Du är här:Start > Blogg

27 okt tisdag

Missionsrådet berättar - november 2020-januari 2021

Världens Barn

Tack alla som gett till insamlingen. Vi i vår kyrka kunde bidra med 15 000 kr från konserten som hölls i Ingarp den första februari, innan alla restriktioner försvårade anordnande av konserter. Den digitala sparbössan "Ingarpsbygden för Världens Barn" innehåller just nu 3 550 kr. Det går fortfarande att skänka pengar, hela året ut.

En av vinnarna av Världens Barn-tipspromenaden, som fanns uppsatt en vecka i Ingarp, var Margaretha M. På bilden visar hon blommorna som hon vann och som Spakarps plantskola sponsrade med. Övriga vinnare var Elof, Gunvi, Carina R och Ingemar J.

Upptäckarscouterna drog också sitt strå till stacken. De pantade till Världens Barn och fick ihop drygt 2 200 kr. De är alltid redo!

Hela Sverige samlade ihop 60,7 miljoner kronor till Världens Barn. Eksjö kommuns resultat blev i år drygt 147 000 kronor och med det kom vi på plats 29 bland Sverige kommuner (plats 43 2019) och trea i länet. Bravo allihop!

Diakonia

En av mottagarna av de insamlade pengarna via Världens Barn är Diakonia. Equmeniakyrkan och Svenska Alliansmissionen är huvudmän för den här biståndsorganisationen som startade 1966, då under namnet Frikyrkan hjälper. Diakonias vision är "En rättvis, jämlik och hållbar värld".

Ett av de barnprojekt som får del av Världens Barnpengarna bedrivs i Libanon av Diakonia. Där finns nio center för barn som erbjuder hjälp att bearbeta traumatiska minnen från kriget. Men nu i coronatider får inte barnen gå dit utan de får träffa sin lärare online, alltså via datorn. Hanaa, 11 år, berättar att hon tycker att det är jättetråkigt att inte få gå till skolan eller centret men att hon blir lycklig när hennes lärare ringer och instruerar vilka aktiviteter de ska göra hemma. De barn som i vanliga fall har det svårt har det ännu värre nu på grund av pandemin.

Missionsauktionen

I år blir det ingen auktion utan istället kommer det att anordnas olika insamlingar Ä "novemberinsamlingen". Något som dock inte ändras är att 10 % kommer att gå till något missionsprojekt. Under de senaste åren har vår församling stöttat "Hälsa för alla Ä i Kongo" och dit går pengarna även i år.

Covid -19 finns även i Kongoländerna och under Ebolaepidemierna fick länderna stort utländskt stöd, men nu när alla länder är drabbade räknar kongoleserna inte med att de kan få hjälp. Detta är extra svårt i ett land med många som redan lever på gränsen till svält.

Kyrkornas Globala vecka

Ända sedan 2005 har Sveriges Kristna Råd ordnat den här veckan i november. I år är temat "Hälsa och välbefinnande" och det vill påminna oss alla om att världen är vårt gemensamma hem och att alla människor berör varandra genom den pågående pandemin. Men de vill också uppmärksamma oss på att det finns andra livshotande sjukdomar.

Vi uppmanas att be om hälsa och välbefinnande. Följande bön föreslås:

Bön i Globala veckan 2020

Livets Gud,
i dig är det som vi lever, rör oss och är till.
Vi tackar dig för livets gåva och allt som vi får ta emot av dig.
Du håller din vakande hand över var och en av oss.
Vi lever i en tid då hela världen är drabbad.
Vi ber om hälsa och välbefinnande för alla människor på jord, särskilt för dem som på olika sätt drabbas av sjukdom
och för dem som känner oro och ängslan.
Tack att du är med dem.
Ge dem kraft och tro och omslut dem med kärlek.
Vi ber för alla dem som arbetar med att ge stöd åt människor i utsatthet inte minst inom sjuk- och hälsovården.
Hjälp oss alla att bidra till ett samhälle
som värnar alla människors värde och värdighet.
Ge oss kraft att stödja varandra bortom egna intressen.
Uppfyll oss med din heliga Ande som du har sänt till vår förvandling.
Ge oss förmåga att visa på den kärlek och solidaritet som Jesus Kristus visar.
Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.
Din är makten och äran i evighet.
Amen.

Fairtradeveckor

Ännu ett sätt att försöka mildra orättvisorna på vår jord är att handla fairtrade. Just när jag skriver den här texten pågår en kampanj från Fairtrade Sverige.

De hävdar: Det kan aldrig bli för mycket fairtrade, godsaker, ekonomisk trygghet, choklad, skolgång, glass, jämställdhet, kaffe eller hållbart jordbruk.

Equmeniakyrkans internationella insamling

Temaåret som Equmeniakyrkan har just nu går under temat "Till jordens yttersta gräns", Så heter också Equmeniakyrkans internationella insamling, som pågår från första advent till sista januari. Det missionsarbete som Equmeniakyrkan bedriver behöver pengar för att kunna fortsätta med alla de projekt som pågår runt vår värld.

Det jag än en gång vill återkomma till är att de på vår jord som redan innan coronapandemin utbröt hade det svårt, är de som har drabbats värst.

Alternativa julklappar

Visst är det svårt att köpa julklapp till den som redan har allt, men det finns många mycket bra presenter. Vår kyrka, Equmeniakyrkan, och de hjälporganisationer jag känner till, har gåvokort/gåvobevis som går att beställa. Vad kan vara finare än att ge bort en gåva som räddar liv? Om du behöver hjälp kan du prata med Eva Karin.

Be gärna Globala veckans bön och för Equmeniakyrkans mission!

/Missionsrådet genom Eva Karin Themar

25 aug tisdag

Tankar från pastorn - Var dag

Var dag är en sällsam gåva,
en skimrande möjlighet.
Var dag är en nåd dig given
från himlen, besinna det!

Psalm 180 har säkert flera av er både hört, läst eller till och med sjungit. Men jag leker lite med tanken på vad som skulle hända med innebörden av texten om man förde samman de två första orden till ett.
"Vardag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.
Vardag är en nåd dig given från himlen, besinna det!"

Det är kanske inte just så vi upplever det, nu när många av oss kommer tillbaka från semester till en vardag med arbete, skjutsande och uppdrag på olika håll. Samtidigt kan vardagen också vara något man längtat efter och sett fram emot. Många mår i grunden väldigt väl av rutiner, inte minst barn, och saknar rytmen under semesterns mer flytande tillvaro. Och efter det senaste halvårets undantagslika tillstånd på grund av coronapandemin kanske just vardag är det vi längtar efter mest av allt. Ur det perspektivet klingar orden ganska klockrent: Vardag är en sällsam gåva ... Och de tillfällen när livet ställs på sin spets, när något gått sönder, när man får uppleva förlust eller sorg, kan längtan efter vardag Ä det normala och regelbundna, upplevas än mer akut. Vardag är en sällsam gåva ...

Jag tror att vi gör gott i att ofta påminna oss om vardagens välsignelse. Uppöva oss i tacksamhet över allt det som är som det brukar. Tacksamhet över det välbekanta och det som är stabilt över tid. Det senaste halvåret har visat oss att det så lätt kan ryckas ifrån oss. Vardag är en nåd dig given från himlen, besinna det!

Min längtan för församlingens del inför hösten handlar just om att sakta men säkert få återgå till en god vardag. Jag hoppas och ber att vi allt eftersom ska få återgå till den goda rytmen, där söndagens gudstjänst fungerar som hjärtat i kroppen, som tryggt och stabilt pulserar med sina veckovisa hjärtslag - vilka förser Kristi kropp med syre och liv. Vardagen i Guds församling är i sanning "en sällsam gåva, en skimrande möjlighet". Och jag tycker att det senaste halvåret skärpt blicken så att vi förstått att verkligen "besinna det!".

Jag ber om en god höst och en välsignad vardag tillsammans i församlingen!

Gud välsigne dig, var dag!

/Johanna Fredrixon

25 aug tisdag

Mattias Lewander presenterar sig

Hej på er!

Först och främst vill jag tacka för förtroendet som ni visar, när ni anställt mig som ungdomspastor. Jag hoppas att med Guds nåd förvalta det förtroendet på bästa sätt.

Vem är då jag? Jag är 39 år, gift med Alexandra och pappa till Daniel, snart sex år. Vi bor i Vetlanda sen snart ett år tillbaka. Innan dess bodde vi i Malmö, och en kortare period utanför Mullsjö. Mina rötter har jag dock här i trakten. Jag är uppvuxen på en gård utanför Korsberga, så den här flytten blev en flytt hem igen.

Jag är som sagt uppvuxen utanför Korsberga, och det var i Korsberga jag kom till tro. Eller, mer korrekt, jag kom till tro på Bödalägret, men det var i Korsberga jag hade min gemenskap, i byns pingstförsamling. Kyrkan var viktig, och jag närde en tanke att gå ut i församlingstjänst efter studenten. Detta ledde till ett år på bibelskola, och pastors-studier på Korteboskolan, SAMS:s dåvarande lärosäte. Där tog det tvärstopp. Jag är övertygad om att jag var ledd, när jag hade upplevelsen att det inte var dags för församlingsarbete. Istället blev det studier på lärarhögskolan, en flytt till Malmö, giftermål och en gemensam dröm att arbeta internationellt med humanitärt arbete. En dröm som slogs i spillror av sjukdom och utbrändhet.

Det fina med att planer slås i spillror är att det skapas utrymme, och nu började något nytt att gro. Det började med en längtan efter att förkovra mig i ordet och tron, och tankar på att läsa teologi återkom, och blev svårare och svårare att skaka av sig. Till sist fick jag kapitulera, och träda in i en större värld än jag levt i tidigare. Jag har fått möta traditioner som inte är min egen, konfronteras med frågor som skaver och ifrågasätta sanningar jag tagit för givna. Av praktiska skäl föll valet på distans-studier vid Umeå universitet, vilka jag fortfarande håller på med. Efter att jag börjat där började tanken på en församlingstjänst ta form. Mina studier var av naturliga skäl teoretiska, och jag ville vara delaktig i livet bakom läran. Detta liv menar jag levs i det folk som Gud kallat, och som vi här och idag kallar för församlingen. Detta ledde till det ena, som ledde till det andra, som ledde till ett telefonsamtal, och här är vi nu.

Den här processen har väckt frågor om Guds ledning. För i den här processen är jag ändå övertygad om att Guds vilja skett. Allt har inte varit enligt Guds vilja, men Gud har hållit sin hand över vårt liv, och fört oss dit vi är idag. För jag är övertygad om att han leder genom det som sker, och även trots det som sker. Detta gör även att vi måste fråga oss hur Guds ledning egentligen går till. För det verkar knappast vara så att han ger en färdig projektplan, där vi år för år prickar av det som ska göras. Det handlar snarare om att vakna upp varje morgon till en nåd som är ny, och att varje dag, här och nu, leva nära den levande Guden. Ytterst sett så handlar det om att tro att tillvaron vilar i händerna hos någon som är större, och som älskar oss. För "gårdagen har redan varit, morgondagen har vi inte fått löfte om, idag hjälper Herren".

/Mattias Lewander

25 aug tisdag

Missionsrådet berättar - september-oktober 2020

I nummer 33 av Sändaren kan man läsa om Libanon och Beiruts situation.
I oktober 2019 erkände politikerna att landet var nära konkurs bland annat på grund av korruption och vanskötsel men sen har det bara blivit värre. Inflationen har ökat med 85 %, många har mist sina arbeten eller fått sina löner halverade.
Då kom covid-19 och folk fick inte gå ut mer än ett par timmar per dag för att försöka få tag på mat. Många i landet är daglönare och miste helt sina inkomster.

Och sedan kom explosionen. Någon sa att det var tur att detta hände libaneser, som har en hög krisvana. Dagen efter började de röja upp. De förväntade sig inte att regeringen skulle hjälpa till utan hoppas få hjälp från internationella ickestatliga organisationer.
Nu har hela regeringen avgått.

Jag citerar producent Juliana Sfeir, som arbetar på den kristna TV-kanalen SAT-7 i Libanon. Hon ber om förbön i en video som spelades in precis efter explosionen.
"Bed att inte våldet eskalerar". Det är svårt att hitta hopp, och speciellt de unga får allt svårare att kunna se en möjlig framtid i Libanon. "Bed att människor trots allt orkar stanna och inte emigrerar." Libanon behöver sin befolkning Ä inte minst de unga Ä för att orka hoppas ännu en gång och för att bygga en framtid för alla.

Både Equmeniakyrkan och Diakonia finns på plats, så du kan hjälpa till ekonomiskt. Pengarna går till akuthjälp till de 300 000 människor som förlorat sina hem, återuppbyggnad av kyrkor och det teologiska seminariet, men även för att informera och hindra smittspridning av covid-19 både i Libanon och Syrien.
Om du ger till Equmeniakyrkans katastroffond, bankgiro 900-3286 eller Swish 900 32 86, anger du "BEIRUT".
Diakonias nummer är 903 30 44. Det fungerar både att swisha till och sätta in på bank- eller plusgiro.

Overshoot Day
Flera år har jag nämnt Earth Overshoot Day. Den dag då jordens totala årskvot av naturresurser är förbrukad. Förra året var det den 29 juli men i år inföll den den 22 augusti, alltså tre veckor senare. Detta kan vi tacka covid-19 för.
Men redan den 2 april (tre dagar tidigare än i fjol) skulle jordens resurser vara slut om hela världen satte lika stora ekologiska avtryck som vi svenskar gör.

Världens Barn
Många aktiviteter är ju inställda det här året, men en kampanj finns kvar och det är den för Världen Barn. Vi hör från många håll att de människor som tidigare haft det svårt på vår jord, nu på grund av covid-19 fått det värre och då blir barnen än mer drabbade. En tipspromenad som utgår från kyrkan, kommer att finnas uppsatt från fredagen den 25 september till och med fredagen den 2 oktober. Startavgiften går direkt till Världens Barn och priser lottas ut bland alla deltagare. Både UpptäckarÄ scouterna och Tonår kommer att uppmärksamma kampanjen. Om du känner att du vill göra något, till exempel på ditt jobb, i syjuntan eller med kompisarna som brukar springa ihop, så kan man till exempel starta en digital insamling, ha ett lotteri eller bara påminna om att alla pengar gör nytta, till och med fem kronor. Även i år kommer det att delas ut informationsfoldrar till hushållen i bygden.

Open Doors
Vi avslutar med några glimtar från Open Doors, som brukar informera om hur tufft många kristna runt vår jord har det. De berättar att nu i covid-19-tider, så hamnar de kristna i Indien sist i kön för nödhjälp. Det händer också att den byäldste som ansvarar för att distribuera den statliga hjälpen ger till alla utom de kristna.
I Nepal har religionsfriheten inskränkts för kristna och andra religiösa minoriteter på grund av coronapandemin.
I Kina plockar myndigheterna ner kors från kyrkor och tvingar dem stänga. De uppmanar församlingsledare att vara patriotiska.

Mycket är oroligt i vår värld och ibland kan vi känna oss uppgivna men Jesus är klippan som bär oss. Dina böner och pengar är välkomna att stötta. Fördelningen mellan dem avgör du själv.

/Missionsrådet genom Eva Karin Themar

24 maj söndag

Tankar från pastorn - 40 veckor

24 maj söndag

När livet inte blir som vi har tänkt oss ...

24 maj söndag

Missionsrådet berättar

2 apr torsdag

Och så blev det vår igen

Tänk att tiden bara går utan att man knappt märker det. Helt plötsligt är man 21 år, utflyttad från sitt barndomshem och sitt sammanhang. Helt plötsligt har man bara ett år kvar av en utbildning som kändes oändligt lång. Helt plötsligt måste man börja fundera på det som kommer efter 16 års konstant studerande. Det är som upplagt för en identitetskris.

När jag tog studenten fick jag (som alla andra) frågan "Vad ska du göra till hösten?". Mitt svar på den frågan var "Jag ska läsa till civilekonom i Linköping" och det ledde alltid till kommentaren "imponerande, vad duktigt av dig att du känner att du orkar plugga vidare direkt". Men ska jag vara helt ärligt så tycker jag att jag valde den enkla vägen. Jag valde ju att fortsätta göra det som jag alltid gjort, det enda jag visste att jag var bra på, att plugga.

Jag får ofta frågan om hur jag visste vad jag ville läsa och det har jag egentligen inget bra svar på. I gymnasiet gick jag ekonomiprogrammet och tyckte att det var ganska kul så jag tänkte att jag fortsätter väl läsa inom det området. När jag idag får frågan om min utbildning känns rätt så brukar jag svara att det beror på vilken dag du frågar mig, men jag vet faktiskt inte vad jag skulle läst annars.

Har jag då gjort ett tråkigt val i livet om jag nu kört det säkra kortet och endast gjort det som känts helt okej och som jag varit ganska bra på? Borde jag ha hittat min stora dröm och följt den? Skulle jag läst något annat så jag hade kunnat bli statsminister eller räddat världen som jag sa till min handledare i högstadiet att jag skulle göra? Nej, jag är nöjd med mina val. Jag tror inte att man kan sitta och vänta på att man ska komma på sin stora dröm och sedan följa den för då missar man livet.

Mina val har inte begränsat mig till något. Jag kommer bli civilekonom specialiserad på redovisning och det är troligtvis det jag kommer jobba med när jag tar examen men det innebär inte att jag kommer jobba med det resten av livet. Det beror på vad som känns bra och vad framtiden har att komma med.

Jag identifierar mig inte som student eller civilekonom utan som mig själv. Mitt fokus ligger på att göra det som gör mig glad och som känns givande. Sedan får vi se vad som blir min framtid och min dröm.

Du har fått makten att påverka ditt liv och det är en fantastisk gåva trots att det ibland kan kännas överväldigande, men alla val är dina oavsett om de är stora eller små, säkra eller riskfyllda. Gud har skapat dig för att du ska vara dig själv och göra det som du vill, men glöm inte att leva under tiden också.

/Elisabet Blomdahl

2 apr torsdag

Missionsrådet berättar

Open Doors

När riksdagsledamöterna fick information av Peter Paulsson från Open Doors i början av året, blev de förvånade över att de kristna i Afrika har det så svårt. Han berättade att det finns 27 militanta islamistiska rörelser i länderna söder om Sahara som sätter skräck i människorna. Åldringar hotas med sänkt pension, ledare dödas, familjer kidnappas och skolor bränns Ä allt på grund av att de är kristna.

260 miljoner människor bor i de 50 länder där det är svårast att leva som kristen. Som vanligt ligger Nordkorea och Afghanistan högst upp på Open Doors World Watch List.

"Magiskt schyssta låtar"

Jag hade rätt när jag i förra programbladet skrev att det skulle bli roligt och vackert på konserten "Magiskt schyssta låtar". Vi både skrattade och njöt. Insamlingen till Världens Barn kommer också kunna hjälpa många barn att skratta och njuta, det kom in över 10 000 kronor. Tack vill jag säga både till musiker, sångare och generösa givare!

MAF

Vår omsorgsgrupp anordnade en dagledigträff om MAF den 12 mars. Vi fick reda på att det är en fristående, ideell organisation på kristen grund, som startade 1946. I nuläget har MAF hand om 135 små flyg i cirka 30 länder och besöker 3000 flygplatser dit det är svårt att ta sig på annat sätt. De transporterar biståndsarbetare, läkare och sjuksköterskor, mat och förnödenheter samt lärare och kyrkans utsända. Vid katastrofer av olika slag är de en oersättlig tillgång.
Vill du få reda på mer finns några foldrar att ta på kyrktorget.

Fairtrade Challenge

Årets utmaning kommer vi att uppmärksamma med Afternoon Tea fredagen den 8 maj. Mellan kl 16.00 och 18.30 kan man fika kaffe, te, scones, pizzabullar, goda kakor som scouterna bakat, med mera. Det blir information om Fairtrade, möjlighet att gå en tipspromenad och givetvis ska vi ha en andakt.

Kyrkkaffet på söndagen kommer också att räknas med i tävlingen (som handlar om att så många som möjligt i Sverige ska fika fairtrade den 7 Ä 10 maj).

Gurli Johanssons tårtkalas

Gurli vill tacka alla som, istället för att ge presenter, skänkte pengar till vår församlings aktuella missionssatsning. Det kom in drygt 10 000 kronor till "Hälsa för alla Ä i Kongo".

Be gärna för

· våra kristna syskon i världen som förföljs för sin tro.
· Wuhan, den kinesiska staden där coronaviruset upptäcktes. En stad som Svenska Missionsförbundets missionärer kom till för över 100 år sedan. Nu firar de kristna gudstjänst där via internet.
· oroligheterna i vår samarbetskyrka i Kongo-Kinshasa. De som leder kyrkan har en intern konflikt. Be för dialog och försoning.
· Moravakyrkan i Nicaragua. Med hot och våld övertog en utbrytargrupp ur Moravakyrkan några församlingar förra året. Flera från ledningen av den ursprungliga Moravakyrkan säger: "Gud och att vi vet att människor i Sverige ber för oss Ä det är det som ger oss kraft och mod att fortsätta."

/Missionsrådet genom EvaKarin Themar

18 mar onsdag

Tankar från pastorn - ”…inte av rädsla utan av omsorg.”

När Joakim Lundqvist, pastor i Livets ords församling i Uppsala, får frågan om de åtgärder man vidtagit för att minska risken för smittspridning av coronaviruset i församlingen svarar han att man vidtar dessa åtgärder: "inte av rädsla utan av omsorg". Den meningen stannade kvar hos mig och blev betydelsefull även för mitt sätt att förhålla mig till det som vi ser hända i världen runtomkring oss.

Att känna rädsla är något högst mänskligt. En fullt naturlig reaktion på något som man uppfattar vara ett hot, mot sig själv eller mot andra som man bryr sig om. Och känslor är ju som vi alla vet något som är ytterst svårt, och kanske inte heller eftersträvansvärt, att försöka påverka. Det vi kan påverka är däremot hur vi väljer att handla utifrån våra känslor. Att känna rädsla är därför inget fel, och det är definitivt ingen synd. Men att handla oövertänkt och förhastat utifrån sin rädsla kan ändå leda oss i en negativ riktning och göra att vi fattar beslut och handlar på ett felaktigt sätt.

Rädsla är sällan en kreativ och positiv drivkraft. Den tenderar snarare att begränsa oss och vårt perspektiv. Den gör att synfältet förminskas och gråzoner suddas ut.

Därför är det viktigt att i vissa situationer ändå försöka att ställa sig utanför sin omedelbara erfarenhet av rädsla, för att kunna se klart vad som behöver göras, när och på vilket sätt.

Som kristna tror vi på en Gud som älskar varje människa och som "så älskade världen att han gav den sin ende Son". Vi tror på en Gud som går vid vår sida, till och med "i dödsskuggans dal" och som säger: "Var inte rädda! Tro på Gud och tro på mig!" och "Jag är med er alla dagar till tidens slut".

När vi för en liten stund ställer oss bredvid vår rädsla och låter blicken klarna och få fäste på Jesu kors så kan vi höra hans löften till oss ljuda i vårt innersta rum. Det förändrar kanske inte de yttre faktorerna, men det lugnet som Herren skänker ger oss bättre förutsättningar att möta det vi står inför.

I Psaltaren 46:11 står det klart och tydligt: "Lugn! Besinna att jag är Gud."

Det är inte rädsla och panik som gör att församlingar vidtar åtgärder för att möta olika kriser och hot som vi står inför. Det är omsorgen och kärleken till vår nästa som är vägledande. Hur kan vi handla på ett sådant sätt att vår kärlek blir synlig? Hur kan vi på bästa sätt visa omsorg om de som Jesus benämner som "de minsta" ibland oss; de svaga, de sjuka, de fattiga och de ensamma?

Under april månad firar vi påsk. Vi firar Hoppets, Glädjens och Kärlekens seger över likgiltighetens och modlöshetens ande. Påskens glädje är den djupa glädjen och vissheten som bär genom tider av öken och storm. Vi låter Kärleken vägleda oss in i framtiden och Hoppet låter ljus bryta fram i mörkret. Den kristna kyrkan har aldrig varit förskonad från hot och utsatthet, men trots det har hon sedan påskadagens morgon burit Hoppet som sitt främsta kännetecken.

Vi handlar "inte av rädsla utan av omsorg", och låt oss lägga till, "med stort Hopp!"

Med önskan om Guds rika välsignelse
Johanna Fredrixon

Om bloggen

Här delar församlingsmedlemmar med sig av sina upplevelser i vardag och helg.

Våra pastorer har skrivit många texter i vårt tryckta programblad och några av dem publiceras här.

Vårt aktiva missionsråd berättar om lokalt och globalt missionsarbete.