Du är här:Start > Blogg

10 jun fredag

Tankar från pastorn

Den blomstertid nu kommer ...

Den 12 juni tillträder jag som församlings-föreståndare efter att tjänat församlingen som pastor, framförallt med inriktning på barn och ungdomar, under drygt 4 års tid. Det är med stor glädje, förväntan och ödmjukhet som jag går in i den tjänsten. 
Ingarps missionsförsamling ligger mig och min familj mycket varmt om hjärtat och vi trivs alla väldigt bra i både församlingen och i bygden.

Särskilt mycket gläds jag själv över att arbetet bland barn och ungdomar är så högt prioriterat och att man har goda relationer både med samhällsföreningen och ekumeniskt tillsammans med andra kyrkor i vår omgivning. Det känns ofta som att det är låga trösklar in i Ingarps missionskyrka, för människor från olika håll och kanter, och det är min innerliga ambition att det ska fortsätta att vara så. Det känns spännande att tillsammans med församlingen få inleda ett nytt kapitel i den gemensamma berättelsen och tillsammans få utforska tiden som ligger framför.

I höstas antog församlingen en vision som ska ligga till grund för församlingens liv och verksamhet, och under våren har vi utforskat och fördjupat visionen under gudstjänsterna och de efterföljande samtalen. Det känns inspirerande och spännande och något att arbeta vidare med framöver.

Som församlingsföreståndare tror jag att det är min uppgift att utmana och inspirera till just samtal och fördjupning. Och som ett led i det kommer jag under det kommande året att uppsöka alla medlemmar i församlingen för personliga samtal om livet, församlingen och tron. Jag hoppas att vi tillsammans ska våga bli ännu bättre på att samtala om de andliga frågorna och även inbjuda de vi möter att delta.

I andra Korinthierbrevet 12:9 skriver Paulus: ”I svagheten blir kraften störst”. Det säger mig att det är när vi vågar inbjuda andra människor också till våra inre rum som det stora undret sker. Det sker inte när vi bara bjuder på vårt finaste jag; det hela och det starka. Nej, det är när jag vågar svara: ”Idag är det inte så bra faktiskt. Jag känner mig ledsen och trött”. Det är först när vi vågar vara ärliga och sanna mot oss själva och mot varandra som vi kan mötas på allvar, och det är också i det sanna som vi möter Gud. 
En av mina favoritförfattare, Magnus Malm, skriver: ”All sanning är en kontaktyta med Gud, hur oandlig den än verkar. All lögn skiljer oss från Gud, hur andlig den än verkar.”

Så länge som vi stänger till om oss själva kväver vi livet. Det är när vi öppnar upp, när ljuset och den friska luften får komma in, det är då vi växer och blomstrar! Vi får be att det ska få blir ljuv sommar, inte bara i naturens liv, utan lika mycket i församlingens liv! 

Men de orden önskar jag inleda min tid som församlingsföreståndare och genom det inbjuda Dig till spännande och fördjupande samtal. 
 
Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror. 
Med blid och livlig värma till allt som varit dött, 
sig solens strålar närma, och allt blir återfött
-Psalmer och Sånger nr 199 
 
Med önskan om Guds rika välsignelse och en underbart fin sommar! 

/Johanna Fredrixon 

Du som önskar samtal, bikt, själavård eller förbön är alltid varmt välkommen att höra av dig till mig! Telefonnummer: 076-3219197

10 jun fredag

I Rumänien

Den tredje maj åkte jag, Matilda Robertsson, och Joel Sigfridsson med vår K2-grupp*) till Rumänien i fem dagar. Vi åkte till Marghita för att besöka organisationen EFI fadder som har bedrivit verksamheten FCE i Marghita i 20 år, och har försökt att hjälpa barn och ungdomar att få en bra uppväxt och ge dem en utbildning.

FCE har många olika små projekt och vi var och besökte några av dem.

Ett av projekten de har är ett dagcenter för ungdomar med funktionshinder. De har gått ut skolan men har svårigheter att skaffa sig ett jobb. På dagcentret får de göra kort och stöpa ljus som de sedan säljer. Det vi gjorde på dagcentret var att umgås med dem och hjälpa till att göra kort.

Ett annat projekt som vi var på var after school dit barn åker när de har slutat skolan för att få hjälp med läxor men även få hjälp med att hålla sig rena. När vi kom dit så var de flesta barnen ute på rast och lekte så vi fick vara med dem och spela fotboll och hoppa hopprep.

På fredagskvällar brukar de ha ett ungdomsmöte, där vi var med och medverkade med sång och drama. Under mötet sjöng vi lovsånger och Mattias Gustavsson från Pingstkyrkan höll en kort predikan. Efteråt spelades det spel och fotboll, K2 mot Rumänienungdomarna (de vann!).

För mig har resan varit lärorik för att jag har fått se och uppleva hur de lever i Rumänien där de flesta är fattiga. Fattigdomen blev synbar när vi var ute i Marghita och såg oss om. Där kunde man se de stora kontrasterna mellan rikt och fattigt, exempelvis på hur alla hus såg ut. En del var stora och färgglada medan grannens hus kunde vara ett ruckel.

Jag har fått se hur FCE har hjälpt och påverkat Marghitas barn och ungdomar på ett positivt sätt.
Vill du läsa mer gå in på deras hemsida:
www.efifadder.se

/Matilda

*) K2 är en frivillig fördjupningsgrupp efter konfirmationen.

10 jun fredag

Missionsrådet berättar ...

Ingen har väl undgått att Ecuador drabbades av en mycket kraftig jordbävning i mitten av april med minst 654 döda. För att kunna stötta något skickade församlingen omgående ner en gåva på 5 000 kr till akuthjälp – vatten, mat, kläder, ficklampor med mera och på vårfesten i kyrkan samlades också in en extra kollekt som gav drygt 1 400 kr. Via Equmeniakyrkan kan du som vill skänka mer pengar. Sätt antingen in gåvan på bankgiro 900-32 86 och skriv Ecuador i meddelanderaden eller swisha till nummer 900 32 86 (märk med Ecuador).

Vi har hört om spänningar mellan människor på asylboenden, bland annat beroende på olika trosinriktningar och traditioner. Nu har tio personer genom Equmeniakyrkans, Sveriges Interreligiösa råds och Kristna Fredsrörelsens försorg, utbildats till medföljare. De ska finnas med på asylboenden som moraliskt stöd och någon att prata av sig hos. Med sina olika bakgrunder, religionstillhörigheter och språkkunskaper startade de sitt viktiga frivilligarbete i början av maj.

På ett boende för nyanlända i Eksjö har ca 20 unga män utrustats med fotbollskor. ”Gunnel i Skolan” är välkänd i sportaffären sedan hon följt med några killar i taget och provat ut skor i rätt storlek. Det här är vad en del av pengarna från julkonserten och en liten del av Nya Prylladans intäkter 2015 gått till. Vi hoppas att skorna till viss del kan hjälpa männen att få en meningsfull fritid, samt också leda till bra integration i vårt samhälle.

Vår församling fortsätter vurma för Fairtrade. Glädjande går att nämna att försäljningen av Fairtrademärkta varor på den svenska marknaden ökade med 19 % under 2015. Enligt Fairtrade Sveriges hemsida, så är var sjätte banan som säljs och var tionde kopp kaffe som dricks i Sverige Fairtrademärkt. I kyrkans lilla Fairtradeshop finns bland annat god choklad att köpa.

Ännu en lastbil med insamlade kläder, skor och diverse andra saker är på väg till Estland. Det ger second handbutikerna i Estland möjlighet att förse fattiga människor med billiga och bra saker de behöver, och ibland skänka bort. Men det blir också pengar till socialt arbete via ”Vännens Hand”.

I det senaste numret av UNGAGERAD (Erikshjälpens ungdomsmagasin) kan man läsa om ”Erik som väljer kärlek och hjälper flyktingar”. Det är vår egen Erik Gerhardsson. Om du blir intresserad av att läsa artikeln kan du ta ett exemplar av tidningen i missionskyrkans entré.

Församlingen fick en påringning från Diakonia som tackade för den stora gåvan från 100-årskalaset. De ville också förtydliga att SIDA skjuter till nio kronor till varje skänkt krona. Det betyder alltså att i stället för att Diakonia skulle fått 17 850 kr till sitt arbete, fick de nu 178 500 kr. Roligt!

Missionsrådet planerar även att ha en träff med Ulf Bergstrand, Svenska Kyrkan i Eksjö, för att samtala om de sociala behoven i kommunen.

Be för Ecuador, Medföljarna, Fotbollsskoägarna, Estland och Erik.

/Missionsrådet

30 mar onsdag

Tankar från pastorn - Ljuset som ger klarhet

Ljuset som ger klarhet

Det finns en psalm som heter Fäst dina ögon på Jesus, och den har funnits med mig under de senaste dagarna. En rad i den psalmen går så här: Alla ting runt omkring smälter bort som snö i ljuset av hans ära och makt.

Det är ju väldigt vackra ord och jag tror att jag förstår vad som menas med dem: att i relation till honom så bleknar allt annat i betydelse. Samtidigt så vet jag faktiskt inte om jag håller med…  Hur gärna vi än kanske skulle vilja det, så är det inte min erfarenhet att alla problem och allt som vi lever med dagligen bara smälter bort som snö när vi lyfter upp det inför Guds ansikte.
Snarare kan jag uppleva att det är så att det blir både tydligare och mer konkret när jag talar med vår Herre om det. Precis som att vi ser vad det var som faktiskt fanns djupt där under snön när våren kommer och den sakta smälter bort. Inför honom kan vår ibland odefinierade oro, våra rädslor och våra trassliga liv börja få konturer och bli hanterbart. Istället för att bara ta bort det, så tror jag ofta att Gud kan ge oss en större klarsyn men också redskap för att ta itu med saker och ting. Och det är för mig en väldigt hoppfull tanke!

När det här programbladet kommer ut så har vi precis passerat påsken; den kristna kyrkans största högtid. Vi har fått följa Jesus genom lidande och död, fram till uppståndelsen och det nya livet. Och i det så blir det också tydligt för oss hur Gud verkar. Han går inte omvägar runt det svåra, han hoppar inte över eller slätar över.

Nej, han väljer att gå rakt in i det och dela våra lidanden. Men - och det är viktigt -  han överger oss inte där utan leder oss steg för steg in i ljuset.

Våren är i antågande. Ljuset går oss till mötes. Snön smälter sakta bort. Det gör inte allting enkelt: vårt livspussel är detsamma oavsett om det är vår eller höst. Men tillsammans med Jesus får vi vandra ett steg i taget, ett ögonblick i sänder.

Fäst dina ögon på Jesus
Se in i verkligheten själv
Alla ting runt omkring
smälter bort som snö
i ljuset av hans ära och makt

Fäst dina ögon på Jesus
Se in i verkligheten själv
Se upp till hans kors
och du ser hans triumf
i den död som blev livet för dig

 

30 mar onsdag

Missionsrådet berättar ...

Equmeniakyrkans internationella arbete drivs av gåvor och vår församling samlade in 40 815 kr under kampanjen ”Tänd ett ljus”, som pågick från första advent till sista januari. 2006, för tio år sedan, samlade vi in 64 383 kr.

Dags för vårens klädinsamling till Estland. Du kan som vanligt lägga hela och rena kläder samt skor, klara att sälja, i hästkärran vid Ingarps missionskyrka. Packa det du vill skänka i sopsäckar eller stadiga kartonger. Kärran finns på plats från tisdagen den 19 april till och med måndagen den 25 april.
Behöver du hjälp kan du kontakta Eva Karin telnr 401 02.

Sista helgen i februari kunde 11 flyktingpojkar i Eksjö gå och se filmen om den unge Zlatan. När socialen inte hade möjlighet att bekosta det efterlängtade biobesöket, hade vår församling pengar från fjolårets Prylladeförsäljning och kunde på det sättet uppfylla killarnas önskan. Har du någon idé om hur vi kan stötta de nyanlända och gärna samtidigt öka integrationen, så hör av dig till Mattias eller Eva Karin. Vi är öppna för förslag.

”Livet fortsätter i Homs”. Så lyder rubriken på en artikel som Bertil Svensson från Equmeniakyrkan skrivit. Han berättar om sina upplevelser från ett besök i staden i Syrien i början av mars. Här bodde det tidigare 2 miljoner människor men nu efter 5 års inbördeskrig finns endast några hundra tusen kvar. Trots allt, arbetar de för att få tillbaka en normal tillvaro. Vatten och avlopp finns och elen fungerar ibland. Den Evangeliska kyrkans hem för äldre har klarat sig från att bombas sönder och den evangeliska skolan som var stängd i tre månader, är igång igen med 1050 elever. Läs mer på Equmeniakyrkans hemsida.

Än en gång har Erik Gerhardsson åkt ner till den grekiska ön Lesbos. Han vill hjälpa de flyktingar som kommer dit i primitiva båtar. Vår församling stöttar honom med en liten ersättning – så som vi tidigare gett ett litet bidrag varje månad till de volontärer som åkt ut från vår kyrka. Glöm inte att be för honom och den svåra situation som råder för flyktingarna med till exempel stängda gränser och lagar som hela tiden ändras.

Equmeniakyrkans förbönskalender ligger i predikstolen! Där finns aktuella förbönsämnen för hela vår värld.

 

/Missionsrådet genom Eva Karin Themar

30 mar onsdag

Allt av nåd

”Allt av nåd” stod det på den korsstygns-broderade tavlan som hängde i vardagsrummet hemma i mormors hus. Allt av nåd. Den var en del av det varma hem vi ofta besökte, det var en självklarhet, inget att ifrågasätta. Känner du att allt är av nåd?

Vi lever just nu i en värld med obegränsade behov. Varje dag blir vi påminda om att människor flyr för att överleva, flyr från orättvisor, flyr från våld. Barn, unga, gamla, människor som är mitt uppe i livet, människor som du och jag. När de lämnar allt de har, när de sitter i en ostadig gummibåt på ett stormigt hav, när deras fötter blöder efter de långa vandringarna. Tror du att de känner att allt är av nåd?

 Under mina månader som följeslagare i Östra Jerusalem mötte jag dagligen människor som levde med orättvisan som sin följeslagare. Jag fick se hur människors hem förstördes och drömmar om ett vanligt liv raserades av bulldozers. Barn blev hemlösa för att de bodde i ett hus där det istället skulle byggas väg för bosättare. Jag tror inte de människor jag fick följa där upplevde att allt är av nåd.

Nära oss i vår vardag möter vi nästan dagligen medmänniskor som mår dåligt. Ensamhet är en utbredd känsla hos många äldre. Många unga kämpar med psykisk ohälsa, känsla av att inte vara omtyckt, att inte vara tillräcklig, att inte hitta vad som är mitt rätta jag. Orkar man då tänka att allt är av nåd?

Våren börjar så sakteliga göra sig påmind. Mörkret byts mot ljus. Fler och fler träd och buskar knoppas och snart slår livet och blommorna ut. Naturen får ny energi. Vi får tillsammans hjälpas åt och vårstäda, ta in det nya livet. Vi får dela med oss av vår tro och vårt hopp, att allt är av nåd. För det är väl ändå det som är vår tro. Hur omöjligt det än kan kännas och upplevas. Hur banalt eller radikalt det än kan låta.

Jag har en likadan tavla som den som hängde hemma hos mormor. Den är köpt på en loppmarknad någonstans. Just nu sitter den inte uppe utan den ligger i min hylla där jag förvarar lakan och dukar. Kanske en dag känner jag att allt är av nåd. Kanske får den en dag sitta uppe på en av mina väggar och påminna mig om att allt faktiskt är av nåd.

 

/Sofia Magnusson

Bilden föreställer kors inpräntade på väggarna i Gravkyrkan, Jerusalem.

8 feb måndag

Varenda en är väntad

Jag är på väg in i något nytt. Ett nytt skede, ett nytt kapitel i livet, en ny roll och syn på mig själv.

Vi väntar barn. Det är mycket som händer under tiden vi väntar. Både jag själv och omvärlden börjar se på mig med nya ögon. Jag ser långsamt mer och mer ut som en mamma, både i mina ögon och andras. Kollegor och främlingar kommer med råd och kommentarer om magens form, hur lite eller mycket jag gått upp i vikt, och med gissningar om ifall det är en pojke eller flicka jag ska bli mamma åt. Alla i omgivningen gläds med oss, och det är fantastiskt att känna hur välkommen denna nya människa är. Det är få gånger i livet som alla i familj, vänkrets och bekantskapskrets är så glada å ens vägnar, som de är när någon väntar barn. Det är som att alla hjälps åt att vänta tillsammans.

Att gå från att vara ett barn till att få ett barn, det är ett märkligt steg. I viss mån fortsätter jag förstås att vara barn till mina föräldrar, det kommer jag aldrig att sluta vara. Men min roll i förälder-barnrelationen slår liksom in på nästa varv, och jag börjar vårda, sörja för och ge kärlek åt mitt eget barn. Ett barn som vi ännu inte känner, men ändå välkomnar hit.

Och jag inser att det är så det är. Ingen förälder har någonsin vetat vem det är de väntar på, mer än möjligen Maria om hon vågade lita på ängeln Gabriels ord, och ändå står vi med öppna hem och armar för att ta emot nya  världsmedborgare. Ingen har någonsin varit förberedd för det eller den som väntar, och det blir väldigt tydligt att alla mammor och pappor som jag känner till en gång har varit i samma situation som jag. Ingen visste vad de gav sig in på.

Någonstans inuti oss alla finns en barnslig kärna kvar, som är mer eller mindre framträdande. Ett spår av de barn vi är och var. Någon gång var det någon som väntade oss. Varenda en av oss.

Om jag ser på mina medmänniskor som de barn de en gång var, och kanske fortfarande är, som de barn någon en gång väntade på och längtade efter, då ser de lite annorlunda ut. Om jag lyckas – för det är ganska svårt – få till rätt ögon och kan lägga märke till hur en vuxen människa ser ut från det perspektivet, då märker jag att vederbörande har fler sidor än de jag brukar se.

Min moster kom till stan, och vi passade på att träffas, prata och äta soppa ihop en mörk novemberkväll. Innan vi skiljdes åt, sa hon att hon skulle skicka mig en dikt. Senare på kvällen kom dikten, som är ett utdrag ur Profeten av Khalil Gibran, som gavs ut för närmare hundra år sedan, 1923. Den följer här:

"Tala till oss om Barnen."
Och han sa:
Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar vistas i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.
Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt.
Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer dig med sin makt för att Hans pilar ska gå snabbt och långt.
Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen, som flyger, älskar Han också bågen, som är stadig.

Kategorier

Kristins tankar

8 feb måndag

Tankar från pastorn

Att vara ... eller sträva för att bli? 
 
Ingarps missionsförsamling är en levande, missionerande gemenskap med Jesus Kristus i centrum, öppen för alla …  
Så inleds den vision som församlingen antog vid årsmötet i höstas. Förhoppningen är att visionen ska få vara ett levande verktyg i alla delar av församlingens liv och att den både ska vägleda och inspirera. (Hela visionen kan du läsa på sida 4 i programbladet.)
Under samtalen inför beslutet om visionen lyftes frågan om församlingen verkligen i sanning kan säga att hon ”är” det som står. Är inte det lite högfärdigt? När kan man egentligen vara säker på vad man faktiskt är, till skillnad från vad man strävar efter att vara? 
Jag tror att det är en viktig frågeställning, och en frågeställning som egentligen rör vid något ännu djupare och mer fundamentalt. Det rör vid frågan av vad en församlingen är. Vad är Kyrkan för något, egentligen? Och vad är det att vara kristen? 
När kan jag vila i att jag ÄR, till skillnad från att sträva efter att vilja vara?  
 
Blir det alltför filosofiskt nu? För teologiskt? Jag hoppas inte det. För egentligen så tror jag att det är rätt så enkelt.

Därför kan vi säga att vi ÄR utan att vara högfärdiga eller världsfrånvända. Vi är, därför att Gud är. Men vi strävar hela tiden efter att bli mer lika honom, och på samma gång mer lika dem som vi i djupet av vårt innersta är och är kallade att vara.
Om skapelsens begynnelse står det: ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne.” (1 Mos 1:27). Kanske står det två gånger på raken, upprepat, därför att det är så fundamentalt? 
 
Under våren kommer den nya visionen att vara utgångspunkt för gudstjänsterna, varje gång med olika teman som vi hämtat från visionen.
Förhoppningen är att det ska leda till spännande samtal om både identitet, relationer och framtid för oss själva och vår församling. 
Du är varmt välkommen att vara med! 
 
/Johanna Fredrixon
6 januari 2016  

8 feb måndag

Missionsrådet berättar

8 nov söndag

Tankar från pastorn

1 Joh 1:5
Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.  
 
Det är mycket nu. Känner du det? Tempot, vardagen. Ekorrhjulet, som det ibland kallas. Och samtidigt så går vi mot mörkare tider. 
Det är lite jobbigare att ta sig ur sängen på morgonen, och lite svårare att få något gjort när man kommer hem om kvällarna. Många är förkylda och trötta.  

Vi befinner oss just nu i allhelgonatiden; den tid på året när vi får stanna upp inför sorgen och saknaden efter de vänner och anhöriga som har lämnat oss. Och vi stannar på så vis också upp inför det faktum att även våra egna liv en dag ska ta slut. Ekorrhjulet kommer en dag att avstanna. Vi kommer en dag att få lägga bort allt vad oro och stress heter, och överlämna oss själva och det liv som är vårt till den som bär allt i sina händer.  

För många kan det vara en svår och sorglig tanke, medan det för andra kan kännas som en befrielse och ett hopp. Det finns ett ljus där framme som väntar på att få omsluta oss alla. Det finns en viloplats och en famn att få komma hem till. Och i väntan på den dagen får vi försöka att finna de
viloplatserna och ljusglimtarna också här och nu; mitt i vardagen och allt som bara rullar på.

Gemenskapen runt fikabordet, det tända ljuset i ljusbäraren och kramen från en vän ger oss alla en förnimmelse och en försmak av det himmelska hem som väntar oss. Omsorgen, ljuset och värmen kan skänka oss både vila och hopp, och är därför något som vi frimodigt bör dela också med varandra. Och kanske särskilt den här tiden på året.  

Herren välsigne dig och bevare dig, 
Herren låte sitt ansikte lysa över dig  
och vare dig nådig. 
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. 
I Faderns, Sonens och den helige Andens namn! 

/Johanna Fredrixon, 13 oktober 2015  

Om du känner ett behov av att samtala med någon, be tillsammans eller om du önskar förbön är du alltid varmt välkommen att kontakta mig, telefonnummer 076-3219197.

Om bloggen

Här delar församlingsmedlemmar med sig av sina upplevelser i vardag och helg.

Våra pastorer har skrivit många texter i vårt tryckta programblad och några av dem publiceras här.

Vårt aktiva missionsråd berättar om lokalt och globalt missionsarbete.