Tankar från pastorn - Jesus inför rätta

Nästan varje gång vi närmar oss påsk tänker jag på den allra första tentamen jag fick vara med om vid pastors-utbildningen på Lidingö i början av 70-talet. Jag var så nervös trots att det bara var en enda bok som låg som grund för tentamen. Det handlade om Josef Blinzlers bok: ”Jesus inför rätta”.

Det var första gången jag äntligen började förstå något av djupet i Jesu liv, hans död och uppståndelse. De fyra första böckerna i nya testamentet berättar om Jesu liv.
Matteus, Markus och Lukas är väldigt samstämmiga i sina berättelser.

Men Johannesevangeliet ser lite annorlunda ut. Johannes berättar om Jesu liv utifrån en mall där Jesus gör sju resor upp till Jerusalem. Han låter Jesus göra sju tecken eller under för att visa sin gudomlighet. Han låter Jesus hålla sju tal. Men han låter oss också upptäcka det starka sambandet mellan den judiska trons påskfirande och vad det betyder att Jesus dör för vår skull.

Det som bland annat blev så starkt för mig var likheten mellan Israels uttåg ur Egypten och det Jesus betyder för min räddning. När judarna varje år på Jesu tid samlades till påskhögtid och åt påskalammsmåltiden gjorde man det till minnet av Guds frälsningsgärning när han förde Israels folk ut ur Egypten.

Än idag firar judar påsk till minne av uttåget ur Egypten. Texter, böner och sånger har utvandringen i centrum för högtiden. Påsk ska firas som om att man själv gått genom Röda havet.

Även på Jesu tid var måltidens rätter en påminnelse om utvandringen. Påskalammet påminde om lammets blod som frälst – räddat - Israels barn under den första påsknatten. Det osyrade brödet vittnade om att man inte hann baka syrat bröd eftersom det var så bråttom att lämna Egypten.
Fruktmosets färg skulle leda tankarna till den halm man blandade i den lera som Israels barn använde för att göra tegel vid sitt slavarbete. De bittra örterna skulle påminna om de bittra tårar folket fällde över sitt elände i Egypten. Allt detta visar vilken central ställning utvandringen hade i judens tro.

När de första kristna samlades till sin måltid - nattvarden - inte bara vid påsken utan under hela året, var det inte uttåget som stod i centrum, frälsningen, räddningen ut ur Egypten. Det var en ännu större frälsningsgärning - Jesu död och uppståndelse - som befriade mänskligheten från fångenskapen under synd och död.

Varje år under fastan och passionstiden följer kristenheten världen över steg för steg evangeliernas redogörelse för den kedja av händelser som skulle sluta med korset på Golgata kulle. Ingen annan händelse i mänsklighetens historia har kommit i närheten av att behålla sin aktualitet genom tiderna.

Allt gott!

/Sven Holmqvist