Du är här:Start > Blogg

27 okt tisdag

Tankar från pastorn

Där hoppet föds

Under november avslutar vi vårt temaår "Till jordens yttersta gräns" som utgått från läsningen av Apostlagärningarna. I bokcirkeln har vi under våren dels läst hela Apostlagärningarna rakt igenom, men också Peter Halldorfs kommentar till boken som heter "Andens folk". Scouterna har under våren fått fundera kring vad som var speciellt med den första kristna församlingen och under hösten har de fått följa med Paulus på hans tre stora missionsresor. Många av oss har säkert låtit temaårets andaktsbok vara en följeslagare under åtminstone en del av året och i våra gudstjänster har vi fått ta del av predikningar som utgått från Apostlagärningarna. I skrivande stund ser vi också fram emot att få avrunda året tillsammans genom en fördjupningshelg med Liselotte J Andersson som talar utifrån temat: VAD JAG HAR, DET GER JAG Ä om att förvalta trons rikedomar i ljuset av Apostlagärningarna.

Men trots att vi planerat för detta så var det ändå ingen som ens i sin vildaste fantasi kunnat ana riktigt hur och på vilket sätt vi under året skulle komma att utmanas av budskapet att nå ut "till jordens yttersta gräns". När pandemin slog till med full kraft stod vi plötsligt inför en helt ny situation och de upptrampande välkända vägarna var plötsligt blockerade. Hur gör vi nu? En podd startades, och gudstjänsterna fick nu pröva sig fram genom helt andra kanaler och former. Men det bar Ä trots allt. Och vi nådde genom det längre bort och till ännu fler än vad vi någonsin gjort tidigare i våra samlingar. Nu firade vi inte längre gudstjänst bara i Ingarp, utan även i Equador, i Paris och i Stockholm Ä samtidigt! Genom de olika sommarpraten vågade personer kliva fram och dela minnen och erfarenheter som annars kanske aldrig blivit hörda i den stora gruppen. Vår gemenskap inte bara växte utan även fördjupades, mitt i och genom allt som från början verkade så förlamande mörkt.

Och vi blir genom det ännu en gång påminda om hur Herren verkar. Dels ser vi hur han går med oss genom det svåra som vi får utstå. Han sitter inte tryggt på håll och ser på Ä han går in i smärtan och ångesten och bär den tillsammans med oss. Men han kan också, mitt i den mörkaste natt, skapa något nytt. I smutsen, i utsattheten, i övergivenheten Ä föds ett litet barn. Hur är det möjligt? Mot den mörka fonden tänds himla-ljusen. I den mörka kvällen glimmar ljusen på gravarna, och adventsstjärnorna i fönstren. Vi lever i en tid som på så många sätt just nu påminner om Hoppet som tänds och föds och väcks Ä trots allt.

I allhelgonatid, under adventstiden och julen får vi påminnelser om ljuset som lyser i mörkret; och att mörkret inte har övervunnit det. Året som gått kan ytterligare vittna för oss om just detta stora mysterium Ä om hoppet som föds i den mörkaste natt. Det får vi dela vidare och berätta om Ä till jordens yttersta gräns!

/Johanna Fredrixon

27 okt tisdag

Missionsrådet berättar

Världens Barn

Tack alla som gett till insamlingen. Vi i vår kyrka kunde bidra med 15 000 kr från konserten som hölls i Ingarp den första februari, innan alla restriktioner försvårade anordnande av konserter. Den digitala sparbössan "Ingarpsbygden för Världens Barn" innehåller just nu 3 550 kr. Det går fortfarande att skänka pengar, hela året ut.

En av vinnarna av Världens Barn-tipspromenaden, som fanns uppsatt en vecka i Ingarp, var Margaretha M. På bilden visar hon blommorna som hon vann och som Spakarps plantskola sponsrade med. Övriga vinnare var Elof, Gunvi, Carina R och Ingemar J.

Upptäckarscouterna drog också sitt strå till stacken. De pantade till Världens Barn och fick ihop drygt 2 200 kr. De är alltid redo!

Hela Sverige samlade ihop 60,7 miljoner kronor till Världens Barn. Eksjö kommuns resultat blev i år drygt 147 000 kronor och med det kom vi på plats 29 bland Sverige kommuner (plats 43 2019) och trea i länet. Bravo allihop!

Diakonia

En av mottagarna av de insamlade pengarna via Världens Barn är Diakonia. Equmeniakyrkan och Svenska Alliansmissionen är huvudmän för den här biståndsorganisationen som startade 1966, då under namnet Frikyrkan hjälper. Diakonias vision är "En rättvis, jämlik och hållbar värld".

Ett av de barnprojekt som får del av Världens Barnpengarna bedrivs i Libanon av Diakonia. Där finns nio center för barn som erbjuder hjälp att bearbeta traumatiska minnen från kriget. Men nu i coronatider får inte barnen gå dit utan de får träffa sin lärare online, alltså via datorn. Hanaa, 11 år, berättar att hon tycker att det är jättetråkigt att inte få gå till skolan eller centret men att hon blir lycklig när hennes lärare ringer och instruerar vilka aktiviteter de ska göra hemma. De barn som i vanliga fall har det svårt har det ännu värre nu på grund av pandemin.

Missionsauktionen

I år blir det ingen auktion utan istället kommer det att anordnas olika insamlingar Ä "novemberinsamlingen". Något som dock inte ändras är att 10 % kommer att gå till något missionsprojekt. Under de senaste åren har vår församling stöttat "Hälsa för alla Ä i Kongo" och dit går pengarna även i år.

Covid -19 finns även i Kongoländerna och under Ebolaepidemierna fick länderna stort utländskt stöd, men nu när alla länder är drabbade räknar kongoleserna inte med att de kan få hjälp. Detta är extra svårt i ett land med många som redan lever på gränsen till svält.

Kyrkornas Globala vecka

Ända sedan 2005 har Sveriges Kristna Råd ordnat den här veckan i november. I år är temat "Hälsa och välbefinnande" och det vill påminna oss alla om att världen är vårt gemensamma hem och att alla människor berör varandra genom den pågående pandemin. Men de vill också uppmärksamma oss på att det finns andra livshotande sjukdomar.

Vi uppmanas att be om hälsa och välbefinnande. Följande bön föreslås:

Bön i Globala veckan 2020

Livets Gud,
i dig är det som vi lever, rör oss och är till.
Vi tackar dig för livets gåva och allt som vi får ta emot av dig.
Du håller din vakande hand över var och en av oss.
Vi lever i en tid då hela världen är drabbad.
Vi ber om hälsa och välbefinnande för alla människor på jord, särskilt för dem som på olika sätt drabbas av sjukdom
och för dem som känner oro och ängslan.
Tack att du är med dem.
Ge dem kraft och tro och omslut dem med kärlek.
Vi ber för alla dem som arbetar med att ge stöd åt människor i utsatthet inte minst inom sjuk- och hälsovården.
Hjälp oss alla att bidra till ett samhälle
som värnar alla människors värde och värdighet.
Ge oss kraft att stödja varandra bortom egna intressen.
Uppfyll oss med din heliga Ande som du har sänt till vår förvandling.
Ge oss förmåga att visa på den kärlek och solidaritet som Jesus Kristus visar.
Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.
Din är makten och äran i evighet.
Amen.

Fairtradeveckor

Ännu ett sätt att försöka mildra orättvisorna på vår jord är att handla fairtrade. Just när jag skriver den här texten pågår en kampanj från Fairtrade Sverige.

De hävdar: Det kan aldrig bli för mycket fairtrade, godsaker, ekonomisk trygghet, choklad, skolgång, glass, jämställdhet, kaffe eller hållbart jordbruk.

Equmeniakyrkans internationella insamling

Temaåret som Equmeniakyrkan har just nu går under temat "Till jordens yttersta gräns", Så heter också Equmeniakyrkans internationella insamling, som pågår från första advent till sista januari. Det missionsarbete som Equmeniakyrkan bedriver behöver pengar för att kunna fortsätta med alla de projekt som pågår runt vår värld.

Det jag än en gång vill återkomma till är att de på vår jord som redan innan coronapandemin utbröt hade det svårt, är de som har drabbats värst.

Alternativa julklappar

Visst är det svårt att köpa julklapp till den som redan har allt, men det finns många mycket bra presenter. Vår kyrka, Equmeniakyrkan, och de hjälporganisationer jag känner till, har gåvokort/gåvobevis som går att beställa. Vad kan vara finare än att ge bort en gåva som räddar liv? Om du behöver hjälp kan du prata med Eva Karin.

Be gärna Globala veckans bön och för Equmeniakyrkans mission!

/Missionsrådet genom Eva Karin Themar

24 maj söndag

Tankar från pastorn - 40 veckor

24 maj söndag

När livet inte blir som vi har tänkt oss ...

24 maj söndag

Missionsrådet berättar

2 apr torsdag

Och så blev det vår igen

Tänk att tiden bara går utan att man knappt märker det. Helt plötsligt är man 21 år, utflyttad från sitt barndomshem och sitt sammanhang. Helt plötsligt har man bara ett år kvar av en utbildning som kändes oändligt lång. Helt plötsligt måste man börja fundera på det som kommer efter 16 års konstant studerande. Det är som upplagt för en identitetskris.

När jag tog studenten fick jag (som alla andra) frågan "Vad ska du göra till hösten?". Mitt svar på den frågan var "Jag ska läsa till civilekonom i Linköping" och det ledde alltid till kommentaren "imponerande, vad duktigt av dig att du känner att du orkar plugga vidare direkt". Men ska jag vara helt ärligt så tycker jag att jag valde den enkla vägen. Jag valde ju att fortsätta göra det som jag alltid gjort, det enda jag visste att jag var bra på, att plugga.

Jag får ofta frågan om hur jag visste vad jag ville läsa och det har jag egentligen inget bra svar på. I gymnasiet gick jag ekonomiprogrammet och tyckte att det var ganska kul så jag tänkte att jag fortsätter väl läsa inom det området. När jag idag får frågan om min utbildning känns rätt så brukar jag svara att det beror på vilken dag du frågar mig, men jag vet faktiskt inte vad jag skulle läst annars.

Har jag då gjort ett tråkigt val i livet om jag nu kört det säkra kortet och endast gjort det som känts helt okej och som jag varit ganska bra på? Borde jag ha hittat min stora dröm och följt den? Skulle jag läst något annat så jag hade kunnat bli statsminister eller räddat världen som jag sa till min handledare i högstadiet att jag skulle göra? Nej, jag är nöjd med mina val. Jag tror inte att man kan sitta och vänta på att man ska komma på sin stora dröm och sedan följa den för då missar man livet.

Mina val har inte begränsat mig till något. Jag kommer bli civilekonom specialiserad på redovisning och det är troligtvis det jag kommer jobba med när jag tar examen men det innebär inte att jag kommer jobba med det resten av livet. Det beror på vad som känns bra och vad framtiden har att komma med.

Jag identifierar mig inte som student eller civilekonom utan som mig själv. Mitt fokus ligger på att göra det som gör mig glad och som känns givande. Sedan får vi se vad som blir min framtid och min dröm.

Du har fått makten att påverka ditt liv och det är en fantastisk gåva trots att det ibland kan kännas överväldigande, men alla val är dina oavsett om de är stora eller små, säkra eller riskfyllda. Gud har skapat dig för att du ska vara dig själv och göra det som du vill, men glöm inte att leva under tiden också.

/Elisabet Blomdahl

2 apr torsdag

Missionsrådet berättar

Open Doors

När riksdagsledamöterna fick information av Peter Paulsson från Open Doors i början av året, blev de förvånade över att de kristna i Afrika har det så svårt. Han berättade att det finns 27 militanta islamistiska rörelser i länderna söder om Sahara som sätter skräck i människorna. Åldringar hotas med sänkt pension, ledare dödas, familjer kidnappas och skolor bränns Ä allt på grund av att de är kristna.

260 miljoner människor bor i de 50 länder där det är svårast att leva som kristen. Som vanligt ligger Nordkorea och Afghanistan högst upp på Open Doors World Watch List.

"Magiskt schyssta låtar"

Jag hade rätt när jag i förra programbladet skrev att det skulle bli roligt och vackert på konserten "Magiskt schyssta låtar". Vi både skrattade och njöt. Insamlingen till Världens Barn kommer också kunna hjälpa många barn att skratta och njuta, det kom in över 10 000 kronor. Tack vill jag säga både till musiker, sångare och generösa givare!

MAF

Vår omsorgsgrupp anordnade en dagledigträff om MAF den 12 mars. Vi fick reda på att det är en fristående, ideell organisation på kristen grund, som startade 1946. I nuläget har MAF hand om 135 små flyg i cirka 30 länder och besöker 3000 flygplatser dit det är svårt att ta sig på annat sätt. De transporterar biståndsarbetare, läkare och sjuksköterskor, mat och förnödenheter samt lärare och kyrkans utsända. Vid katastrofer av olika slag är de en oersättlig tillgång.
Vill du få reda på mer finns några foldrar att ta på kyrktorget.

Fairtrade Challenge

Årets utmaning kommer vi att uppmärksamma med Afternoon Tea fredagen den 8 maj. Mellan kl 16.00 och 18.30 kan man fika kaffe, te, scones, pizzabullar, goda kakor som scouterna bakat, med mera. Det blir information om Fairtrade, möjlighet att gå en tipspromenad och givetvis ska vi ha en andakt.

Kyrkkaffet på söndagen kommer också att räknas med i tävlingen (som handlar om att så många som möjligt i Sverige ska fika fairtrade den 7 Ä 10 maj).

Gurli Johanssons tårtkalas

Gurli vill tacka alla som, istället för att ge presenter, skänkte pengar till vår församlings aktuella missionssatsning. Det kom in drygt 10 000 kronor till "Hälsa för alla Ä i Kongo".

Be gärna för

· våra kristna syskon i världen som förföljs för sin tro.
· Wuhan, den kinesiska staden där coronaviruset upptäcktes. En stad som Svenska Missionsförbundets missionärer kom till för över 100 år sedan. Nu firar de kristna gudstjänst där via internet.
· oroligheterna i vår samarbetskyrka i Kongo-Kinshasa. De som leder kyrkan har en intern konflikt. Be för dialog och försoning.
· Moravakyrkan i Nicaragua. Med hot och våld övertog en utbrytargrupp ur Moravakyrkan några församlingar förra året. Flera från ledningen av den ursprungliga Moravakyrkan säger: "Gud och att vi vet att människor i Sverige ber för oss Ä det är det som ger oss kraft och mod att fortsätta."

/Missionsrådet genom EvaKarin Themar

18 mar onsdag

Tankar från pastorn - ”…inte av rädsla utan av omsorg.”

När Joakim Lundqvist, pastor i Livets ords församling i Uppsala, får frågan om de åtgärder man vidtagit för att minska risken för smittspridning av coronaviruset i församlingen svarar han att man vidtar dessa åtgärder: "inte av rädsla utan av omsorg". Den meningen stannade kvar hos mig och blev betydelsefull även för mitt sätt att förhålla mig till det som vi ser hända i världen runtomkring oss.

Att känna rädsla är något högst mänskligt. En fullt naturlig reaktion på något som man uppfattar vara ett hot, mot sig själv eller mot andra som man bryr sig om. Och känslor är ju som vi alla vet något som är ytterst svårt, och kanske inte heller eftersträvansvärt, att försöka påverka. Det vi kan påverka är däremot hur vi väljer att handla utifrån våra känslor. Att känna rädsla är därför inget fel, och det är definitivt ingen synd. Men att handla oövertänkt och förhastat utifrån sin rädsla kan ändå leda oss i en negativ riktning och göra att vi fattar beslut och handlar på ett felaktigt sätt.

Rädsla är sällan en kreativ och positiv drivkraft. Den tenderar snarare att begränsa oss och vårt perspektiv. Den gör att synfältet förminskas och gråzoner suddas ut.

Därför är det viktigt att i vissa situationer ändå försöka att ställa sig utanför sin omedelbara erfarenhet av rädsla, för att kunna se klart vad som behöver göras, när och på vilket sätt.

Som kristna tror vi på en Gud som älskar varje människa och som "så älskade världen att han gav den sin ende Son". Vi tror på en Gud som går vid vår sida, till och med "i dödsskuggans dal" och som säger: "Var inte rädda! Tro på Gud och tro på mig!" och "Jag är med er alla dagar till tidens slut".

När vi för en liten stund ställer oss bredvid vår rädsla och låter blicken klarna och få fäste på Jesu kors så kan vi höra hans löften till oss ljuda i vårt innersta rum. Det förändrar kanske inte de yttre faktorerna, men det lugnet som Herren skänker ger oss bättre förutsättningar att möta det vi står inför.

I Psaltaren 46:11 står det klart och tydligt: "Lugn! Besinna att jag är Gud."

Det är inte rädsla och panik som gör att församlingar vidtar åtgärder för att möta olika kriser och hot som vi står inför. Det är omsorgen och kärleken till vår nästa som är vägledande. Hur kan vi handla på ett sådant sätt att vår kärlek blir synlig? Hur kan vi på bästa sätt visa omsorg om de som Jesus benämner som "de minsta" ibland oss; de svaga, de sjuka, de fattiga och de ensamma?

Under april månad firar vi påsk. Vi firar Hoppets, Glädjens och Kärlekens seger över likgiltighetens och modlöshetens ande. Påskens glädje är den djupa glädjen och vissheten som bär genom tider av öken och storm. Vi låter Kärleken vägleda oss in i framtiden och Hoppet låter ljus bryta fram i mörkret. Den kristna kyrkan har aldrig varit förskonad från hot och utsatthet, men trots det har hon sedan påskadagens morgon burit Hoppet som sitt främsta kännetecken.

Vi handlar "inte av rädsla utan av omsorg", och låt oss lägga till, "med stort Hopp!"

Med önskan om Guds rika välsignelse
Johanna Fredrixon

6 feb torsdag

Att ge av tiden man inte tror sig ha

Det var julafton, ganska sent på kvällen. Jag var trött och ville mest av allt hem och träffa Christian en kort stund och berätta om dagen och höra om hans innan vi skulle somna. Jag lovade att köra hem morfar från mamma när jag skulle börja bege mig. Vi kom fram till morfars lägenhet och jag hjälpte honom upp med sakerna han fått under dagen. När vi kom upp tänkte jag för mig själv att inte dra ut på tiden eftersom jag ville hem och sova. Jag brukar tyvärr ofta tänka så. Att det finns bra anledningar till att inte stanna kvar på andra ställen än hemma, många ursäkter till att avvika och spara in på tiden man ger till andra. Usch, det är inte en egenskap jag är stolt över att besitta.

Men min morfar har alltid ställt upp för mig och han bad mig att hjälpa honom med en sak och det gjorde jag så gärna. Den lilla stunden vi delade under julaftonskvällen har jag burit med mig sen dess. Vi har alltid personer omkring oss som vi känt i stort sett hela livet och det finns tillfällen i sådana relationer där man verkligen möts på samma våglängd och nivå. Jag upplevde den stunden som ett av de tillfällena.

Jag sa hejdå till honom och han svarade att han skulle stå och vinka av mig på balkongen. När jag kom ner till bilen hörde jag ett litet "hoho" från hans balkong och där stod han och såg på medan jag åkte mot mitt efter att han en sista gång försäkrat sig om att jag skulle köra försiktigt hem.

Hade jag inte följt honom upp den kvällen, eller skyndat mig ner efter att ha hjälpt honom, så hade vi inte fått denna fina stund tillsammans som jag hållit så varmt sedan dess. Det skrämde mig när jag satt i bilen på väg hem. Jag blev också besviken på mig själv när tanken slog mig att jag säkerligen missat många sådana stunder i mitt liv med inställningen jag så ofta haft. När man ser på det så, då inser man ju också omfattningen av hur många fina stunder man eventuellt missat. Jag jobbar med människor, har en stor familj, vänner runtom i landet och jag har alltid bråttomÄ Till vad egentligen?

Jag älskar nystarter och nyår, men jag är däremot inte så mycket för nyårslöften. Den kvällen i bilen på väg hem till Nässjö bestämde jag mig dock för att det var dags för mig att ha ett nyårslöfte. Ett jag faktiskt vore besviken över att inte hålla - att ge av tiden jag inte tror mig ha. För jag har den. Att se andra och i det också kunna få med sig något själv är mer än fantastiskt.

Jag hoppas verkligen att både du och jag hittar den tiden tillsammans med andra i vår omgivning, att vi har tid att öppna upp för sådana gyllene och energigivande tillfällen. Jag önskar inget annat än att ditt 2020, och hela decenniet för den delen, ska få vara fyllt av små guldkorn genom vardagen.

Allt gott!

/Klara Frisk

6 feb torsdag

Tankar från pastorn - Tro

Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

Den 9 december 2019 fick Marie Fredriksson lämna jordelivet, men hennes ord kommer att leva kvar hos oss under lång tid. I sången "Tro" beskrivs en längtan som säkert många av oss kan känna igen oss i; en längtan efter något som finns i en ljusare framtid, en känsla av större visshet, kraft och hopp.

Januari, februari och mars brukar man ibland tala om som "oxveckor" eller "oxmånader". En period med ganska mycket arbete och få andningspauser. Under denna tid är vi nog flera som då och då ser upp mot den grå februarihimlen och drömmer oss bort i tiden, några månader framåt till ett lättare liv som hägrar.

Men som en gåva kommer fastan till oss under denna tid, just när det är som tyngst. Om man vänder på perspektivet, från att uppfatta fastan som en tung tid av ytterligare försakelse och uppoffring, så kan den komma till oss som en inbjudan om ett enklare liv; ett lättare liv. En inbjudan om att få lägga åt sidan några av de sakerna som ofta hänger över oss och äter av vår tid och våra relationer. Fastan är en tid att få närma sig sin djupa innersta längtan och ta den på allvar.

När vi till slut städar bort julen så kan det kännas lite tomt. Men mest av allt tror jag att det är lite av en befrielse för oss. När ljusstakarna försvinner ur varje fönster och de dammiga änglarna och allt konstgjort glitter försvinner blir det lite lättare att andas igen. Man får bättre översikt, ser vad man har och inte, och kanske får man också lite ny kraft när det konstgjorda ljuset ersätts av det naturliga.

Samma sak med fastan. Att rensa bland åtaganden och prylar som fyller min tid gör att jag får en bättre överblick över min tillvaro. När bönen får ta större plats i dagens rytm och annat får träda tillbaka blir det tydligare vad som är viktigt på riktigt, och vad som inte är det.

Magnus Malm skriver: "Inför Jesu ansikte får allting sina rätta proportioner. Så är det."


Även om det är lite av en paradox så bekräftar ändå erfarenheten att när vi lever enklare, så blir livet rikare. Det bekräftas också av Jesu egna ord när han säger att: Den som ger sitt liv för min skull ska vinna det. När vi väljer bort, när vi avstår, till förmån för något bättre så kommer vi att berikas genom det.

Jag vill uppmuntra dig att under fastan våga välja ett enklare liv. Under en period våga gå vägen framåt med lite lättare packning. Om du gör det kommer du att få erfara att Gud har omsorg om dig och att han ger dig det du behöver i rätt tid.

Tänk om de kommande veckorna istället för att vara "oxveckor" fick bli en tid av återhämtning och påfyllnad? Jag tror att det är möjligt. Inte genom att vi gör mer, utan genom att vi gör mindre och på det viset låter Honom göra allt mer.

Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

Med önskan om Guds rika välsignelse.

/Johanna Fredrixon

Om bloggen

Här delar församlingsmedlemmar med sig av sina upplevelser i vardag och helg.

Våra pastorer har skrivit många texter i vårt tryckta programblad och några av dem publiceras här.

Vårt aktiva missionsråd berättar om lokalt och globalt missionsarbete.