Du är här:Start > Blogg

26 okt onsdag

Hälsningar från Zambia

Jag och min reskamrat Linda har nu varit i Zambia och Mpongwe i lite mer än en månad. Det har blivit oktober, den varmaste månaden på hela året här. Termometern visar på över 40 grader varje dag och vi går runt och svettas och dricker litervis med vatten samtidigt som vi jobbar på med de olika projekten som finns här. Jag är på sjukhuset med sjukhuspastorn några förmiddagar i veckan och ber för patienterna. Jag försöker prata lite med dem också, och även om det oftast bara blir någon hälsningsfras på lamba, språket som talas mest här, är besöken väldigt uppskattade. Vi skrattar tillsammans, vi gråter tillsammans, och vi ber till samma Gud. Det känns tryggt, att var jag än befinner mig så är Gud densamme, och han hör oss oavsett om vi pratar svenska eller lamba.

Det jag har jobbat mest med sedan jag kom hit är att vara med och starta upp ett sömnadsprojekt. Jag och Ann, en brittisk missionär, har träffats i hennes hem tillsammans med sex zambiska kvinnor och börjat lära dem att sy. Vi har en blandning av elektriska symaskiner, tramp-maskiner och handmaskiner. De allra flesta är väldigt gamla och är ingenting som min Husqvarnamaskin där hemma så även jag har fått lära mig hur de fungerar. Och när inte jag lär mig nya saker försöker jag vara en lärare för
kvinnorna. Först fick de öva på att sy rakt, vilket var en utmaning för de flesta. Sedan avancerade vi till att sy tygpåsar som de kan ha sina olika tillbehör i, och efter det gjorde vi gardiner till sjukhuset. Nu har vi börjat sy skjortor till den stora beställningen av skoluniformer vi har fått. Både jag och Ann är otroligt glada över utvecklingen, och jag har det så fantastiskt roligt när jag jobbar med det här projektet. Det är ett härligt gäng kvinnor jag får arbeta med, som skrattar när något råkar bli fel och som gör små segerdanser när något är klart. Målet med sömnadsprojektet är att starta upp ett kooperativ som kvinnorna ska kunna driva själva, utan min och Anns hjälp. Vi vet att det kommer att ta tid, för saker och ting tar tid i Zambia, men vi tror på att Gud är med hela vägen.

Livet här i Zambia är spännande, utmanande, jobbigt och roligt på samma gång. Det har inneburit kulturkrockar, hemlängtan och skrattattacker. Vi har åkt på ett lastbilsflak i tolv timmar, ätit med händerna, förundrats över våra mangoträd och suttit på små träbänkar under evighetslånga gudstjänster. Vi tar en dag i taget och litar på att Gud har koll när vi inte har det.

Tack för ert stöd och era böner, fortsätt gärna att be för de olika projekten och människorna här.

Allt gott!

/Beatrice Sigfridsson

26 okt onsdag

Tankar från pastorn

På cykel genom livet

I helgen cyklade jag från Ingarp till Värne på vägen som går över Tånghult. Det var så vackert! Sprakande höst med hela färgskalan representerad genom kulligt landskap. Luften var hög och kylig men solen lyste genom lövverken.

Under tiden som jag cyklade slog det mig att turen lätt kunde ses som en liknelse av vårt jordeliv; som ju också sakta glider fram "över berg och dal". Vissa partier går så lätt, så lätt. Vi nästan flyger fram utan större ansträngning, med solen i ryggen och vinden i håret. Det är gott och härligt att leva! Ibland går det nästan lite läskigt fort; då gäller det att ha tungan rätt i mun och hålla kursen och styret fast och rakt. Och även passa på att våga njuta lite! För vind i seglen har vi ju inte alltid. Andra perioder är landskapet mer flackt runt omkring oss; vi trampar på i jämn takt och det är varken lätt eller tungt. Åkrar och ängrar glider förbi och det kan nästan upplevas lite småtrist. Kanske består ett liv eller en cykeltur framförallt av dessa partier; en jämn ström av dagar som glider förbi i en fast ström. Under en sådan period tänker jag att man kan agera på två sätt; antingen blir det monotont och man stirrar mest ner i backen framför sig och låter benen jobba. Timme efter timme. Eller så passar man på att då och då lyfta blicken och se sig omkring Ä kanske kan man faktiskt upptäcka något som man inte sett förut! Om man bara stirrar ner och jobbar på är det mycket som man missar.

Emellanåt dyker det också upp en och annan uppförsbacke. Då gäller det att ta i! Om uppförsbacken kommer direkt efter en nedförsbacke har man ju ha lite draghjälp därifrån, eller om man sett backen komma på långt håll och därför kan förbereda sig genom att satsa lite extra i tid. Då går det ju lättare. Men andra gånger kommer backen efter en krök, helt utan förvarning, och då blir det riktigt tungt; både under cykelturen och i livet. Vissa backar är ju också brantare än andra. Ibland kan vi bedöma tidigt att "om jag bara tar i så kommer jag att klara det", medan andra gånger är det en chansning. Kanske kommer detta inte att gå. Sådana gånger tror jag återigen att vi kan bemöta det på två sätt; antingen tar vi i för kung och fosterland och pressar allt vad vi kan bara kan för att ta oss upp. Kanske innebär det att vi faktiskt tar oss upp, men samtidigt att vi blir helt utmattade; så pass att vi nästan inte orkar fortsätta längre och definitivt inte ta en uppförsbacke till längre fram. Om vi väljer att satsa allt vad vi har kan det i värsta fall också leda till att vi knäcks på vägen. Vi märker att vi helt enkelt inte orkar, och trillar ihop i den svåraste branten. Då är det tufft att resa sig efteråt och kanske klarar man det inte ens på egen hand.

Det andra sättet att bemöta en svår uppförsbacke är ju helt enkelt att faktiskt kliva av cykeln. Att inse direkt att det inte är värt den ansträngningen och risken att helt knäckas på vägen. Det kan kännas som ett nederlag att kliva av och så kraftigt slå av på takten, men ibland är det faktiskt det enda sättet att ta sig igenom och framåt. Jag tänker att det kräver både mod och klarsynthet för att fatta ett sådant beslut; och ofta är det tvärtom ett tecken på styrka istället för ett tecken på svaghet.

För vissa av oss är hösten med sitt mörker och kyla en sådan uppförsbacke. Och för vissa är det helt rätt att i det läget, när vi ser det närma sig, satsa hårt och med full kraft möta hindret. För en annan är det tvärtom; det är nu läge att faktiskt slå ner på takten och vara lite extra rädd om sig själv. Kanske är vila och and-hämtning din absoluta prioritet i det läget för att orka i det långa loppet?

Men var finns då Gud i allt detta? Om man håller sig till liknelsen så tänker jag att Gud är den som vinkade av oss när vi lämnade hemmet. Med uppmuntrande ord och med tilltro till att vi klarar det sände han iväg oss på resan. Men han är likafullt solen som lyste över oss och vinden i håret när det gick så lätt så slätt. Men han var också vännen som stannade med bilen när han såg oss liggandes i diket efter kraschen i nedförsbacken, och han är grannen som plåstrade om oss när vi knäckt oss i den tuffa branten. Men likafullt är han också den stora varma famnen som väntar oss när vi äntligen kommer fram. Han är den som med ljus och kärlek i blicken säger: Mitt älskade barn, vad jag har längtat efter dig, välkommen hem!

Johanna Fredrixon
12 oktober 2016

Du som önskar samtal, bikt,
själavård eller förbön är alltid varmt välkommen att höra av dig till mig! Telefonnummer: 076-3219197

26 okt onsdag

Missionsrådet berättar

Tack alla ni som hjälpte till att samla in pengar till Världens Barn. Vi stod med insamlingsbössor på ICA och fotbollskillar tog upp kollekt på den ekumeniska guds-tjänsten i samband med Höredaloppet. Tillsammans blev det 12 953 kr till barn-projekt som 15 av Sveriges mest kända hjälp-organisationer driver.

Tack också alla ni som skänkt kläder m.m. till "Brobyggets" höstinsamling.

För åttonde året i rad, anordnades "Fairtrade challenge". Det som vi kallar Stora fairtradefikadagen. I år var det den 20 oktober och den uppmärksammades på platser över hela vår jord. Kampanjen anordnas med syftet att sprida information om och att öka konsumtionen av Faitrademärkta produkter. Detta kan i sin tur skapa möjligheter till utveckling och stärka mänskliga rättigheter i länder med utbredd fattigdom. Länderna tävlar sig emellan om att ha flest fikadeltagare.

I samband med Kyrkornas globala vecka, 13 Ä 20 november, så planerar och genomför engagerade människor över hela landet olika aktiviteter lokalt. Årets tema är "Jord att leva på Ä mänskliga rättigheter i klimatförändringarnas spår".

Något att tänka på: "Nu skulle vi vara inne och knapra på jordklot nummer två Ä om det hade funnits. Den 8 augusti var det Earth Overshoot Day (Den ekologiska skuldens dag). Det innebär att vi den dagen hade förbrukat vad som borde varit jordens totala årskvot för förbrukning av naturtillgångar. Denna dag har kommit tidigare och tidigare varje år." (Kyrkornas globala veckas nyhetsbrev).

Vid Missionsauktionen går även i år 10 % av resultatet till vår systerkyrka i Estland.

Aktiviteten i Prylladan är just nu låg, men vi närmar oss advent och då har vi en helg med försäljning av bl a advent- och julsaker. Årets intäkter fördelas på följande sätt:

- 28 % Katastroffond. I år skickar vi det till Syrien via Equmeniakyrkan.

- 28 % Läxhjälp för romska barn i Margita, Rumänien via Erikshjälpen.

- 14 % Socialstöttning i närområdet + stipendier till personer i församlingen som vill arbeta som volontärer eller missionärer.

- 30 % Bygg- och reparationsfond för Ingarps missionskyrka.

I år, 2016, har Diakonia funnits i femtio år. Det vill man inte fira, men det har uppmärksammats. Man startade som Frikyrkan hjälper och samlade in pengar till en torkkatastrof i Indien. Sedan har verksamheten tyvärr behövt fortsätta. I vår kommer vi att få besök av en representant från Diakonia, som kommer och informerar om deras aktuella tema om människor på flykt.

Vi närmar oss jul och då infaller ju en av årets största insamlingar, den till Equmeniakyrkans internationella arbete. Som vi skrev i förra programbladet, har insamlingarna tre år framåt temat "Tänd ett ljus Ä Syrien". Låt oss hjälpas åt att göra tillvaron för våra "syskon" i det krigshärjade landet något lite bättre.

Vill du ge bort presenter med extra mening? Håll koll efter Alternativa Julklappar i kyrkan.

Glöm inte att ha med Beatrice Sigfridsson i Zambia och Erik Gerhardsson på Lesbos i dina böner. Om du har tillgång till dator ger Beatrice glimtar från sin nya vardag på StepOut-bloggen. Erik fortsätter sitt engagemang för flyktingar i den organisation som enligt honom är den sista som finns kvar på ön.

/Missionsrådet genom Eva Karin

14 sep onsdag

I flyktingkrisens centrum

Jag minns när jag var liten och olika personer från församlingen brukade berätta om deras upplevelser under volontärresor. Det var alltid lika intressant men jag fann det ofta svårt att förstå när de berättade om hur deras resa fullständigt hade förändrat dem. Hur kan en volontärresa helt förändra en människa? Men jag förstår nu.

Om mindre än en månad har ett helt år passerat sedan jag engagerade mig aktivt som volontär i flyktingkrisen. Under ett år har hela mitt liv förändrats och jag är idag en annan person med helt andra perspektiv på livet. Sedan mars har jag arbetat varenda dag som volontär i flyktingkrisens centrum, på ön Lesvos i Grekland. Jag har fått uppleva lycka, sorg, död, frustration och vänskap men framför allt kärlek. Så otroligt mycket kärlek.

Jag är en del av en en räddningsorganisation som arbetar längs med kusten. Vår arbetsuppgift är att spana ut över havet mot Turkiet efter flyktingbåtar som försöker att nå Grekland och se till att de överlever resan hit. Vi volontärer sitter vid stranden tillsammans varje natt. Vi pratar, sjunger, umgås och ser ut över havet efter olika tecken på flyktingbåtar. Jag ska vara ärlig, det är ett väldigt slitsamt arbete och vi lider ständig brist på sömn då vi under dagarna har annat arbete att sköta eller arrangerar badaktivititer för barnen i flyktinglägren på ön. Men det är värt allt arbete och slit. Jag finner ny energi hos mina kollegor, flyktingarnas tacksamhet och från alla ni underbara människor där hemma i Sverige. Det är en otrolig känsla att komma hem efter en natt utan sömn och få fina och uppmuntrande meddelanden från familj, vänner, församlingsmedlemmar och även från människor jag aldrig har träffat som uppskattar det arbete vi gör.

För allt handlar om perspektiv. Om du hade varit i dessa människors situation. Deras hem har förstörts i ett fruktansvärt krig och de har ingenstans att ta vägen för att skydda sina barn. Hade inte du velat att någon hjälpte dig och din familj?

Jag hade garanterat velat att någon tog emot och hjälpte mig och min familj. Det är kanske därför jag är här. I hopp om att någon i framtiden finns där för mig när det är jag som behöver en hjälpande hand.

Vi måste försöka skapa vårt eget paradis här på jorden genom goda gärningar och genom att ta hand om varandra. Försök att behandla andra som du själv skulle vilja bli behandlad.

Det finns många sätt att engagera sig och hjälpa till. Antingen som volontär eller genom att donera pengar. Att skänka pengar gör en otroligt stor skillnad. Skänk pengar till stora och kända organisationer som UNHCR, Röda Korset, Läkare utan gränser eller Erikshjälpen men också till mindre volontärorganisationer. Vi volontärer gör ett gigantiskt arbete i att fylla luckorna där stora hjälporganisationer och myndigheter inte klarar av att hjälpa flyktingarna eller att politik hindrar dem från att kunna hjälpa till. Du kan skänka pengar till den organisation jag arbetar för, ERCI - Emergency Response Centre International. Vi är nu flyktingarnas sista hopp om att få hjälp under deras farliga båtresa från Turkiet till Lesvos då vi är öns sista räddningsorganisation som är kvar på den södra delen av ön. Under de senaste dagarna har vi ensamma räddat människor som har försvunnit ute till havs och sett till att båtar säkert nått land.

Sedan uppmuntrar jag dig att hjälpa till hemma i Sverige med att integrera de människor som redan har nått Sverige. Om vi vill att dessa människor ska integreras i vårt samhälle så är det upp till oss som bor där att möta och integrera dem. Det är vi som är nyckeln till en lyckad integration. Vem vet, kanske finner du nya vänner för livet som jag har gjort.

Jag vill avsluta med att tacka er alla för det stöd jag får, både ekonomiskt och känslomässigt. Utan er hade inte mitt arbete här varit möjligt. Jag ser fram emot att återvända hem och få berätta för er om mina upplevelser som volontär i den pågående flyktingkrisen.

/Erik Gerhardsson

Bildtext: Förbereder oss för att ta emot en flyktingbåt som leds in till stranden av vår sjöräddningsbåt i morgonsolen.

14 sep onsdag

Tankar från pastorn

"Jag har varit med om dig, jag kan aldrig förlora digÄ"

När detta skrivs innan semestern är det fortfarande högsommar. Luften är fuktig och kvav, naturen är dovt grön och utslagen till sprickningsgräns. Allt doftar, surrar och kvittrar. Skogen bjuder på allt sitt goda; djupröda smultron, hallon och blåbär. Vinbärsbuskarna glänser blekt röda, mörkt svart-blå och krusbären skiftar i sina olika gul-röd-gröna nyanser. Allt är rikt, gott och vackert.

Och så är också livet ibland; rikt, gott och vackert. Korta stunder kan vi få uppleva hur det är att äga precis allt utan att sakna något. Lyckan, hur flyktig den är, infinner sig. Antingen som ett rus eller som ett stort lugn. Tacksamhet utan gräns.

Jag hoppas att jag och många med mig förmår att spara på de här små stunderna. Bevara dem som pärlor i vårt minne, att plocka fram de dagar som mest av allt bara är grå. För de dagarna kommer ju också. Dagar som är fyllda av stress, suckar och trötta ryggar. Dagar när sommarens höga himmel och kravlösa stunder i gräset känns oändligt långt borta och de regntunga molnen är allt man ser. Sådana dagar är det extra viktigt att påminna sig själv om att vilan och glädjen faktiskt också finns! Även om jag inte ser den för tillfället. Plötsligt dyker den upp, på oväntade ställen kanske. En stund av vila och ljus. Solens sista strålar genom den färgsprakande lönnen. En söndagseftermiddag, helt oplanerad och fri. En kopp kaffe med en god vän.

Låt pärlorna från sommarens goda minnen vara en påminnelse för dig under hösten som kommer att ta till vara på glädjen och vilan när den ges. Som en vacker sten i fickan från sommarens strandpromenad. När du stoppar ner handen i fickan för att plocka upp något stöter du mot den lilla stenen eller snäckan och blir påmind: inte om sorgen över den tid som flytt, utan om glädjen i allt det goda som vi ständigt får ta emot. Erfarenheten om det goda jag fått kan då få bli till ett hopp om allt det goda som väntar.

En av de ljuspunkter som jag ser fram emot under mörka höstkvällar är möjligheten att mer regelbundet få mötas runt nattvardsbordet. Under hösten kommer det att ges tillfälle att dela en enkel och stilla nattvardsstund varannan onsdag kväll, och min bön och förhoppning är att dessa stunder ska få skänka oss både kraft och ljus på vägen. I nattvardens mysterium får vi närma oss Jesus på det djupt personliga och samtidigt ordlösa planet. Vi erfar med vår kropp det som vi aldrig helt och fullt kommer att kunna greppa med vårt förstånd; att Jesus delar våra liv, bär våra bördor och renar oss från all synd. Jag tror att vart och ett av dessa tillfällen också kan få bli till en pärla i vårt minne; en erfarenhet av nåd som ger kraft i vardagen.

Kärleksdikt, "Envoi", av Jacques Werup

/Johanna Fredrixon

Du som önskar samtal, bikt, själavård eller förbön är alltid varmt välkommen att höra av dig till mig! Telefonnummer: 076-3219197

14 sep onsdag

Missionsrådet berättar

På årets scoutläger "Upplyst" i Lekeryd samlades det in pengar till solcellsdriven videoutrustning och belysning till flyttbara skolor i Bangladesh. Scouterna levde upp till sitt måtto "alltid redo!", drygt 20 000 kr blev resultatet.

Nu är det återigen dags för den stora riksinsamlingen Ä Världens Barn.

Radiohjälpen tillsammans med 15 organisationer står bakom kampanjen. De stora insamlings-helgerna är i år den 30/9 Ä 1/10 och 7-8/10. Vi kommer att stå med sparbössor på ICA i år också, så tänk till om du kan ställa upp en timma. Mer information kommer senare.

Presenttips: Du kan köpa linnehanddukar(nytt för i år) eller chokladpaket varav hälften av priset går till Världens Barn. Läs mer om det i kyrkan eller prata med Eva Karin.

Tillsammans med flera andra församlingar på höglandet stöttar vi Unionskyrkan i Estland. Det tydligaste sättet vår församling bidragit är via klädinsamlingarna och 10 % av resultatet av vår Missionsauktion i november.

Höstens klädinsamling blir torsdagen den 6 oktober till onsdagen den 12 oktober. Lägg dina kartonger eller sopsäckar med hela och rena kläder och skor i djurtransporten vid Ingarps missionskyrka, när det passar dig under den veckan.

Mumsiga Faitradefikadagen blir den 20 oktober i år. Traditionsenligt ordnas café i kyrkan med smörgåsar, bullar, kakor, frukt och fairtrademärkta drycker. Caféets öppentider är kl 10.00-11.00 och kl 14.30-17.00. Intäkterna går till Estland.

Välkommen!

Equmeniakyrkans internationella insamling (den vi oftast tar upp annandag jul) startades i år på Hönö-konferensen. Tre år framåt kommer den att ha extra fokus på Syrien och heter "Tänd ett ljus Ä Syrien".

"Ett med dem" heter Open Doors bönesatsning som pågått i över fyra år. Syftet med bönen är att tillsammans be för våra utsatta syskon och den förföljda kyrkan världen över. Om du råkar vara i Göteborg eller Örebro första söndagen i månaden, kan du vara med och be på Open Doors bönemöten. Annars går det bra att be hemma också.

Under sommaren har Eksjö Missionsförsamling och vår startat upp ett samarbete kring gemenskapskvällar tillsammans med nysvenskar, som går på sommarskola i Eksjö Missionskyrka. Vi har träffats i Eksjö Missionskyrka (en gång i Ingarp) torsdagar mellan kl 17 och 19. Kvällarnas viktigaste syfte har varit att samtala. De nya svenskarna vill lära sig svenska och samtalen har gett både nysvenskarna och oss "gammelsvenskar" förståelse för varandra. Det är spännande att möta nya kulturer och tänkesätt.

Vill du vara med? Känner du att det här skulle du tycka om? Hör av dig till Missionsrådet.

En tredjedel av församlingens missionsråd, Erik Gerhardsson, är fortfarande kvar i Grekland och stöttar flyktingar. Glöm inte honom i era förböner.

/Missionsrådet

10 jun fredag

Tankar från pastorn

Den blomstertid nu kommer ...

Den 12 juni tillträder jag som församlings-föreståndare efter att tjänat församlingen som pastor, framförallt med inriktning på barn och ungdomar, under drygt 4 års tid. Det är med stor glädje, förväntan och ödmjukhet som jag går in i den tjänsten.
Ingarps missionsförsamling ligger mig och min familj mycket varmt om hjärtat och vi trivs alla väldigt bra i både församlingen och i bygden.

Särskilt mycket gläds jag själv över att arbetet bland barn och ungdomar är så högt prioriterat och att man har goda relationer både med samhällsföreningen och ekumeniskt tillsammans med andra kyrkor i vår omgivning. Det känns ofta som att det är låga trösklar in i Ingarps missionskyrka, för människor från olika håll och kanter, och det är min innerliga ambition att det ska fortsätta att vara så. Det känns spännande att tillsammans med församlingen få inleda ett nytt kapitel i den gemensamma berättelsen och tillsammans få utforska tiden som ligger framför.

I höstas antog församlingen en vision som ska ligga till grund för församlingens liv och verksamhet, och under våren har vi utforskat och fördjupat visionen under gudstjänsterna och de efterföljande samtalen. Det känns inspirerande och spännande och något att arbeta vidare med framöver.

Som församlingsföreståndare tror jag att det är min uppgift att utmana och inspirera till just samtal och fördjupning. Och som ett led i det kommer jag under det kommande året att uppsöka alla medlemmar i församlingen för personliga samtal om livet, församlingen och tron. Jag hoppas att vi tillsammans ska våga bli ännu bättre på att samtala om de andliga frågorna och även inbjuda de vi möter att delta.

I andra Korinthierbrevet 12:9 skriver Paulus: "I svagheten blir kraften störst". Det säger mig att det är när vi vågar inbjuda andra människor också till våra inre rum som det stora undret sker. Det sker inte när vi bara bjuder på vårt finaste jag; det hela och det starka. Nej, det är när jag vågar svara: "Idag är det inte så bra faktiskt. Jag känner mig ledsen och trött". Det är först när vi vågar vara ärliga och sanna mot oss själva och mot varandra som vi kan mötas på allvar, och det är också i det sanna som vi möter Gud.
En av mina favoritförfattare, Magnus Malm, skriver: "All sanning är en kontaktyta med Gud, hur oandlig den än verkar. All lögn skiljer oss från Gud, hur andlig den än verkar."

Så länge som vi stänger till om oss själva kväver vi livet. Det är när vi öppnar upp, när ljuset och den friska luften får komma in, det är då vi växer och blomstrar! Vi får be att det ska få blir ljuv sommar, inte bara i naturens liv, utan lika mycket i församlingens liv!

Men de orden önskar jag inleda min tid som församlingsföreståndare och genom det inbjuda Dig till spännande och fördjupande samtal.

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma till allt som varit dött,
sig solens strålar närma, och allt blir återfött
-Psalmer och Sånger nr 199

Med önskan om Guds rika välsignelse och en underbart fin sommar!

/Johanna Fredrixon

Du som önskar samtal, bikt, själavård eller förbön är alltid varmt välkommen att höra av dig till mig! Telefonnummer: 076-3219197

10 jun fredag

I Rumänien

Den tredje maj åkte jag, Matilda Robertsson, och Joel Sigfridsson med vår K2-grupp*) till Rumänien i fem dagar. Vi åkte till Marghita för att besöka organisationen EFI fadder som har bedrivit verksamheten FCE i Marghita i 20 år, och har försökt att hjälpa barn och ungdomar att få en bra uppväxt och ge dem en utbildning.

FCE har många olika små projekt och vi var och besökte några av dem.

Ett av projekten de har är ett dagcenter för ungdomar med funktionshinder. De har gått ut skolan men har svårigheter att skaffa sig ett jobb. På dagcentret får de göra kort och stöpa ljus som de sedan säljer. Det vi gjorde på dagcentret var att umgås med dem och hjälpa till att göra kort.

Ett annat projekt som vi var på var after school dit barn åker när de har slutat skolan för att få hjälp med läxor men även få hjälp med att hålla sig rena. När vi kom dit så var de flesta barnen ute på rast och lekte så vi fick vara med dem och spela fotboll och hoppa hopprep.

På fredagskvällar brukar de ha ett ungdomsmöte, där vi var med och medverkade med sång och drama. Under mötet sjöng vi lovsånger och Mattias Gustavsson från Pingstkyrkan höll en kort predikan. Efteråt spelades det spel och fotboll, K2 mot Rumänienungdomarna (de vann!).

För mig har resan varit lärorik för att jag har fått se och uppleva hur de lever i Rumänien där de flesta är fattiga. Fattigdomen blev synbar när vi var ute i Marghita och såg oss om. Där kunde man se de stora kontrasterna mellan rikt och fattigt, exempelvis på hur alla hus såg ut. En del var stora och färgglada medan grannens hus kunde vara ett ruckel.

Jag har fått se hur FCE har hjälpt och påverkat Marghitas barn och ungdomar på ett positivt sätt.
Vill du läsa mer gå in på deras hemsida:
www.efifadder.se

/Matilda

*) K2 är en frivillig fördjupningsgrupp efter konfirmationen.

10 jun fredag

Missionsrådet berättar ...

Ingen har väl undgått att Ecuador drabbades av en mycket kraftig jordbävning i mitten av april med minst 654 döda. För att kunna stötta något skickade församlingen omgående ner en gåva på 5 000 kr till akuthjälp Ä vatten, mat, kläder, ficklampor med mera och på vårfesten i kyrkan samlades också in en extra kollekt som gav drygt 1 400 kr. Via Equmeniakyrkan kan du som vill skänka mer pengar. Sätt antingen in gåvan på bankgiro 900-32 86 och skriv Ecuador i meddelanderaden eller swisha till nummer 900 32 86 (märk med Ecuador).

Vi har hört om spänningar mellan människor på asylboenden, bland annat beroende på olika trosinriktningar och traditioner. Nu har tio personer genom Equmeniakyrkans, Sveriges Interreligiösa råds och Kristna Fredsrörelsens försorg, utbildats till medföljare. De ska finnas med på asylboenden som moraliskt stöd och någon att prata av sig hos. Med sina olika bakgrunder, religionstillhörigheter och språkkunskaper startade de sitt viktiga frivilligarbete i början av maj.

På ett boende för nyanlända i Eksjö har ca 20 unga män utrustats med fotbollskor. "Gunnel i Skolan" är välkänd i sportaffären sedan hon följt med några killar i taget och provat ut skor i rätt storlek. Det här är vad en del av pengarna från julkonserten och en liten del av Nya Prylladans intäkter 2015 gått till. Vi hoppas att skorna till viss del kan hjälpa männen att få en meningsfull fritid, samt också leda till bra integration i vårt samhälle.

Vår församling fortsätter vurma för Fairtrade. Glädjande går att nämna att försäljningen av Fairtrademärkta varor på den svenska marknaden ökade med 19 % under 2015. Enligt Fairtrade Sveriges hemsida, så är var sjätte banan som säljs och var tionde kopp kaffe som dricks i Sverige Fairtrademärkt. I kyrkans lilla Fairtradeshop finns bland annat god choklad att köpa.

Ännu en lastbil med insamlade kläder, skor och diverse andra saker är på väg till Estland. Det ger second handbutikerna i Estland möjlighet att förse fattiga människor med billiga och bra saker de behöver, och ibland skänka bort. Men det blir också pengar till socialt arbete via "Vännens Hand".

I det senaste numret av UNGAGERAD (Erikshjälpens ungdomsmagasin) kan man läsa om "Erik som väljer kärlek och hjälper flyktingar". Det är vår egen Erik Gerhardsson. Om du blir intresserad av att läsa artikeln kan du ta ett exemplar av tidningen i missionskyrkans entré.

Församlingen fick en påringning från Diakonia som tackade för den stora gåvan från 100-årskalaset. De ville också förtydliga att SIDA skjuter till nio kronor till varje skänkt krona. Det betyder alltså att i stället för att Diakonia skulle fått 17 850 kr till sitt arbete, fick de nu 178 500 kr. Roligt!

Missionsrådet planerar även att ha en träff med Ulf Bergstrand, Svenska Kyrkan i Eksjö, för att samtala om de sociala behoven i kommunen.

Be för Ecuador, Medföljarna, Fotbollsskoägarna, Estland och Erik.

/Missionsrådet

30 mar onsdag

Tankar från pastorn - Ljuset som ger klarhet

Ljuset som ger klarhet

Det finns en psalm som heter Fäst dina ögon på Jesus, och den har funnits med mig under de senaste dagarna. En rad i den psalmen går så här: Alla ting runt omkring smälter bort som snö i ljuset av hans ära och makt.

Det är ju väldigt vackra ord och jag tror att jag förstår vad som menas med dem: att i relation till honom så bleknar allt annat i betydelse. Samtidigt så vet jag faktiskt inte om jag håller medÄ Hur gärna vi än kanske skulle vilja det, så är det inte min erfarenhet att alla problem och allt som vi lever med dagligen bara smälter bort som snö när vi lyfter upp det inför Guds ansikte.
Snarare kan jag uppleva att det är så att det blir både tydligare och mer konkret när jag talar med vår Herre om det. Precis som att vi ser vad det var som faktiskt fanns djupt där under snön när våren kommer och den sakta smälter bort. Inför honom kan vår ibland odefinierade oro, våra rädslor och våra trassliga liv börja få konturer och bli hanterbart. Istället för att bara ta bort det, så tror jag ofta att Gud kan ge oss en större klarsyn men också redskap för att ta itu med saker och ting. Och det är för mig en väldigt hoppfull tanke!

När det här programbladet kommer ut så har vi precis passerat påsken; den kristna kyrkans största högtid. Vi har fått följa Jesus genom lidande och död, fram till uppståndelsen och det nya livet. Och i det så blir det också tydligt för oss hur Gud verkar. Han går inte omvägar runt det svåra, han hoppar inte över eller slätar över.

Nej, han väljer att gå rakt in i det och dela våra lidanden. Men - och det är viktigt - han överger oss inte där utan leder oss steg för steg in i ljuset.

Våren är i antågande. Ljuset går oss till mötes. Snön smälter sakta bort. Det gör inte allting enkelt: vårt livspussel är detsamma oavsett om det är vår eller höst. Men tillsammans med Jesus får vi vandra ett steg i taget, ett ögonblick i sänder.

Fäst dina ögon på Jesus
Se in i verkligheten själv
Alla ting runt omkring
smälter bort som snö
i ljuset av hans ära och makt

Fäst dina ögon på Jesus
Se in i verkligheten själv
Se upp till hans kors
och du ser hans triumf
i den död som blev livet för dig

Om bloggen

Här delar församlingsmedlemmar med sig av sina upplevelser i vardag och helg.

Våra pastorer har skrivit många texter i vårt tryckta programblad och några av dem publiceras här.

Vårt aktiva missionsråd berättar om lokalt och globalt missionsarbete.