommer att fortsätta ställa sådana här frågor till människor jorden runt, för att se hur kunskaperna om mänskligheten och jordklotet är. Faktum är att majoriteten av svenskarna var ganska fel ute.

Har du hört eller sett Hans Rosling någon gång? Han är professor i internationell hälsa, och hörs oftast föreläsa på entusiastisk engelska med svensk brytning. För några år sedan var han sommarpratare i Sveriges Radio, och då och då syns han i TV.

Han brinner för folkbildning, och gör lättfattliga och till och med roliga presentationer av statistik och allvarliga frågor. Stiftelsen Gapminder, som startats av bland andra Hans, har i uppgift att bidra till en god utveckling genom att göra statistik lättillgänglig och enkel att förstå.

Blir du nyfiken och känner dig duktig vid datorn, kan du själv hitta statistik på Gapminders hemsida. Eller sök efter Hans Rosling på nätet, så kan du själv se hans föreläsningar och färgglada statistik.

Varför ska du intressera dig för statistik och global hälsa? Spelar det någon roll om du får nya kunskaper? Hur påverkar det dig att du känner till statistik om barnafödandet i Bangladesh, hur många människor som dött i trafikolyckor per år, antalet insjuknade i en viss typ av cancer, eller andelen energi som kommer från vindkraftverk?

Jag tror att det spelar roll. All kunskap spelar roll. När du gör dina val här i livet, handlar och talar du efter vad du vet. Ibland handlar det om att välja vilken banan man ska köpa, ibland vilket elbolag man ska anlita. Ibland handlar det om vem man vill skänka sina pengar till eller vem man ska rösta på i ett val. Vi har förmodligen aldrig haft fler valmöjligheter och valskyldigheter än vi har idag (fast jag har inte sett någon statistik på det) och då spelar det roll vad man vet.

Här kommer svaret på frågorna ovan. De gäller förstås bara ungefär just nu. Världen förändras ju. Idag föder varje kvinna i genomsnitt 2,5 barn (majoriteten av svenskarna trodde 3,5). 84% av jordens vuxna befolkning kan läsa och skriva (majoriteten av svenskarna trodde 60%). Den andel av jordens befolkning som lever i extrem fattigdom har de senaste 20 åren nästan halverats (majoriteten av svenskarna trodde att den nästan fördubblats). Av alla ettåringar på jorden är idag 84% vaccinerade mot mässlingen (majoriteten av svenskarna trodde 20%).

Detta är några exempel på positiv utveckling, och säkerligen resultat av stora beslut och kampanjer. Visst hade jag önskat att det var 100% som kunde läsa och skriva, och 100% som var vaccinerade. Och helst hade jag förstås sett att ingen levde i extrem fattigdom. Men nu när jag känner till hur det är, har jag i alla fall en sannare bild av världen jag lever i.

/Kristin Lovén,

Göteborg, oktober 2014

(Fotnot: Vill du veta mer om studien jag nämner, leta reda på The Ignorance Survey, i Sverige gjord av Novus och Gapminder.)

Kategorier

Kristins tankar

16 nov söndag

Missionsrådet berättar

I år var vi många från vår församling som hjälpte organisationerna i stan att samla in pengar till Världens Barn. Helgerna vecka 39 och 40 skramlades det ihop 12 068 kronor i våra sparbössor. Tack alla som skänkt och hjälpt till!

Den 16 oktober hade vi vårt Fairtrade-Café i kyrkan. Det kom över 110 personer i olika åldrar och fikade. De i skolåldern tittade också på en liten film (Banankontakt) och gick en kort tipspromenad om Fairtrade i kyrkan. 3915 kronorna inbringade försäljningen av kakor o dyl. De går till ett barnhem i Kenya där Heléne Karlsson just nu arbetar som volontär. Bland annat ska det köpas in en tvättmaskin för att underlätta vardagen där.

I skrivandets stund har Fairtrade.se fått in anmälan om att 622 807 personer i Sverige deltog vid årets fikadag.

Vår kyrka är ju en "Kyrka för Fairtrade" och Redbergskyrkan i Göteborg blev nu i oktober den hundrade kyrkan i Sverige som fairtrade-certifierats. "Om inte vi som kyrka jobbar handfast och konkret med rättvisa och bröd för alla, vem skulle då göra det? säger Klara Holmin, ungdomsledare i Redbergskyrkan. Läs mer på Equmeniakyrkans hemsida.

En annan glädjande nyhet är att vapenvilan i Gaza verkar stabil och kriget ser ut att vara över, i alla fall för den här gången. Platsen behöver stöd i bön och återuppbyggnad. Diakonia kan förmedla ekonomisk hjälp.

Årets tema för Kyrkornas Globala vecka, 16-23 november, är "Helig Fred Ä Tro som fredsskapare". Återigen aktualiseras rättvisefrågor runtom i kyrkorna. Sveriges Kristna Råd skriver: "Kyrkornas globala vecka 2013 och 2014 handlar om trons möjligheter att skapa fred som är mer än frånvaron av krig. En rättfärdig fred, som lovar frihet och rättvisa. En fred mellan stater och mellan människor. Vi vet att det går Ä nu vill vi prata om hur. Som kyrkor och församlingar vill vi skapa helig fred med tron som drivkraft."

Tiden går fort och snart är det dags för Missionsauktionen. Liksom de senaste åren kommer 10 % av intäkterna att gå till våra systerkyrkors arbete i Estland. Equmeniakyrkan (däribland vår församling) stödjer två konsulenter som arbetar med kyrkornas barn och ungdomsarbetet i Estland. Utan vårt stöd från Sverige skulle de vara tvungna att sluta sitt arbete. Kom och bjud och hjälp!

Equmeniakyrkans internationella insamling som äger rum första advent till 31 januari, heter i år "Tänd ett ljus". Vår församlings stora insamling sker annandag jul då bland annat Lisa Ljunggren kommer att berätta om vad hon arbetat med den senaste tiden.

/Anna Rydsmo och Eva Karin Themar

15 sep måndag

Rätt eller fel?

Sådär gör man bara inte! Skulle någon kunna
utbrista, och många runtomkring skulle kanske hålla med. Speciellt om de var uppväxta med ungefär samma kultur och normer.

Vi verkar känna oss väldigt trygga när vi delar in saker i rätt och fel. Speciellt om vi själva är bra på att hålla oss på rätt sida om den tänkta skiljelinjen. Om man inte skulle vara det, kan man alltid hitta på motiveringar. Argument som egentligen är helt befängda, men som får en att känna att man gör rätt, fastän man gör fel.

Själva konceptet med att det finns vissa saker som är sanna och vissa handlingar som gör att man klarar sig undan klander måste vara lika gammalt som människorna. Ändå kan man undra hur gränsen hamnar där den hamnar, och hur snabbt ett samhälle skulle kunna placera något från rätt- till felfacket eller tvärtom.

Vissa rättochfelfrågor kan med fördel gnabbas över på lunchrasten. Heter det egentligen kex eller tjex? Är det cyklisterna som kör som galningar, eller är det kanske bilisterna? Vem har oftast rätt? Man själv förstås?

Jag kan ibland känna mig rätt nöjd med att jag inte ska döma mina medmänniskor, eller mig själv för den delen. För hur vet man egentligen att det som är rätt är rätt? Att det som vi är överens om är fel, verkligen är fel? Bara för att vi är många som tycker likadant, behöver det ju inte vara så? Eller är det just då det blir rätt? Ett slags konsensus.

Kollektivtrafikfärjan Älvsnabben snabbar sig över älven. Från Hisingssidan till den andra i en diagonal skärning. Vattnet är blått som himlen och har bara små toppiga krusningar på ytan. Jag kvällspromenerar.

Luften är varm och ljus.

Han ligger under den stora kastanjen. Har gjort sig ett bo där.

Man ser en kropp i fosterställning under den mörkt turkosa filten.

Vad ska jag göra?

Ge honom min regnkappa ifall det börjar regna? Gå fram och säga hej? Köpa några öl och lite mat och låta honom berätta? Låta honom flytta in i lägenheten, skriva en bok om hans berättelse, skriva ett filmmanus, ge honom hälften av intäkterna från filmen? Lägga en limpa bröd i närheten, så han förstår att den är till honom?

Eller fortsätta gå förbi. Och tänka att man faktiskt inte kan vara fattig i det här landet om man inte vill. För det här är ett bra land, som man inte rimligtvis kan vara hemlös i. Kan man tänka.

Himlen är ljus. Luften varm.
Jag går hem och lägger mig i min säng.

Han ligger inte under kastanjen nästa gång jag går förbi.
Det sticker inte fram några svarta snowboots under den turkosa filten.
Den turkosa filten hänger prydligt över det bohag som står där i hörnet. I en nittiograders vinkel mellan två murar.

/Kristin Lovén,

Göteborg, augusti 2014

Kategorier

Kristins tankar

15 sep måndag

Missionsrådet berättar

När vi skriver detta får vi många rapporter om oroligheter runt om i hela vår värld. Det är svåra situationer i Ukraina, Syrien, Irak och Gaza, torka i Kina och hungersnöd på gång i östra Afrika. Diakonia har gjort ett upprop om insamling till Gaza. De förmedlar både akut humanitärt stöd och arbetar långsiktigt för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Du kan sätta in pengar på deras plusgiro: 90 33 03-6.

Under sommarens scoutläger på Mosshemmet i mitten av juni samlade scouterna in pengar till fyra vattenbrunnar i Bangladesh, ca 36 000 kr. Brrrravo!

Vid gudstjänsten den 28 september har vi insamling till "Världens barn".

Ny klädinsamling till Estland kommer att göras torsdagen den 2 oktober tom onsdagen den 8 oktober. Förpacka dina hela och rena kläder samt skor i kartonger eller stora sopsäckar och ställ in i hästtransporten vid Ingarps missionskyrka. Ring Anna 400 20 eller Eva Karin 401 02, 0730-329335 om du vill ha hjälp.

Välkomna på Fairtradecafé i Ingarps missionskyrka torsdagen den 16 oktober! På förmiddagen har barntimmebesökarna möjlighet att köpa fairtradefika och på eftermiddagen är det öppet café mellan kl. 14.30 - 17.00. Det finns smörgåsar, bullar, kakor och fairtrademärkta drycker att köpa. Intäkterna delas lika mellan församlingens byggkassa och missionsarbetet i Estland.

Du som går i skolan kan gå av bussen och ta ditt mellanmål där! Scouterna kommer att hjälpa till att baka till detta café.

Anordna gärna ett eget Fairtradefika på din arbetsplats denna dag. Gå in på www.fairtrade.se och läs mer om hur du gör eller be oss om hjälp med att rapportera!

I förra programbladet skrev vi om kampanjen "Skatteflykten". Vi kan nu skicka in 47 stycken namnunderskrifter till Diakonia, som vidareförmedlar dessa till den regering som vinner valet i höst.

Nytt brev från Elin Eckerberg i Mocambique finns uppsatt på anslagstavlan i kyrkan samt på hemsidan. Hon berättar bland annat om Natanael. Tänk vad våra förutsättningar i livet kan vara olika!

Hanna Larsson fortsätter att jobba inom OM ännu ett år.

Det finns så mycket oro, nöd och orättvisor i vår värld och vi känner oss ofta maktlösa men vi har vår oerhörda tillgång bönen! Ta med detta som vi skrivit om i dina böner!

/Eva Karin Themar och Anna Rydsmo

9 jun måndag

Missionsrådet berättar ...

På anslagstavlan i kyrkan finns det senaste brevet från Hanna Larsson där hon berättar om sina resor till Färöarna och Indien. Två resor med OM med helt olika förutsättningar. Trots det finns samma längtan efter Gud och hans medarbetare på båda platserna.

När du läser dessa rader har senaste klädinsamlingen nått fram till Estland. Om du missade den eller bara hittat mer i dina gömmor så ordnar Brobygget en ny insamling i oktober igen.

Den 11 april lanserades Diakonias nya kampanj Skatteflykten (www.skatteflykten.nu). Här kan du och jag visa att vi inte stödjer den obalans som finns i vår värld. Många storföretag undviker idag att betala skatt i de länder där de bedriver sin verksamhet. Detta drabbar främst de allra fattigaste. Pengar som kunde använts till skolor, sjukvård och infrastruktur hamnar i skatteparadis. Enligt beräkningar av Global Financial Integrity (GFI) försvinner ungefär sju gånger mer från världens utvecklingsländer genom skatteflykt än vad de rika länderna ger i bistånd. Läs mer på www.diakonia.se.

Genom att skriva under listan i kyrkan eller spela spelet skatteflykten.nu och skriva under dess highscore-lista, deltar du i Diakonias namninsamling mot skatteflykt. Namnen kommer att lämnas till den regering som vinner valet i höst.

Mycket oro och många orättvisor finns i vår värld och ibland kryper det närmare. Även i Eksjö finns numera tiggare från Rumänien. Ska vi som kyrka göra något? Och i så fall vad? På Ekumeniakyrkans hemsida www.equmeniakyrkan.se finns för tillfället en artikel om problematiken. Årets konfirmander kan kanske, efter sin resa, berätta hur läget är i den del av Rumänien de besökt.

Det finns mer intressant att läsa på Equmeniakyrkans hemsida. Gå in på hemsidan och leta reda på rubriken Blogg och klicka på Internationella bloggen. Här hittar du artiklar om bland annat:

- Att ge nytt liv till ungdomar i Moldavien,

- Kvinnor i Nicaragua som samlas till bön och fasta varje fredag,

- Böneväckelse i Egypten,

- Den svenska pensionären Gull-Britt Byhlin som åkte till Ecuador som volontär, eller

- Beiyi från Kina som tjänar Gud i Sverige.

/Anna Rydsmo och Eva Karin Themar

9 jun måndag

Öppnar nya dörrar

För ett år sedan visste jag precis vad jag skulle göra med mitt liv. Jag var äntligen klar med mina gymnasiestudier som har släpat efter i så många år efter studenten. Men nu var jag äntligen redo för högskolan. Nu hade jag den behörigheten som krävdes och jag kände mig redo även mentalt. Året på SVF hade tagit bort större delen av min rädsla för skolan. Nu skulle mitt liv börja!

Jag hade sökt in till förskollärarprogrammet i lite olika städer, visste inte riktigt vilken stad som skulle bli bäst för mig, så jag la det beslutet helt i Guds händer. Jag ville bara hamna någonstans där jag kunde känna mig hemma och veta att jag skulle stanna ett tag och inte behöva flytta runt så mycket som jag gjort större delen av mitt liv.

När dagen kom då jag skulle få reda på i vilken stad jag skulle börja mitt nya liv blev det inte något firande som jag hade tänkt mig. Jag kom inte in. Jag var helt mållös och ärligt talat helt förtvivlad. Vad skulle jag göra nu? Jag hade ingen plan B. Det fanns inget annat alternativ, jag skulle ju bli förskollärare. Jag hade gett Gud tre alternativ, tre olika städer där jag skulle börja plugga och Han gav mig inget utav dem. Mitt liv vändes upp och ner.

Jag hade inget sommarjobb förra sommaren och var stundtals ganska rastlös. Min bror Marcus frågade sina vänner på OMs (Operation Mission) kontor om de behövde lite hjälp under sommaren. Det tog de tacksamt emot.

Jag kom dit och skulle hjälpa till första gången bara några dagar efter att jag fått beskedet om att jag inte kom in på högskolan. Och när de hörde att jag inte längre hade några planer för hösten frågade de om jag skulle kunna tänka mig att jobba volontärt med dem ett tag.

Efter mycket bön och många råd-samtal med mina föräldrar upplevde jag att det var nog det här Gud ville att jag skulle göra. Pappa sa en gång till mig att det är lättare för Gud att leda någon som rör sig än någon som står stilla. Jag insåg att det var precis vad som hände. Jag rörde mig för fullt, hade en plan och gick mot den, men Gud hade en annan, så han stängde den dörren och öppnade en annan.

Jag hade mitt liv planerat, trodde jag visste vad som skulle bli bäst för mig, visste bara inte på vilken plats detta skulle ske. När jag då la det beslutet i Guds händer passade han på att ändra mina planer, och jag är nu övertygad om att det blev till det bättre.

Jag har nu jobbat med OM i snart ett år. Har många gånger frågat Gud varför han kallade mig in i detta, speciellt i början. För ska jag vara ärlig visste jag egentligen inte riktigt vad jag gav mig in på, men jag upplevde att det var vad Gud ville jag skulle göra just nu.

Gud har jobbat otroligt mycket i mitt liv. Jag har fått vara med om många spännande resor och upplevelser. Men det var varit mycket jobb och jag har fällt många tårar. Men nu vet jag att Gud är med mig hela tiden. Han är med i varje situation och han har full kontroll över mitt liv. Min uppgift är bara att låta honom styra och våga följa dit han leder.

Jag har ganska nyss kommit hem från en resa till Indien och i både förberedelserna inför resan och under tiden där har jag vågat lita mer och mer på att Gud vet vad han gör. Jag vet fortfarande inte riktigt vad Gud har för plan med mitt liv. Men jag vet nu att vad Han än har tänkt kommer han förbereda mig på det sättet som behövs.

Jag har även bestämt mig för att fortsätta jobba med OM ett år till. Ett år till där jag kan växa i min relation med Gud och sprida vidare den kärleken och friden Han ger mig.

/Hanna Larsson

Om bloggen

Här delar församlingsmedlemmar med sig av sina upplevelser i vardag och helg.

Våra pastorer har skrivit många texter i vårt tryckta programblad och några av dem publiceras här.

Vårt aktiva missionsråd berättar om lokalt och globalt missionsarbete.