Tankar från pastorn - Att vila

Hur gör man egentligen för att vila? Är det en konst, få förunnat, eller något som alla kan? Ett litet barn vet hur man vilar. Tryggt intill sin mors bröst. I fullständig tillit. Här finns ingen tid och inga måsten. Endast ett är nödvändigt - att vara.

Men med tiden verkar det för många som att en annan tanke lätt smyger sig in. Det räcker inte längre med "att vara"; nu verkar det som att vi behöver "göra, för att bli". Arbetet, aktiviteten, behöver nu tas som intäkt för att få unna sig nåden att vila. Men hur vet man då när man gjort tillräckligt? Hur vet man när man gjort nog?

På sjunde dagen vilade Herren. Var det en vila som han fick som belöning för det skapelsearbete han utfört? Hemska tanke! Sex dagars arbete, mot en dags vila. Det känns inte riktigt som någon rimlig balans. Om vilan ges som lön, eller belöning, torde detta ses som grund för ett lönesamtal med begäran om löneförhöjning och bättre arbetsförmåner. Men enligt judisk och kristen tradition så är ju faktiskt söndagen den första dagen på veckan, och inte den sista - som vi kanske annars är vana att tänka. Vilan är alltså det första som sker, inte det sista. Vilan är grunden för det goda arbetet, inte belöningen för ett utfört jobb.

Men spelar det någon roll hur vi ser på det? Ja, jag tror att det kan göra all skillnad i världen. Det innebär att vi inte lever i första hand för arbetet och slitet - det är inte detta som definierar oss och utvärderar oss och vårt värde. Vi lever i första hand för att leva, för att vara, för att det i sig är någonting gott. Vårt arbete är sedan ett resultat av den kraft och skaparglädje som är nedlagda i oss som Guds avbilder.

Vi går mot sommar och semestertider.
Förhoppningsvis är det Vilan och Återhämtningen som väntar. Men det är ett spännande tanke-experiment att försöka se sommaren inte som avslutet på ett verksamhetsår, utan som början på ett nytt. Som inledningen som lägger grunden för nästa.

Tänk vad underbart: snart får du börja ett helt nytt år! Och du får inleda året med flera veckor av ledighet! Tid att bara vara och vila. För att det är gott! För att se vilken energi, vilken kraft och skaparglädje som är nedlagd i dig. En tid, inte att i första hand pusta ut efter loppet, helt utslagen efter ansträngningen, innan nästa påbörjas. Utan en tid att börja om. Och göra rätt. Börja i den goda vilan. Hitta tillbaka till den goda lunken och glädjen. Sätta takten som du sedan får gå i, tillsammans med Gud.

Vilan, det som det lilla barnet förkroppsligar intill sin mors bröst, är grunden. Där får också vi börja varje dag, varje vecka, varje nytt år. Och till den platsen får vi också komma tillbaka. Som Guds hjärtslag kallar pulsen oss ständigt ut, och åter igen. Om du lyssnar kan du nog höra de hjärtslagen, eller hur? Vibrerande inom dig. En slumrande förmåga och kunskap. Det där - att "bara vara".

Med önskan om en välsignad och vilsam sommar,

/Johanna Fredrixon