Du är här:Start > Blogg > RPG

24 maj söndag

Tankar från pastorn - 40 veckor

24 maj söndag

När livet inte blir som vi har tänkt oss ...

24 maj söndag

Missionsrådet berättar

2 apr torsdag

Och så blev det vår igen

Tänk att tiden bara går utan att man knappt märker det. Helt plötsligt är man 21 år, utflyttad från sitt barndomshem och sitt sammanhang. Helt plötsligt har man bara ett år kvar av en utbildning som kändes oändligt lång. Helt plötsligt måste man börja fundera på det som kommer efter 16 års konstant studerande. Det är som upplagt för en identitetskris.

När jag tog studenten fick jag (som alla andra) frågan "Vad ska du göra till hösten?". Mitt svar på den frågan var "Jag ska läsa till civilekonom i Linköping" och det ledde alltid till kommentaren "imponerande, vad duktigt av dig att du känner att du orkar plugga vidare direkt". Men ska jag vara helt ärligt så tycker jag att jag valde den enkla vägen. Jag valde ju att fortsätta göra det som jag alltid gjort, det enda jag visste att jag var bra på, att plugga.

Jag får ofta frågan om hur jag visste vad jag ville läsa och det har jag egentligen inget bra svar på. I gymnasiet gick jag ekonomiprogrammet och tyckte att det var ganska kul så jag tänkte att jag fortsätter väl läsa inom det området. När jag idag får frågan om min utbildning känns rätt så brukar jag svara att det beror på vilken dag du frågar mig, men jag vet faktiskt inte vad jag skulle läst annars.

Har jag då gjort ett tråkigt val i livet om jag nu kört det säkra kortet och endast gjort det som känts helt okej och som jag varit ganska bra på? Borde jag ha hittat min stora dröm och följt den? Skulle jag läst något annat så jag hade kunnat bli statsminister eller räddat världen som jag sa till min handledare i högstadiet att jag skulle göra? Nej, jag är nöjd med mina val. Jag tror inte att man kan sitta och vänta på att man ska komma på sin stora dröm och sedan följa den för då missar man livet.

Mina val har inte begränsat mig till något. Jag kommer bli civilekonom specialiserad på redovisning och det är troligtvis det jag kommer jobba med när jag tar examen men det innebär inte att jag kommer jobba med det resten av livet. Det beror på vad som känns bra och vad framtiden har att komma med.

Jag identifierar mig inte som student eller civilekonom utan som mig själv. Mitt fokus ligger på att göra det som gör mig glad och som känns givande. Sedan får vi se vad som blir min framtid och min dröm.

Du har fått makten att påverka ditt liv och det är en fantastisk gåva trots att det ibland kan kännas överväldigande, men alla val är dina oavsett om de är stora eller små, säkra eller riskfyllda. Gud har skapat dig för att du ska vara dig själv och göra det som du vill, men glöm inte att leva under tiden också.

/Elisabet Blomdahl

2 apr torsdag

Missionsrådet berättar

Open Doors

När riksdagsledamöterna fick information av Peter Paulsson från Open Doors i början av året, blev de förvånade över att de kristna i Afrika har det så svårt. Han berättade att det finns 27 militanta islamistiska rörelser i länderna söder om Sahara som sätter skräck i människorna. Åldringar hotas med sänkt pension, ledare dödas, familjer kidnappas och skolor bränns Ä allt på grund av att de är kristna.

260 miljoner människor bor i de 50 länder där det är svårast att leva som kristen. Som vanligt ligger Nordkorea och Afghanistan högst upp på Open Doors World Watch List.

"Magiskt schyssta låtar"

Jag hade rätt när jag i förra programbladet skrev att det skulle bli roligt och vackert på konserten "Magiskt schyssta låtar". Vi både skrattade och njöt. Insamlingen till Världens Barn kommer också kunna hjälpa många barn att skratta och njuta, det kom in över 10 000 kronor. Tack vill jag säga både till musiker, sångare och generösa givare!

MAF

Vår omsorgsgrupp anordnade en dagledigträff om MAF den 12 mars. Vi fick reda på att det är en fristående, ideell organisation på kristen grund, som startade 1946. I nuläget har MAF hand om 135 små flyg i cirka 30 länder och besöker 3000 flygplatser dit det är svårt att ta sig på annat sätt. De transporterar biståndsarbetare, läkare och sjuksköterskor, mat och förnödenheter samt lärare och kyrkans utsända. Vid katastrofer av olika slag är de en oersättlig tillgång.
Vill du få reda på mer finns några foldrar att ta på kyrktorget.

Fairtrade Challenge

Årets utmaning kommer vi att uppmärksamma med Afternoon Tea fredagen den 8 maj. Mellan kl 16.00 och 18.30 kan man fika kaffe, te, scones, pizzabullar, goda kakor som scouterna bakat, med mera. Det blir information om Fairtrade, möjlighet att gå en tipspromenad och givetvis ska vi ha en andakt.

Kyrkkaffet på söndagen kommer också att räknas med i tävlingen (som handlar om att så många som möjligt i Sverige ska fika fairtrade den 7 Ä 10 maj).

Gurli Johanssons tårtkalas

Gurli vill tacka alla som, istället för att ge presenter, skänkte pengar till vår församlings aktuella missionssatsning. Det kom in drygt 10 000 kronor till "Hälsa för alla Ä i Kongo".

Be gärna för

· våra kristna syskon i världen som förföljs för sin tro.
· Wuhan, den kinesiska staden där coronaviruset upptäcktes. En stad som Svenska Missionsförbundets missionärer kom till för över 100 år sedan. Nu firar de kristna gudstjänst där via internet.
· oroligheterna i vår samarbetskyrka i Kongo-Kinshasa. De som leder kyrkan har en intern konflikt. Be för dialog och försoning.
· Moravakyrkan i Nicaragua. Med hot och våld övertog en utbrytargrupp ur Moravakyrkan några församlingar förra året. Flera från ledningen av den ursprungliga Moravakyrkan säger: "Gud och att vi vet att människor i Sverige ber för oss Ä det är det som ger oss kraft och mod att fortsätta."

/Missionsrådet genom EvaKarin Themar

18 mar onsdag

Tankar från pastorn - ”…inte av rädsla utan av omsorg.”

När Joakim Lundqvist, pastor i Livets ords församling i Uppsala, får frågan om de åtgärder man vidtagit för att minska risken för smittspridning av coronaviruset i församlingen svarar han att man vidtar dessa åtgärder: "inte av rädsla utan av omsorg". Den meningen stannade kvar hos mig och blev betydelsefull även för mitt sätt att förhålla mig till det som vi ser hända i världen runtomkring oss.

Att känna rädsla är något högst mänskligt. En fullt naturlig reaktion på något som man uppfattar vara ett hot, mot sig själv eller mot andra som man bryr sig om. Och känslor är ju som vi alla vet något som är ytterst svårt, och kanske inte heller eftersträvansvärt, att försöka påverka. Det vi kan påverka är däremot hur vi väljer att handla utifrån våra känslor. Att känna rädsla är därför inget fel, och det är definitivt ingen synd. Men att handla oövertänkt och förhastat utifrån sin rädsla kan ändå leda oss i en negativ riktning och göra att vi fattar beslut och handlar på ett felaktigt sätt.

Rädsla är sällan en kreativ och positiv drivkraft. Den tenderar snarare att begränsa oss och vårt perspektiv. Den gör att synfältet förminskas och gråzoner suddas ut.

Därför är det viktigt att i vissa situationer ändå försöka att ställa sig utanför sin omedelbara erfarenhet av rädsla, för att kunna se klart vad som behöver göras, när och på vilket sätt.

Som kristna tror vi på en Gud som älskar varje människa och som "så älskade världen att han gav den sin ende Son". Vi tror på en Gud som går vid vår sida, till och med "i dödsskuggans dal" och som säger: "Var inte rädda! Tro på Gud och tro på mig!" och "Jag är med er alla dagar till tidens slut".

När vi för en liten stund ställer oss bredvid vår rädsla och låter blicken klarna och få fäste på Jesu kors så kan vi höra hans löften till oss ljuda i vårt innersta rum. Det förändrar kanske inte de yttre faktorerna, men det lugnet som Herren skänker ger oss bättre förutsättningar att möta det vi står inför.

I Psaltaren 46:11 står det klart och tydligt: "Lugn! Besinna att jag är Gud."

Det är inte rädsla och panik som gör att församlingar vidtar åtgärder för att möta olika kriser och hot som vi står inför. Det är omsorgen och kärleken till vår nästa som är vägledande. Hur kan vi handla på ett sådant sätt att vår kärlek blir synlig? Hur kan vi på bästa sätt visa omsorg om de som Jesus benämner som "de minsta" ibland oss; de svaga, de sjuka, de fattiga och de ensamma?

Under april månad firar vi påsk. Vi firar Hoppets, Glädjens och Kärlekens seger över likgiltighetens och modlöshetens ande. Påskens glädje är den djupa glädjen och vissheten som bär genom tider av öken och storm. Vi låter Kärleken vägleda oss in i framtiden och Hoppet låter ljus bryta fram i mörkret. Den kristna kyrkan har aldrig varit förskonad från hot och utsatthet, men trots det har hon sedan påskadagens morgon burit Hoppet som sitt främsta kännetecken.

Vi handlar "inte av rädsla utan av omsorg", och låt oss lägga till, "med stort Hopp!"

Med önskan om Guds rika välsignelse
Johanna Fredrixon

6 feb torsdag

Att ge av tiden man inte tror sig ha

Det var julafton, ganska sent på kvällen. Jag var trött och ville mest av allt hem och träffa Christian en kort stund och berätta om dagen och höra om hans innan vi skulle somna. Jag lovade att köra hem morfar från mamma när jag skulle börja bege mig. Vi kom fram till morfars lägenhet och jag hjälpte honom upp med sakerna han fått under dagen. När vi kom upp tänkte jag för mig själv att inte dra ut på tiden eftersom jag ville hem och sova. Jag brukar tyvärr ofta tänka så. Att det finns bra anledningar till att inte stanna kvar på andra ställen än hemma, många ursäkter till att avvika och spara in på tiden man ger till andra. Usch, det är inte en egenskap jag är stolt över att besitta.

Men min morfar har alltid ställt upp för mig och han bad mig att hjälpa honom med en sak och det gjorde jag så gärna. Den lilla stunden vi delade under julaftonskvällen har jag burit med mig sen dess. Vi har alltid personer omkring oss som vi känt i stort sett hela livet och det finns tillfällen i sådana relationer där man verkligen möts på samma våglängd och nivå. Jag upplevde den stunden som ett av de tillfällena.

Jag sa hejdå till honom och han svarade att han skulle stå och vinka av mig på balkongen. När jag kom ner till bilen hörde jag ett litet "hoho" från hans balkong och där stod han och såg på medan jag åkte mot mitt efter att han en sista gång försäkrat sig om att jag skulle köra försiktigt hem.

Hade jag inte följt honom upp den kvällen, eller skyndat mig ner efter att ha hjälpt honom, så hade vi inte fått denna fina stund tillsammans som jag hållit så varmt sedan dess. Det skrämde mig när jag satt i bilen på väg hem. Jag blev också besviken på mig själv när tanken slog mig att jag säkerligen missat många sådana stunder i mitt liv med inställningen jag så ofta haft. När man ser på det så, då inser man ju också omfattningen av hur många fina stunder man eventuellt missat. Jag jobbar med människor, har en stor familj, vänner runtom i landet och jag har alltid bråttomÄ Till vad egentligen?

Jag älskar nystarter och nyår, men jag är däremot inte så mycket för nyårslöften. Den kvällen i bilen på väg hem till Nässjö bestämde jag mig dock för att det var dags för mig att ha ett nyårslöfte. Ett jag faktiskt vore besviken över att inte hålla - att ge av tiden jag inte tror mig ha. För jag har den. Att se andra och i det också kunna få med sig något själv är mer än fantastiskt.

Jag hoppas verkligen att både du och jag hittar den tiden tillsammans med andra i vår omgivning, att vi har tid att öppna upp för sådana gyllene och energigivande tillfällen. Jag önskar inget annat än att ditt 2020, och hela decenniet för den delen, ska få vara fyllt av små guldkorn genom vardagen.

Allt gott!

/Klara Frisk

6 feb torsdag

Tankar från pastorn - Tro

Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

Den 9 december 2019 fick Marie Fredriksson lämna jordelivet, men hennes ord kommer att leva kvar hos oss under lång tid. I sången "Tro" beskrivs en längtan som säkert många av oss kan känna igen oss i; en längtan efter något som finns i en ljusare framtid, en känsla av större visshet, kraft och hopp.

Januari, februari och mars brukar man ibland tala om som "oxveckor" eller "oxmånader". En period med ganska mycket arbete och få andningspauser. Under denna tid är vi nog flera som då och då ser upp mot den grå februarihimlen och drömmer oss bort i tiden, några månader framåt till ett lättare liv som hägrar.

Men som en gåva kommer fastan till oss under denna tid, just när det är som tyngst. Om man vänder på perspektivet, från att uppfatta fastan som en tung tid av ytterligare försakelse och uppoffring, så kan den komma till oss som en inbjudan om ett enklare liv; ett lättare liv. En inbjudan om att få lägga åt sidan några av de sakerna som ofta hänger över oss och äter av vår tid och våra relationer. Fastan är en tid att få närma sig sin djupa innersta längtan och ta den på allvar.

När vi till slut städar bort julen så kan det kännas lite tomt. Men mest av allt tror jag att det är lite av en befrielse för oss. När ljusstakarna försvinner ur varje fönster och de dammiga änglarna och allt konstgjort glitter försvinner blir det lite lättare att andas igen. Man får bättre översikt, ser vad man har och inte, och kanske får man också lite ny kraft när det konstgjorda ljuset ersätts av det naturliga.

Samma sak med fastan. Att rensa bland åtaganden och prylar som fyller min tid gör att jag får en bättre överblick över min tillvaro. När bönen får ta större plats i dagens rytm och annat får träda tillbaka blir det tydligare vad som är viktigt på riktigt, och vad som inte är det.

Magnus Malm skriver: "Inför Jesu ansikte får allting sina rätta proportioner. Så är det."


Även om det är lite av en paradox så bekräftar ändå erfarenheten att när vi lever enklare, så blir livet rikare. Det bekräftas också av Jesu egna ord när han säger att: Den som ger sitt liv för min skull ska vinna det. När vi väljer bort, när vi avstår, till förmån för något bättre så kommer vi att berikas genom det.

Jag vill uppmuntra dig att under fastan våga välja ett enklare liv. Under en period våga gå vägen framåt med lite lättare packning. Om du gör det kommer du att få erfara att Gud har omsorg om dig och att han ger dig det du behöver i rätt tid.

Tänk om de kommande veckorna istället för att vara "oxveckor" fick bli en tid av återhämtning och påfyllnad? Jag tror att det är möjligt. Inte genom att vi gör mer, utan genom att vi gör mindre och på det viset låter Honom göra allt mer.

Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

Med önskan om Guds rika välsignelse.

/Johanna Fredrixon

6 feb torsdag

Missionsrådet berättar

Hälsa för alla - i Kongo
Det blev ett glädjande högt resultat på senaste missionsauktionen, så vår kassör skickade över 16 000 kr till Equmeniakyrkans projekt "Hälsa för alla Ä i Kongo".

I mer är 130 år har det funnits svenska missionärer i Kongo. De har arbetat med "klassisk mission" alltså kapellet, skolan och sjukstugan. Det projekt som vår församling just nu satsar extra på prioriterar hälsovård: sjukvård och gärna friskvård. Projektet heter "Hälsa för alla Ä i Kongo".
Om du firar födelsedag, ordnar en stor fest eller konsert kan det här vara ett bra insamlingsändamål.

Som jämförelse kan jag berätta att i Kongo-Brazzaville lägger regeringen 6 % så mycket pengar på hälso- och sjukvård per invånare och år som det satsas i Sverige, och i Kongo Kinshasa är det bara 6 promille per invånare och år.

Under första halvan av 2019 gjordes ett antal insatser via samarbetskyrkorna i Kongo med hjälp av de medel som samlats in i Sverige. Här nedan följer några:
- Installation av solcellsenergi och upprustning av vårdcentralerna i Madzia i Kongo Brazzaville. Madzia ligger i ett område som drabbades hårt av stridigheterna mellan rebeller och regering 2018.
- Utbildning av tre laboratorietekniker i Kongo Brazzaville.
- Stöd till vaccination av spädbarn och deras mödrar i Mai Ndombe-regionen. I samarbete med missionsflyget MAF och Läkarmissionen hoppas man kunna vaccinera de 70 000 mödrar och spädbarn som finns där.
- Finansiering av besöksresor då sjukhus och vårdcentraler regelbundet kontrolleras, så kvalitén på arbetet är god, personal fortbildas och statistik samlas in. Equmeniakyrkan har finansierat inköp av motorcyklar till dessa resor.

Under sista halvan av 2019 och första halvan av 2020 planerar man att bland annat kunna
- köpa in utrustning för mindre kirurgi och till förlossningar på vårdcentralerna i Kongo Brazzaville.
- utbilda barnmorskor i samarbetskyrkorna både i Kongo Brazzaville och Kongo Kinshasa.
- fortsätta stödja HIV-drabbade barn i Brazzaville och utbilda sjukvårdare i Kongo Brazzaville.(Informationen är från Christer Daelander, Equmeniakyrkans samordnare för Afrika och mänskliga rättigheter.)

Vi i Missionsrådet arbetar på att få någon mer kunnig att komma till oss och ge oss mer information om projektet "Hälsa för alla Ä i Kongo".

Equmeniakyrkans internationella insamling
Vid annandagsgudstjänsten, som Heléne Karlsson och Johanna Fredrixon höll i, samlade vi in kollekt till Equmeniakyrkans internationella arbete. I år har insamlingen namnet "Till jordens yttersta gräns" och det är också namnet på det temaår som vi precis startat här i Ingarp. Tack och lov kom det in mer pengar i år än förra året: 36 050 kr jämfört med 23 864 kr + de pengar som sätts in under hela året, ca 12 000 kr. Equmeniakyrkans budget för alla internationella projekt blir, om man slår ut dem på alla oss som är medlemmar i Equmeniakyrkan,
500 kr per år vilket är något mindre än 10 kr i veckan.

Schyssta låtar
Den 1 februari kommer det att hållas en konsert i Equmeniakyrkan Ingarp med namnet "Magiskt schyssta låtar". Välkommen med! Det kommer alla gånger bli både roligt och vackert. Överskottet på kvällens insamling kommer att gå till Världens Barn.

Fairtrade i Sverige
Fairtrade Sverige önskar Gott schysst 2020 med följande information om 2019.
- Alla rosor på Willys, Plantagen och Tempo blev faitrade-märkta. (Hemköp och Lidl har det sedan tidigare.)
- Kaffeodlare får över 50 % mer betalt för fairtrade-kaffe jämfört med vanligt kaffe.
- 30 % mer lön för blomsterodlare i Tanzania.
- Fairtrade höjde minimipriset på kakao med 20 procent.
- Nya väderstationer hjälper odlare i fyra länder att klimatanpassa sin produktion.
- 52 miljoner kronor i premier till odlare genom Löfbergs kaffeinköp.
- Över en miljon klädesplagg i fairtrade-märkt bomull sålde Dressman i år.

Vi i Equmeniakyrkan Ingarp är ju en "Kyrka för Fairtrade" och kan känna oss stolta över att vara en del av "fairtraderörelsen" i världen.

/Missionsrådet genom EvaKarin Themar

31 okt torsdag

Tankar från pastorn - Till jordens yttersta gräns

I Apostlagärningarnas första kapitel får vi höra följande ord från Jesus: Men ni skall få kraft när den helige Anden kommer över er, och ni skall vittna om mig /Ä/ till jordens yttersta gräns.

Under julen får vi på olika sätt närma oss det allra största mysteriet av dem alla, nämligen att Gud blir människa i Jesus Kristus. Ty så älskade Gud världen, att han gav den sin ende son. Detta är glädjebudet: ett skrik från ett nyfött barn som skär genom den mörka natten. "Livet vann! Dess namn är Jesus. "

Och det är detta som vi fått i uppdrag att vittna om; livets seger över ondska och död, ljusets seger över mörkret. Ända till jordens yttersta gräns. För evangeliet berör alla. Det skär genom alla lager och murar som skiljer människor åt. Länder, klasser, grupperingar. Evangeliet, glädjebudet, om Jesus Kristus är ett glädjebud för alla, inte bara för några få. Kyrkans utmaning handlar om att i varje tid och situation hitta de rätta orden så att talet om Jesus kan få ta kropp mitt ibland oss.

Under våren inbjuder vi dig att följa med på en resa in i läsningen av Apostlagärningarna, där vi får följa de första lärjungarna och deras strävan efter att föra ut glädjebudet om Jesus till världen. Vi får följa den tidiga kyrkans allra första stapplande steg, och genom det inspireras av deras mod och frimodighet. Till vår hjälp har vi förutom den personliga bibelläsningen en andaktsbok som ges ut av Equmeniakyrkan. Den har tillkommit genom att personer från hela vår världsvida kyrkogemenskap har fått skicka in texter utifrån läsningen av Apostlagärningarna. Dessa har sedan sammanställts och redigerats, med en text och en bön att läsa för varje dag under ett par veckor. Denna andaktsbok kommer att finnas att hämta i kyrkan i början av det nya året.

Under våren kommer vi även att få tal del av en predikoserie över Apostlagärningarna i våra gudstjänster, och lite senare under våren kommer vi att inbjuda alla som vill att delta i ett ekumeniskt musikprojekt på samma tema. Så håll utkik efter mer information om detta!

Till jordens yttersta gränsÄ Gud är en Gud som går över gränser. Genom Jesus Kristus raserades gränsen mellan Gud och människa, och genom hans död och uppståndelse övervanns gränsen som skiljer oss från det eviga livet i honom. Genom att inbjuda människor till gemenskap i Honom själv så inbjuds vi också att se förbi alla de gränser av mänsklig konstruktion som skiljer oss från varandra. "Äså är vi fastän många, en enda kropp."
Julen är gemenskapens tid. En tid att mötas och tillsammans bli stilla inför mysteriet. Runt krubban med det nyfödda barnet får alla plats, gammal och ung, fattig och rik, främling och vän. Så låt oss gå högtiden till mötes med öppna hjärtan, inte minst för varandra. Och välkomna varandra, bjuda in varandra, in i värmen. Kanske är det så vi allra bäst sätt kan vittna om honom "till jordens yttersta gräns".

Med önskan om värme och ljus,

/Johanna Fredrixon

Om bloggen

Här delar församlingsmedlemmar med sig av sina upplevelser i vardag och helg.

Våra pastorer har skrivit många texter i vårt tryckta programblad och några av dem publiceras här.

Vårt aktiva missionsråd berättar om lokalt och globalt missionsarbete.