Du är här:Start > Blogg

16 nov söndag

Vad har du för världsbild?

Och varför ser den ut just så?

Så klart för att du bor där du bor, gick i skolan en gång och lärde dig hur världen ser ut. För att du umgås med de människor som finns omkring dig och för att du ser, hör, läser och tar in information från alla möjliga håll. För att dina föräldrar lärde dig vissa saker, och skolfröknar, fritidsledare, scoutledare, pastorer, vänner och jobbarkompisar har kompletterat med sina bidrag. Hur verklig kan din bild av världen tänkas vara?

För nära 50 år sedan, 1965, föddes i genomsnitt 5 barn per kvinna i världen. Vilken tror du motsvarande siffra är idag?

Hur många procent av världens vuxna befolkning, över 15 år, tror du kan läsa och skriva?

Under de senaste 20 åren, hur tror du andelen av världens befolkning som lever i extrem fattigdom har förändrats?

Hur många procent av världens alla ettåringar tror du är vaccinerade mot mässling?

Ganska svårt att veta, och du ska snart få svar.

Förra hösten, i början av november 2013, gjordes en undersökning där man ställde frågorna ovan, och några till, till ett antal svenskar. 1 021 personer valde att svara på undersökningen som gjordes för att se på vilken kunskapsnivå jordens befolkning befinner sig. Man kommer att fortsätta ställa sådana här frågor till människor jorden runt, för att se hur kunskaperna om mänskligheten och jordklotet är. Faktum är att majoriteten av svenskarna var ganska fel ute.

Har du hört eller sett Hans Rosling någon gång? Han är professor i internationell hälsa, och hörs oftast föreläsa på entusiastisk engelska med svensk brytning. För några år sedan var han sommarpratare i Sveriges Radio, och då och då syns han i TV.

Han brinner för folkbildning, och gör lättfattliga och till och med roliga presentationer av statistik och allvarliga frågor. Stiftelsen Gapminder, som startats av bland andra Hans, har i uppgift att bidra till en god utveckling genom att göra statistik lättillgänglig och enkel att förstå.

Blir du nyfiken och känner dig duktig vid datorn, kan du själv hitta statistik på Gapminders hemsida. Eller sök efter Hans Rosling på nätet, så kan du själv se hans föreläsningar och färgglada statistik.

Varför ska du intressera dig för statistik och global hälsa? Spelar det någon roll om du får nya kunskaper? Hur påverkar det dig att du känner till statistik om barnafödandet i Bangladesh, hur många människor som dött i trafikolyckor per år, antalet insjuknade i en viss typ av cancer, eller andelen energi som kommer från vindkraftverk?

Jag tror att det spelar roll. All kunskap spelar roll. När du gör dina val här i livet, handlar och talar du efter vad du vet. Ibland handlar det om att välja vilken banan man ska köpa, ibland vilket elbolag man ska anlita. Ibland handlar det om vem man vill skänka sina pengar till eller vem man ska rösta på i ett val. Vi har förmodligen aldrig haft fler valmöjligheter och valskyldigheter än vi har idag (fast jag har inte sett någon statistik på det) och då spelar det roll vad man vet.

Här kommer svaret på frågorna ovan. De gäller förstås bara ungefär just nu. Världen förändras ju. Idag föder varje kvinna i genomsnitt 2,5 barn (majoriteten av svenskarna trodde 3,5). 84% av jordens vuxna befolkning kan läsa och skriva (majoriteten av svenskarna trodde 60%). Den andel av jordens befolkning som lever i extrem fattigdom har de senaste 20 åren nästan halverats (majoriteten av svenskarna trodde att den nästan fördubblats). Av alla ettåringar på jorden är idag 84% vaccinerade mot mässlingen (majoriteten av svenskarna trodde 20%).

Detta är några exempel på positiv utveckling, och säkerligen resultat av stora beslut och kampanjer. Visst hade jag önskat att det var 100% som kunde läsa och skriva, och 100% som var vaccinerade. Och helst hade jag förstås sett att ingen levde i extrem fattigdom. Men nu när jag känner till hur det är, har jag i alla fall en sannare bild av världen jag lever i.

/Kristin Lovén,

Göteborg, oktober 2014

(Fotnot: Vill du veta mer om studien jag nämner, leta reda på The Ignorance Survey, i Sverige gjord av Novus och Gapminder.)

Kategorier

Kristins tankar

16 nov söndag

Missionsrådet berättar

I år var vi många från vår församling som hjälpte organisationerna i stan att samla in pengar till Världens Barn. Helgerna vecka 39 och 40 skramlades det ihop 12 068 kronor i våra sparbössor. Tack alla som skänkt och hjälpt till!

Den 16 oktober hade vi vårt Fairtrade-Café i kyrkan. Det kom över 110 personer i olika åldrar och fikade. De i skolåldern tittade också på en liten film (Banankontakt) och gick en kort tipspromenad om Fairtrade i kyrkan. 3915 kronorna inbringade försäljningen av kakor o dyl. De går till ett barnhem i Kenya där Heléne Karlsson just nu arbetar som volontär. Bland annat ska det köpas in en tvättmaskin för att underlätta vardagen där.

I skrivandets stund har Fairtrade.se fått in anmälan om att 622 807 personer i Sverige deltog vid årets fikadag.

Vår kyrka är ju en "Kyrka för Fairtrade" och Redbergskyrkan i Göteborg blev nu i oktober den hundrade kyrkan i Sverige som fairtrade-certifierats. "Om inte vi som kyrka jobbar handfast och konkret med rättvisa och bröd för alla, vem skulle då göra det? säger Klara Holmin, ungdomsledare i Redbergskyrkan. Läs mer på Equmeniakyrkans hemsida.

En annan glädjande nyhet är att vapenvilan i Gaza verkar stabil och kriget ser ut att vara över, i alla fall för den här gången. Platsen behöver stöd i bön och återuppbyggnad. Diakonia kan förmedla ekonomisk hjälp.

Årets tema för Kyrkornas Globala vecka, 16-23 november, är "Helig Fred Ä Tro som fredsskapare". Återigen aktualiseras rättvisefrågor runtom i kyrkorna. Sveriges Kristna Råd skriver: "Kyrkornas globala vecka 2013 och 2014 handlar om trons möjligheter att skapa fred som är mer än frånvaron av krig. En rättfärdig fred, som lovar frihet och rättvisa. En fred mellan stater och mellan människor. Vi vet att det går Ä nu vill vi prata om hur. Som kyrkor och församlingar vill vi skapa helig fred med tron som drivkraft."

Tiden går fort och snart är det dags för Missionsauktionen. Liksom de senaste åren kommer 10 % av intäkterna att gå till våra systerkyrkors arbete i Estland. Equmeniakyrkan (däribland vår församling) stödjer två konsulenter som arbetar med kyrkornas barn och ungdomsarbetet i Estland. Utan vårt stöd från Sverige skulle de vara tvungna att sluta sitt arbete. Kom och bjud och hjälp!

Equmeniakyrkans internationella insamling som äger rum första advent till 31 januari, heter i år "Tänd ett ljus". Vår församlings stora insamling sker annandag jul då bland annat Lisa Ljunggren kommer att berätta om vad hon arbetat med den senaste tiden.

/Anna Rydsmo och Eva Karin Themar

15 sep måndag

Rätt eller fel?

Sådär gör man bara inte! Skulle någon kunna
utbrista, och många runtomkring skulle kanske hålla med. Speciellt om de var uppväxta med ungefär samma kultur och normer.

Vi verkar känna oss väldigt trygga när vi delar in saker i rätt och fel. Speciellt om vi själva är bra på att hålla oss på rätt sida om den tänkta skiljelinjen. Om man inte skulle vara det, kan man alltid hitta på motiveringar. Argument som egentligen är helt befängda, men som får en att känna att man gör rätt, fastän man gör fel.

Själva konceptet med att det finns vissa saker som är sanna och vissa handlingar som gör att man klarar sig undan klander måste vara lika gammalt som människorna. Ändå kan man undra hur gränsen hamnar där den hamnar, och hur snabbt ett samhälle skulle kunna placera något från rätt- till felfacket eller tvärtom.

Vissa rättochfelfrågor kan med fördel gnabbas över på lunchrasten. Heter det egentligen kex eller tjex? Är det cyklisterna som kör som galningar, eller är det kanske bilisterna? Vem har oftast rätt? Man själv förstås?

Jag kan ibland känna mig rätt nöjd med att jag inte ska döma mina medmänniskor, eller mig själv för den delen. För hur vet man egentligen att det som är rätt är rätt? Att det som vi är överens om är fel, verkligen är fel? Bara för att vi är många som tycker likadant, behöver det ju inte vara så? Eller är det just då det blir rätt? Ett slags konsensus.

Kollektivtrafikfärjan Älvsnabben snabbar sig över älven. Från Hisingssidan till den andra i en diagonal skärning. Vattnet är blått som himlen och har bara små toppiga krusningar på ytan. Jag kvällspromenerar.

Luften är varm och ljus.

Han ligger under den stora kastanjen. Har gjort sig ett bo där.

Man ser en kropp i fosterställning under den mörkt turkosa filten.

Vad ska jag göra?

Ge honom min regnkappa ifall det börjar regna? Gå fram och säga hej? Köpa några öl och lite mat och låta honom berätta? Låta honom flytta in i lägenheten, skriva en bok om hans berättelse, skriva ett filmmanus, ge honom hälften av intäkterna från filmen? Lägga en limpa bröd i närheten, så han förstår att den är till honom?

Eller fortsätta gå förbi. Och tänka att man faktiskt inte kan vara fattig i det här landet om man inte vill. För det här är ett bra land, som man inte rimligtvis kan vara hemlös i. Kan man tänka.

Himlen är ljus. Luften varm.
Jag går hem och lägger mig i min säng.

Han ligger inte under kastanjen nästa gång jag går förbi.
Det sticker inte fram några svarta snowboots under den turkosa filten.
Den turkosa filten hänger prydligt över det bohag som står där i hörnet. I en nittiograders vinkel mellan två murar.

/Kristin Lovén,

Göteborg, augusti 2014

Kategorier

Kristins tankar

15 sep måndag

Missionsrådet berättar

När vi skriver detta får vi många rapporter om oroligheter runt om i hela vår värld. Det är svåra situationer i Ukraina, Syrien, Irak och Gaza, torka i Kina och hungersnöd på gång i östra Afrika. Diakonia har gjort ett upprop om insamling till Gaza. De förmedlar både akut humanitärt stöd och arbetar långsiktigt för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Du kan sätta in pengar på deras plusgiro: 90 33 03-6.

Under sommarens scoutläger på Mosshemmet i mitten av juni samlade scouterna in pengar till fyra vattenbrunnar i Bangladesh, ca 36 000 kr. Brrrravo!

Vid gudstjänsten den 28 september har vi insamling till "Världens barn".

Ny klädinsamling till Estland kommer att göras torsdagen den 2 oktober tom onsdagen den 8 oktober. Förpacka dina hela och rena kläder samt skor i kartonger eller stora sopsäckar och ställ in i hästtransporten vid Ingarps missionskyrka. Ring Anna 400 20 eller Eva Karin 401 02, 0730-329335 om du vill ha hjälp.

Välkomna på Fairtradecafé i Ingarps missionskyrka torsdagen den 16 oktober! På förmiddagen har barntimmebesökarna möjlighet att köpa fairtradefika och på eftermiddagen är det öppet café mellan kl. 14.30 - 17.00. Det finns smörgåsar, bullar, kakor och fairtrademärkta drycker att köpa. Intäkterna delas lika mellan församlingens byggkassa och missionsarbetet i Estland.

Du som går i skolan kan gå av bussen och ta ditt mellanmål där! Scouterna kommer att hjälpa till att baka till detta café.

Anordna gärna ett eget Fairtradefika på din arbetsplats denna dag. Gå in på www.fairtrade.se och läs mer om hur du gör eller be oss om hjälp med att rapportera!

I förra programbladet skrev vi om kampanjen "Skatteflykten". Vi kan nu skicka in 47 stycken namnunderskrifter till Diakonia, som vidareförmedlar dessa till den regering som vinner valet i höst.

Nytt brev från Elin Eckerberg i Mocambique finns uppsatt på anslagstavlan i kyrkan samt på hemsidan. Hon berättar bland annat om Natanael. Tänk vad våra förutsättningar i livet kan vara olika!

Hanna Larsson fortsätter att jobba inom OM ännu ett år.

Det finns så mycket oro, nöd och orättvisor i vår värld och vi känner oss ofta maktlösa men vi har vår oerhörda tillgång bönen! Ta med detta som vi skrivit om i dina böner!

/Eva Karin Themar och Anna Rydsmo

9 jun måndag

Missionsrådet berättar ...

På anslagstavlan i kyrkan finns det senaste brevet från Hanna Larsson där hon berättar om sina resor till Färöarna och Indien. Två resor med OM med helt olika förutsättningar. Trots det finns samma längtan efter Gud och hans medarbetare på båda platserna.

När du läser dessa rader har senaste klädinsamlingen nått fram till Estland. Om du missade den eller bara hittat mer i dina gömmor så ordnar Brobygget en ny insamling i oktober igen.

Den 11 april lanserades Diakonias nya kampanj Skatteflykten (www.skatteflykten.nu). Här kan du och jag visa att vi inte stödjer den obalans som finns i vår värld. Många storföretag undviker idag att betala skatt i de länder där de bedriver sin verksamhet. Detta drabbar främst de allra fattigaste. Pengar som kunde använts till skolor, sjukvård och infrastruktur hamnar i skatteparadis. Enligt beräkningar av Global Financial Integrity (GFI) försvinner ungefär sju gånger mer från världens utvecklingsländer genom skatteflykt än vad de rika länderna ger i bistånd. Läs mer på www.diakonia.se.

Genom att skriva under listan i kyrkan eller spela spelet skatteflykten.nu och skriva under dess highscore-lista, deltar du i Diakonias namninsamling mot skatteflykt. Namnen kommer att lämnas till den regering som vinner valet i höst.

Mycket oro och många orättvisor finns i vår värld och ibland kryper det närmare. Även i Eksjö finns numera tiggare från Rumänien. Ska vi som kyrka göra något? Och i så fall vad? På Ekumeniakyrkans hemsida www.equmeniakyrkan.se finns för tillfället en artikel om problematiken. Årets konfirmander kan kanske, efter sin resa, berätta hur läget är i den del av Rumänien de besökt.

Det finns mer intressant att läsa på Equmeniakyrkans hemsida. Gå in på hemsidan och leta reda på rubriken Blogg och klicka på Internationella bloggen. Här hittar du artiklar om bland annat:

- Att ge nytt liv till ungdomar i Moldavien,

- Kvinnor i Nicaragua som samlas till bön och fasta varje fredag,

- Böneväckelse i Egypten,

- Den svenska pensionären Gull-Britt Byhlin som åkte till Ecuador som volontär, eller

- Beiyi från Kina som tjänar Gud i Sverige.

/Anna Rydsmo och Eva Karin Themar

9 jun måndag

Öppnar nya dörrar

För ett år sedan visste jag precis vad jag skulle göra med mitt liv. Jag var äntligen klar med mina gymnasiestudier som har släpat efter i så många år efter studenten. Men nu var jag äntligen redo för högskolan. Nu hade jag den behörigheten som krävdes och jag kände mig redo även mentalt. Året på SVF hade tagit bort större delen av min rädsla för skolan. Nu skulle mitt liv börja!

Jag hade sökt in till förskollärarprogrammet i lite olika städer, visste inte riktigt vilken stad som skulle bli bäst för mig, så jag la det beslutet helt i Guds händer. Jag ville bara hamna någonstans där jag kunde känna mig hemma och veta att jag skulle stanna ett tag och inte behöva flytta runt så mycket som jag gjort större delen av mitt liv.

När dagen kom då jag skulle få reda på i vilken stad jag skulle börja mitt nya liv blev det inte något firande som jag hade tänkt mig. Jag kom inte in. Jag var helt mållös och ärligt talat helt förtvivlad. Vad skulle jag göra nu? Jag hade ingen plan B. Det fanns inget annat alternativ, jag skulle ju bli förskollärare. Jag hade gett Gud tre alternativ, tre olika städer där jag skulle börja plugga och Han gav mig inget utav dem. Mitt liv vändes upp och ner.

Jag hade inget sommarjobb förra sommaren och var stundtals ganska rastlös. Min bror Marcus frågade sina vänner på OMs (Operation Mission) kontor om de behövde lite hjälp under sommaren. Det tog de tacksamt emot.

Jag kom dit och skulle hjälpa till första gången bara några dagar efter att jag fått beskedet om att jag inte kom in på högskolan. Och när de hörde att jag inte längre hade några planer för hösten frågade de om jag skulle kunna tänka mig att jobba volontärt med dem ett tag.

Efter mycket bön och många råd-samtal med mina föräldrar upplevde jag att det var nog det här Gud ville att jag skulle göra. Pappa sa en gång till mig att det är lättare för Gud att leda någon som rör sig än någon som står stilla. Jag insåg att det var precis vad som hände. Jag rörde mig för fullt, hade en plan och gick mot den, men Gud hade en annan, så han stängde den dörren och öppnade en annan.

Jag hade mitt liv planerat, trodde jag visste vad som skulle bli bäst för mig, visste bara inte på vilken plats detta skulle ske. När jag då la det beslutet i Guds händer passade han på att ändra mina planer, och jag är nu övertygad om att det blev till det bättre.

Jag har nu jobbat med OM i snart ett år. Har många gånger frågat Gud varför han kallade mig in i detta, speciellt i början. För ska jag vara ärlig visste jag egentligen inte riktigt vad jag gav mig in på, men jag upplevde att det var vad Gud ville jag skulle göra just nu.

Gud har jobbat otroligt mycket i mitt liv. Jag har fått vara med om många spännande resor och upplevelser. Men det var varit mycket jobb och jag har fällt många tårar. Men nu vet jag att Gud är med mig hela tiden. Han är med i varje situation och han har full kontroll över mitt liv. Min uppgift är bara att låta honom styra och våga följa dit han leder.

Jag har ganska nyss kommit hem från en resa till Indien och i både förberedelserna inför resan och under tiden där har jag vågat lita mer och mer på att Gud vet vad han gör. Jag vet fortfarande inte riktigt vad Gud har för plan med mitt liv. Men jag vet nu att vad Han än har tänkt kommer han förbereda mig på det sättet som behövs.

Jag har även bestämt mig för att fortsätta jobba med OM ett år till. Ett år till där jag kan växa i min relation med Gud och sprida vidare den kärleken och friden Han ger mig.

/Hanna Larsson

30 maj fredag

Hälsning från konfirmanderna i Rumänien

Hejsan alla ni som läser det här!

Här är det härligt - sol bad och två hela fina dagar har vi varit här. Men så är det bara för oss. Vi kom inte hit för en solsemester, utan för att titta på hur man kan ha det om man inte har lika mycket pengar, lika många vänner eller ett lika fint land som vi.

Den 29/5 var vi iväg på olika platser med våra grupper, vi träffade barn som hade blivit lämnade redan vid födsel, vi träffade människor med förståndshandikapp som hade blivit lämnade lite senare för det hade varit för svårt att ta hand om dem och på eftermiddagen var jag (Alice Themar), Emma Andersson och Ellen Andersson iväg på en liten längre resa då vi fick komma till ett slags sjukhem. I början var det hemskt, de kom och mötte oss i en stor flockliknande grupp direkt innanför stängslet som var uppsatt runt gården de bodde på. Vi blev först jätterädda för de var väldigt närgångna och såg lite speciella ut när de gick på underliga sätt pga deras sjukdomar. Sedan ledde de oss till ett kapell där vi skulle ha en liten samling, och den samlingen kommer jag nog aldrig att glömma.

Vi fick lära oss ett ord som vi hälsade till dem med. Det uttalades "patche" och betyder 'frid'. Alla blev glada och innan vi satte oss lekte vi lite klapp- lekar inne i kapellet tog det lite tid innan de med rullstol och lite krumma kroppar hade satt sig, men sedan började samlingen, och jag förstod inte mycket, för de sjöng på rumänska. Men jag förstod att, efter allt det hemska de hade vairt med om, hade de funnit trygghet i en man som heter Jesus! För när vi sjöng, så sjöng alla och de grät och det fanns en lycka i deras ögon! En lycka som du inte får när du köpt en ny dyr bil eller när det äntligen ringer ut för sommarlov! Efter att Conny hade predikat om Kristi himmelfärd, och vi bjudit dem på kex och dricka åkte vi hem, men det var som att en del av mig fortfarande var kvar där, med de där människorna. Och jag tror det är meningen, för att man inte ska (om det nu är möjligt) glömma den speciella upplevelsen man varit med om.

Imorgon åker vi hem, men jag vill att alla ni där hemma och även vi här nere ber för Barbro, Lars och de här människorna som vi mött på resan. Det är DET MINSTA vi kan göra!

/Alice Themar

24 apr torsdag

Vad brinner du för


Det finns minst ett området i ditt liv som glöder. Visste du om det?
Kanske är du väl medveten om detta. Kanske har du inte upptäckt det än. Men det finns där.
Det hettar. Gnistrar. Sprakar. Mjukar upp och formar.

Det finns flera bibelställen, både i gamla och nya testamentet, där Gud beskrivs som en eld. En förtärande eld. Kanske känns den bilden hotfull och främmande, men den kan också ses som inspirerande och utmanande. Gud är den som liksom elden, renar och förnyar, omskapar och skapar förutsättningar för något nytt.
Och samma egenskaper finns också inom dig och mig, och i våra liv. Som skapta till Gud avbild finns det inom varje människa en kallelse till omstart och förnyelse. En kallelse att leva i ständig beredskap till uppbrott och förvandling. Och en kallelse att brinna.

Ibland dyker det upp saker och situationer som får oss att hetta till och vakna upp. Det kan vara en fråga som engagerar oss på djupet. Det kan vara en uppgift som vi behöver utföra. Det kan vara en människa nöd, ett outforskat område eller ett galet projekt. Men när du ställs inför det så händer något inom dig, det bubblar och glöder.
Och jag tror att Gud vill att du ska ta den glöden på allvar. Att du ska våga tända på. För om jag låter Guds heliga Ande blåsa över just min glöd, oavsett vad den består i, så kan mirakel ske!
Så använd det Du brinner för, och låt Herrens eld uppfylla dig. Då ska du får se att Han vill använda dig som en fackla för att sätta världen i brand!

På onsdag inbjuds vi att fira Valborgmässoafton tillsammans, och bildligt och bokstavligt glöda tillsammans och värma varandra. Hoppas att vi ses!

/Johanna Fredrixon

16 apr onsdag

Missionsrådet berättar ...

Bli Diakonias månadsgivare/Förändringsfadder

Som Förändringsfadder ger du varje månad en gåva via autogiro - inte bara till en människa utan till alla de människor som behöver dig i de länder där Diakonia arbetar. På så vis närvarar du i deras liv dag efter dag, år efter år. Som Förändringsfadder stödjer du människors vardagliga kamp för ett bättre liv och är med och förändrar de grundorsaker som gör att de hålls kvar i fattigdom.

Plusgiro: 90 33 04-4,

bankgiro 903-3044, eller gå in på www.diakonia.se.

Diakonia är godkänd gåvomottagare för skattereduktion. Så här står det på Skatteverkets hemsida:

"Fakta om skattereduktion för gåva:
Man kan få skattereduktion för gåva till godkända gåvomottagare om summan är minst 200 kronor per tillfälle och 2 000 kronor per år. Vilka som är godkända gåvomottagare framgår på Skatteverkets webbplats. Skattereduktionen ska ges till gåvor för vetenskaplig forskning eller hjälpverksamhet bland behövande."

Klädinsamling till Estland

Eftersom många har frågat ordnar vi en klädinsamling, via Brobygget, även i vår. Från onsdagen den 23 april till och med tisdagen den 29 april står hästkärran vid "Stallet" (röda förrådet bredvid kyrkan). Packa dina rena och hela kläder och skor i sopsäckar eller stadiga kartonger. Du får själv lägga in dina säckar i transporten, när det passar dig under veckan. Hör av dig till Anna, 40020, eller Eva Karin, 40102, om du vill ha hjälp!

(För kännedom: Brobyggets nästa sammanträde hålls i Ingarps missionskyrka torsdagen den 8 maj kl 18.30).

Brev från Hanna och Elin, församlingens unga missionärer, finns uppsatta på anslagstavlan i kyrkan att läsa.

Förbönsämnen

Be gärna för Diakonia, arbetet i Estland, våra unga missionärer och Equmeniakyrkans missionsarbete, även församlingar i Ukraina ber om våra förböner!

/Anna Rydsmo och Eva Karin Themar

16 apr onsdag

Med ögon känsliga för grönt

Jag lånar en titel. Det får man väl göra så länge man erkänner det?

Barbro Hörberg skrev en sång på 70-talet med titeln ovan Ä Med ögon känsliga för grönt. Anledningen till att jag lånar den, är att jag tycker det är en formulering som passar in väldigt bra för hur jag känner mig på våren. Ögonen letar och hittar de minsta små gröna prickarna som sticker fram ur brungrå knoppar och kvistar. Toppiga lökväxtspetsar som bryter jordytan och glimtar fram. Grässtrån som i knippen grönskar genom fjolårsgräsets trassel. Den öppna ytan som plötsligt en dag har ändrat färg från gammalgrå till grön, och trädens svartbruna grenar som börjar skifta i diverse olika nyanser.

Alarnas hängen är långa och gula. Det fräser i luften omkring dem av pollen som vill ut i luften och

vidare i världen. Förra årets kottar sitter torra och stela på sina grenar och struntar i spektaklet. Himlen är en blankblå bakgrund och solen kastar knippen av ljus mot alen och mig.

På folkhögskolan i Rimforsa brukade jag och Julia gå promenader. Så gott som varje dag knackade hon på min dörr eller jag på hennes och frågade om det var dags för en liten runda. En runda för att sträcka på benen och tankarna. Om vi hade mycket tid och ork gick vi "Opphemsrundan", och vi pratade oftast hela vägen. Mycket fanns att avhandla, och ibland räckte inte de sju kilometrarna utan vi fick fortsätta pratet över en eftermiddagskaffe eller en kopp te, om det var senare på dagen.

När det blev vår gick vi en ny runda. Snön hade smält och torkat bort, och skogsvägarna blev åter gångbara. Det var en extremt varm och solig dag alldeles för tidigt på året och chockade tussilago sken ikapp med solen, barnen var barfota i smyg på lekplatsen, skogsmyrorna inne bland hasslarna satte nytt årsbästa i barrhämtning och fräknarna sprakade fram på våra bleka nosar. En sådan dag som man önskar aldrig skulle ta slut.

Vi mötte en stor och ensam hund som liksom vi promenerade på skogsvägen, och vid en vägkorsning låg en liten, välskött stuga där en tant som såg ut att komma från förr i tiden verkade bo. Det var som om vi gick i en saga där guld strålade in mellan träden och äventyret väntade. Vad som helst skulle kunna hända!

På sätt och vis var det väl just så det var Ä och är. Där och då när vi precis hade blivit vuxna, med hela världen som en lång räcka av möjligheter som vi kunde ta för oss av, kändes äventyret oändligt.

Solen började trots allt sänka sig långt innan vi var mätta på varm luft och promenadvägar Ä det var trots allt bara mars fastän vi önskade juni. Med en rosa himmel omkring oss och med ögon känsliga för grönt vandrade vi småningom hemåt, mot folkhögskolan, och koltrasten sjöng i toppen av en björk. Julia tyckte att koltrastsången lät vemodig. Jag tyckte att den lät vacker.

Men det är något med koltrastens klara sång i rosa våraftnar som fyller mitt bröst med något. Något som liknar en längtan efter något odefinierbart. Ett äventyr? Att få rymma bort? Komma hem?

Jag tror att det är den känslan Karin Boye hade när hon skrev en dikt som heter I rörelse. När jag läser den får jag iallafall en känsla som liknar den som jag kan få av koltrastens sång.

Här följer Karin Boyes I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.

/Kristin Lovén, Göteborg,

mars 2014

Kategorier

Kristins tankar

Om bloggen

Här delar församlingsmedlemmar med sig av sina upplevelser i vardag och helg.

Våra pastorer har skrivit många texter i vårt tryckta programblad och några av dem publiceras här.

Vårt aktiva missionsråd berättar om lokalt och globalt missionsarbete.