Du är här:Start > Blogg

3 sep torsdag

Det enda alternativet

Regnskurarna som hade dominerat dagen verkade ha dragit vidare. Gråblå molntrasor seglade långsamt förbi mot den ljusa himlen, och vi drog upp fleecefiltar och koftor mot hakan, så att kvällsluften inte kom in. Korv och falafel hade grillats över en riktig glöd, en eldglöd, och doften av björkrök satt i kläder och hår.

Solen sjönk ner bakom kullen, och vi plockade in dynor, muggar och tallrikar och tog en promenad upp till kyrkan. Renfanor och annat gult lyste i vägrenen, och gruset knastrade under skorna.
Sex människor och en spräcklig katt på väg uppför backen. Katten gick sist i ensamt majestät, såg ut som att hon inte tänkte följa med oss längre utan kanske ge sig ut på åkern istället. Sedan fick hon fart och galopperade förbi oss alltihop, för att istället ta täten ett tag.

Vi hade haft begravning. Sorg och saknad släpptes fram, många minnen delgavs, och världen blev lite mjukare. Tårarna flyttade närmare. Det gick lättare att hitta dem när jag behövde släppa ut dem.

Det kändes skönt att ha det så.

En dag när jag var tonåring gick det av någon anledning upp för mig att jag inte hade gråtit på flera år. Först tänkte jag något i stil med att "det var längesen jag grät senast", och efter att ha tänkt efter, letat mig bakåt i tiden genom min dagbok och slutligen funderat lite till, kom jag fram till att det var flera år sedan sist. Märkligt tycker jag i efterhand. Så mycket som jag tänkte på, kände, var glad för och arg på och tyckte var orättvist, det är konstigt att det inte blev någon gråt av det.

Den innerliga glädjen och den djupa saknaden ligger grannar i mitt känsloregister, och grunden till dem båda är kärlek. Ju mer kärlek jag har till
människor, desto mer utsatt blir jag. Kärlek gör att jag lättare blir sårad, saknar, blir sviken och rädd för att mista.

Dagens sista tornseglare pep förbi ovanför oss, och katten tog vägen över stenmuren för att komma in till oss andra. Vi hade tagit grusgången in genom grinden, och fick gå över gräset för att komma fram till den plats där urnan så småningom ska sänkas ner. Blomster-arrangemangens alla färger gick fortfarande att urskilja, även om natten började sänka sig runt omkring kyrkogården. Någon satte sig på huk och la blommorna tillrätta, ändrade vinkel på ett band.

Där stod jag med en familj som inte var min egen, och delade saknaden efter en man jag aldrig lärt känna. Jag kände mig hemma. Stillheten i luften, skogen mörk som en granskog är mot en mörknande julihimmel, och ett rådjur som betade utan att intressera sig särskilt för oss.

På vägen hemåt stannade vi till vid gravar med namn från farfars farfars tid, och det berättades historier om vem som hittat på vilka hyss, och vem som liknade vem. En kort stund på jorden är vad vi har här, och de människor som råkar vara i vår närhet är dem vi för stunden kan bry oss om.

Månen hade stigit på andra sidan sjön, och en silveraktig hinna glänste där sjön vilade mellan skogen och betesmarken. En veteåker doftade till vänster om oss, och älggräsblommorna lyste i skummet. Katten hade avvikit från grusvägen, och tog en mer spännande rutt hem mot gården. En fladdermus sladdrade förbi mot den allt mörkare himlen, och vi låtsades att vi inte märkte de enstaka regndroppar som prickade oss och grusvägen medan vi svängde in mot huset. Vi hade redan bestämt att det regnat färdigt för dagen.

Sorgen efter en älskad går inte att beskriva. Kan jag för att slippa uppleva det undvika att älska?
Nej, säger jag. Trots alla svagheter det ger en att älska någon, är kärlek det enda alternativet.


/Kristin Lovén,

Göteborg, augusti 2015

Kategorier

Kristins tankar

3 sep torsdag

Missionsrådet berättar

Juldagen 2002 åkte 34 medlemmar ur Ingarps ungdomskör till Ecuador. En av platserna de besökte och sov över på var Oyacachi. Det är ett samhälle högt på Andernas sluttning.

Efter lång tids regn utbröt ett jordras den 27 juni i år. Lerfloder totalförstörde 25 hus och många fler  skadades. Byn fick evakueras men inga människor rapporteras döda.

Vi uppmanas be för byn, dess invånare och hjälparbetet! Om du vill ge ett ekonomiskt bidrag till hjälp- och uppbyggnadsarbetet i Oyacachi kan du sätta in din gåva på Equmeniakyrkans plusgirokonto 900328- 6 och märka insättningen ”Katastrof Ecuador”.

Ps. Det regnar fortfarande. Ds

Det finns fortfarande möjlighet att skriva under namninsamlingen för ”act now for climate justice” (agera nu för klimat-rättvisa) på Diakonias hemsida eller i på listan i Ingarps missionskyrka.

Vi vill också berätta att i de stora över-svämningar och jordskred som drabbat Myanmar/Burma finns Diakonia på plats. De hjälper de drabbade med bla mat, medicin och tak över huvudet. 70 personer var rapporterade omkomna 12/8 och över 200 000 drabbade. Flera tusen hektar jordbruksmark har översvämmats och man har förlorat både spannmål och boskap. Det förväntas bli svårt med livsmedels-försörjningen i landet. Dina böner och din gåva till Diakonias katastroffond gör skillnad!

Under sommarens stora regionsscoutläger ”Klockrent 2015” i Tångerda samlades över 150 000 kr in. De ska användas till skolgång för barn i Indien.

De stora insamlingslördagarna för Världens barn är 26 september och 3 oktober. Mer information om vad vi i församlingen ska göra kommer senare.

Klädinsamling till Estland blir torsdagen den 1 oktober till onsdagen den 7 oktober. Då kan du lägga dina kartonger eller sopsäckar med hela och rena kläder och skor i djurtransporten vid Ingarps missionskyrka.

Välkomna att delta i Stora Fairtrade-fikadagen i Ingarps missionskyrka torsdagen den 15 oktober!

På förmiddagen är caféet öppet kl. 10-11 för både barntimmebesökare och andra och på eftermiddagen är caféet öppet mellan kl. 14.30 och 17.00. Det finns både smörgåsar, bullar, kakor, frukt och Fairtrademärkta drycker att köpa. Intäkterna går till vårt missionsarbete i Estland.

Du som går i skolan kan gå av bussen och ta ditt mellanmål där. Scouterna kommer att hjälpa till att baka till detta café.

Ordna gärna eget Fairtradefika på ditt jobb eller skola! Läs mer på www.fairtrade.se.

Under vecka 43 har Brobygget bjudit hit två ungdomskonsulenter från vår systerkyrka i Estland. Förhoppningsvis får vi besök av dem under måndagskvällen i Ingarps SMU- en del av Equmenia.

Hanna Larsson har nu slutat arbeta för OM och istället börjat läsa till förskollärare i Jönköping. Hennes sista nyhetsbrev finns uppsatt att läsa i kyrkan. Vi önskar henne Guds välsignelse!

/Eva Karin Themar och Anna Rydsmo

30 jun tisdag

Klockrent i bilder

Ett härligt gäng från Ingarp åkte på scoutlägret Klockrent i Tångerda vecka 26. Tillsammans med 2000 andra scouter och ledare var man med om några oförglömliga dagar.

Titta på Runes härliga bilder för att få känslan av hur det var där!

Kategorier

Lägerhälsningar

10 jun onsdag

Gränslöst

Det är morgon.

Tidig sådan, och bussen stävar genom den blöta grönskan.

Jag kliver ombord, hälsar på chauffören, stämplar kortet och börjar vandringen bakåt genom bussen.

På varje tvåsäte sitter en människa. Ingenstans sitter två, ingenstans är det ledigt. Så typiskt svenska att det nästan luktar krondill, rotmos och midsommardans på morgonbussen.

Jag är den första som blir över. En på varje säte. Vem ska jag sitta hos?
Stegar bakåt, bakåt, bakåt. Bussen är lång.

Han som är speciell och alltid glad och pratar med sig själv och osynliga vänner säger "Godmorgon sköna madam!" när jag passerar.

Där är ett säte som ser tomt ut, men nej. En nersjunken industriarbetare som sover.

Vems sfär ska jag tränga mig in i?
Vem ska jag besvära?
Vem ska få äran att sitta bredvid mig?

Räddningen finns: bakersta raden med fem säten. Den är tom.
Där kan jag sitta alldeles själv. På fem platser. Och innan näste man går på har en gått av, och allt är frid och fröjd.

När jag var hos en frisör senast Ä det var drygt två år sedan, jag sköter mestadels mitt hår på egen hand Ä fick jag hjälp av en kvinna som kommit till Sverige från Tanzania. Hon berättade att hon gillade det svenska sättet att åka kollektivt. I hennes hemland tyckte hon att man var tvungen att prata och dela med sig av mer än hon ville till de som råkade sitta på sätet bredvid. Här kände hon att hon passade in.

Det finns ju gränser för vad man gör. Oftast ganska gemensamt överenskomna inom en kultur Ä här sitter vi gärna en och en på bussen.

Egentligen finns det otaliga gränser som jag tar hänsyn till varje dag, oavsett om jag tänker på dem eller ej. Jag sätter upp gränser för mig själv, målar upp linjer för hit men inte längre och ibland får jag flytta dessa gränser när jag lär mig något nytt, eller tappar en förmåga. Det är nog så att det skapar en känsla av trygghet att omge sig av ramar, lite som att bygga en koja. Utan gränser kan jag ju gå hur långt som helst, göra eller säga precis vad som helst. Spännande men också läskigt.

Sommaren har inga gränser.

Om man inte frågar SMHI, för de har en meteorologisk definition för sommar. Och om man frågar tyskarna har de sommarbörjan "Sommeranfang" den 21 juni, då sommarsolståndet infaller. Sommaren för någon som går i skolan kan tyckas börja och sluta i takt med sommarlovet.

Men på sätt och vis är sommaren ändå gränslös. Sommarhimlens blå och gräsets gröna nyanser, de är oändligt många. Soldoften från tomatplantorna har ingen skala. Den ljusa natthimlen där fladdermöss och morkullor piper förbi går inte att mäta. Grusvägarna vi cyklar på mellan hundkäx och timotejstrån fortsätter hur långt som helst. Luftfuktigheten efter ett sommarregn överstiger alla procentsiffror som finns, när det droppar och dryper från rännebroar och rädisblast. Kraset av snäckskal mot klippor under flipflopsulorna, kaprifoldoften som slingrar sig i snåren, ejderfamiljens skrockande i havsviken. De har inga gränser.

/Kristin Lovén,

Göteborg, maj 2015

Kategorier

Kristins tankar

10 jun onsdag

Missionsrådet berättar

Nya Prylladan

Vid senaste församlingsmötet beslutades att loppisförsäljningen i Nya Prylladan fortsätter. Den här säsongen kommer 70% av intäkterna att gå till olika missionsprojekt och de resterande 30% till Ingarps missionsförsamlings byggnadsfond.

De missionsprojekt som kommer att stödjas är:

Nepals jordbävningsdrabbade befolkning, via Equmeniakyrkans internationella arbete. (www.equmeniakyrkan.se)

● Romska familjer i Rumänien: utbildning till barn och försörjningsmöjligheter för föräldrar via Erikshjälpen. (www.erikshjalpen.se)

● Krigsdrabbade i Syrien via den kristna organisationen Open Doors. (www.open-doors.se)

● Social stöttning i närområdet.

 

Be och Ge!

De två första helgerna som Nya Prylladan hållits öppen har intäkterna till mission oavkortat gått till Nepal och extrainsamlingar har även gjorts i missionskyrkan. Om du inte haft möjlighet men känner att du vill skänka ett bidrag, kan du sätta in din gåva på Equmeniakyrkans pg 90 03 28-6.

 

Stoppa klimatförändringar

I förra programbladet tog vi upp kampanjen Act now for climate justice. Nu kan du skriva under namninsamlingen på anslagstavlan i entrén i kyrkan om du inte kan göra det via internet.

 

Brobygget

Ännu ett lastbilslass med insamlade kläder och möbler har åkt iväg till Estland. Bilderna är från den nyöppnade loppisen i Narva.

I oktober kommer barn- och ungdoms-konsulenterna inom Unionskyrkan på besök till Sverige. Dessa två stöttas av Brobygget och bland annat har de 10% från vår missionsauktion gått till deras löner. Vi hoppas att de ska hinna hälsa på våra SMU-grupper även i Ingarp.

Till Kristi Himmelsfärdshelgen 2016 planeras en resa till Estland då man är välkommen att följa med. Bland annat besöks församlingar och second handbutiker samt några av landets sevärdheter. Låter det intressant? Lämna intresseanmälan till Anna eller Eva Karin!

 /Eva Karin Themar och Anna Rydsmo

10 jun onsdag

Bok- och apptips

Jag läser så mycket bra böcker på själavårdsutbildningen jag går och jag vill dela med mig ett tips. Det är en bok som heter Livet jag längtar efter. Heliga vanor för vanliga människor av författaren och pastorn John Ortberg, Libris förlag.

Den finns att beställa som pocketbok på bland annat www.bokus.com eller www.adlibris.com för ca 50 kr.

Han försöker ”göra heliga vanor tillgängliga för vanliga människor. Klosterkyrkor och ökenfäder må verka fjärran när disktravarna tornar upp sig i köket, men det är just där, i vardagen, som Gud vill möta oss”, som det står i texten på baksidan av boken.

Alla som varit kristna i ett par år borde läsa den, tycker jag! Han tar på ett roligt och seriöst, med hög igenkänningsfaktor, upp de frågor vi brottas med som kristna i vardagen och vill hjälpa oss att fördjupa vår relation med Gud.

Jag (av alla människor) vill också tipsa om en app, som jag önskar skulle finnas på svenska men som är på ganska lätt engelska. Den heter Pray as you go och erbjuder gratis en ca 12 minuters andakt/bibelmeditation för varje dag. Den hjälper till att göra bibelordet nära och levande i vardagen på ett lagom långt och enkelt sätt. Bibeltexten kan man läsa på svenska och vissa av de kristna stororden får man kanske slå upp i lexikon i början. Den är ett sätt att bli stilla och öppna upp för Guds ord inför dagen som väntar.

/Anna Rydsmo

10 maj söndag

Konfirmanderna på Gullbranna

Här på Gullbrannagården har vi det riktigt bra! Vi har fyllt dagarna med undervisning, gudstjänster, lek och gemenskap tillsammans med 300 andra sköna människor från olika platser!

Några modiga trotsade en dag både blåsten och det sunda förnuftet och tog ett minst sagt uppfriskande bad i havet...

Vilka härliga dagar vi har haft!!

/Konfirmanderna

Kategorier

Lägerhälsningar

26 mar torsdag

I nutid

De dyker upp nu. I skogsbryn, trädgårdar, över små bäckar och åkrar. I sneda solstrålar dansar de tillsammans eller ensamma i vårluften. Upp och ner, upp och ner, outtröttligt.

Vilka de är vet nog bara skaparen själv, och möjligtvis jourhavande biolog på naturhistoriska riksmuseet. Myggor, harkrankar, knott, sländor, flugor och mott.

Man kan försöka föreställa sig hur det skulle vara att vara en av dem. Att känna att temperaturen i luften är helt rätt, att flyga till en solig glänta och bara flyga där. Upp och ner eller lite mer stillastående. Fram och tillbaka genom luften. Försök föreställa dig att det är det enda rätta att göra Ä att flyga där på ett dansliknande sätt i solen.

Känner du lugn? Eller får du panik över att det verkar så ovettigt och meningslöst?

Att stå ut med att bara vara en liten stund, utan att genast börja planera en lång räcka av händelser som man ska hantera härnäst, det är något man kan öva sig i och bli bättre på.

När jag första gången hörde någon som talade sig varm för att leva här och nu, tyckte jag att det verkade rätt bortkastat. Var annars kan man leva? Och när? Dessutom måste man ju till viss del få planera sin morgondag och minnas det man varit med om, för att ha ett meningsfullt liv.

Men jag förstod så småningom vad som menades.

Egentligen är här och nu det enda vi har. Det är det enda vi kan göra något av.

Ibland kallas det för mindfulness, vilket inte går att översätta till svenska, men medveten närvaro, eller att vara i nuet är ungefär vad som menas med
begreppet. Det kan användas som stresshantering för att komma ner i varv och lära känna sig själv bättre.

Jag tror att även den som inte är sjuk av stress har nytta av att vara i nuet så ofta man kan. Det är på något vis ett rasande tempo på många håll i
samhället, och själen kanske inte hinner med.

Vid något tillfälle har jag kommit på mig själv med att vara avundsjuk på en fågel. En svarthätta var det, som inifrån ett snår sjöng sådär otroligt vackert, en försommardag när allting doftar grönt och man inte borde ha några bekymmer alls.

I mitt huvud snurrade dock semesterschemat, och det där jag hade sagt till någon Ä tog hon illa upp utan att visa det, och den där presenten jag måste fixa till nästa helg, och när är det nu dags för synkontroll igen, och vilka tapeter ska vi ha i vardagsrummet?

Den lilla fågeln verkade ha det så lugnt och skönt. Ett litet revir där den satt och sjöng. Gott om mat som flög in i munnen på den. Säkert några söta ägg som låg tryggt i sitt bo. Inga bekymmer alls i mina ögon. Just då ville jag byta, och bara sitta där i skogen och sjunga i solskenet.

Men det är väl så att vi alla har vår beskärda del av bekymmer, och att vi i perioder är olika bra på att ta hand om det. En sak är säker, och det är att det inte är till hjälp att försöka göra allt på en gång.

Så varför inte göra som svarthättan istället? Varför inte bara sätta mig i solen och sjunga? Förmodligen skulle jag hinna med mer under min dag om jag tog en sak i taget, och en paus däremellan. Dessutom skulle jag må bättre och känna att det är jag själv som bestämmer, inte de där envetna tankarna som surrar på om allt som kan göras. Och någon som såg mig kanske kunde inspireras till en paus själv.

Blunda.

Känn hur din kropp rör sig vid varje andetag. Är det kallt eller varmt där du är? Vad hör du runt omkring dig? Känner du solens värme? Luktar det något
speciellt? Vilar fotsulorna mot golvet? Är du spänd eller avslappnad i musklerna?

Döm inte dig själv, inget är rätt eller fel. Bara notera hur det ligger till och var en stund här och nu.


/Kristin Lovén,

Göteborg, mars 2015

Kategorier

Kristins tankar

26 mar torsdag

Missionsrådet berättar

Du vet väl att vår församling är en Kyrka för Fairtrade?

För att bli diplomerad ska en församling i största möjliga mån använda Fairtrademärkt kaffe, te och andra produkter i sin verksamhet samt engagera sig i kampanjer och sprida information om Fairtrade och rättvis handel. Läs mer på Ingarps missionskyrkas hemsida om vår församlings arbete med Fairtrade.

 

Varför går folk klädda i svart på torsdagar?

De kanske stödjer kampanjen ”Thursdays in black” (torsdagar i svart). Kyrkornas världsråd startade redan på 1980-talet en fredlig protest mot våldtäkt och våld, i synnerhet det som sker i samband med krig och konflikter. Genom denna symboliska handling, att klä sig i svarta kläder på torsdagar, kan vi visa vårt stöd för våra systrar som fått synliga och osynliga ärr. De finns över hela vår jord t.ex. både i Syrien, Kongo, Pakistan och här i Sverige. Equmeniakyrkan deltar i den globala kampanjen för att vara en röst som motverkar orättvisor.

 

Har du tänkt gallra i garderoben?

Klädinsamling till Estland ordnas även i år. Från onsdagen den 15 till och med tisdagen den 21 april kan du lägga in hela och rena kläder samt skor i hästkärran vid Ingarps missionskyrka. Packa dem i sopsäckar eller stadiga kartonger. Behöver du hjälp, kontakta Anna tel. 40020 eller Eva Karin tel. 40102.

 

Kan klimathotet övervinnas?

”De rika länderna i världen bär det största ansvaret för klimatförändringarna. Ändå är det människor i fattiga länder som drabbas värst. Nu har de inte bara fattigdom att kämpa mot, utan även klimatförändringar. Det är inte rättvist. Vi kan redan nu känna av klimatförändringarnas konsekvenser. Människor i världen över vittnar om kraftigare översvämningar, svårare torrperioder, våldsammare stormar och stigande havsnivåer. Dricksvattnet blir på många håll förorenat och odlingsfälten förstörs. Men om vi agerar nu så kan vi fortfarande stoppa klimatförändringarnas värsta konsekvenser.”

Citatet är hämtat på www.actclimate.org/sv. På Equmeniakyrkans och Diakonias hemsidor kan du läsa mer om kampanjen act now for climate justice.  Där kan du skriva på  namninsamlingen för att visa våra politiker att du vill att de arbetar för klimaträttvisa inför klimatmötet i Paris i december 2015.

 

Undrar du hur det gick?

Det slutgiltiga resultatet för Ingarps missionskyrkas insamling till Equmeniakyrkans internationella arbete Tänd ett ljus blev 39 999 kr. Sedan tillkom även minnesgåva från en begravning och födelsedagspengar.

 

Vill du vara med och be för Equmeniakyrkans arbete?

Nu finns förbönskalendern för andra kvartalet i predikstolen.

 

/Eva Karin Themar och Anna Rydsmo

Om bloggen

Här delar församlingsmedlemmar med sig av sina upplevelser i vardag och helg.

Våra pastorer har skrivit många texter i vårt tryckta programblad och några av dem publiceras här.

Vårt aktiva missionsråd berättar om lokalt och globalt missionsarbete.