30 maj fredag

Hälsning från konfirmanderna i Rumänien

Hejsan alla ni som läser det här!

Här är det härligt - sol bad och två hela fina dagar har vi varit här. Men så är det bara för oss. Vi kom inte hit för en solsemester, utan för att titta på hur man kan ha det om man inte har lika mycket pengar, lika många vänner eller ett lika fint land som vi.

Den 29/5 var vi iväg på olika platser med våra grupper, vi träffade barn som hade blivit lämnade redan vid födsel, vi träffade människor med förståndshandikapp som hade blivit lämnade lite senare för det hade varit för svårt att ta hand om dem och på eftermiddagen var jag (Alice Themar), Emma Andersson och Ellen Andersson iväg på en liten längre resa då vi fick komma till ett slags sjukhem. I början var det hemskt, de kom och mötte oss i en stor flockliknande grupp direkt innanför stängslet som var uppsatt runt gården de bodde på. Vi blev först jätterädda för de var väldigt närgångna och såg lite speciella ut när de gick på underliga sätt pga deras sjukdomar. Sedan ledde de oss till ett kapell där vi skulle ha en liten samling, och den samlingen kommer jag nog aldrig att glömma.

Vi fick lära oss ett ord som vi hälsade till dem med. Det uttalades "patche" och betyder 'frid'. Alla blev glada och innan vi satte oss lekte vi lite klapp- lekar inne i kapellet tog det lite tid innan de med rullstol och lite krumma kroppar hade satt sig, men sedan började samlingen, och jag förstod inte mycket, för de sjöng på rumänska. Men jag förstod att, efter allt det hemska de hade vairt med om, hade de funnit trygghet i en man som heter Jesus! För när vi sjöng, så sjöng alla och de grät och det fanns en lycka i deras ögon! En lycka som du inte får när du köpt en ny dyr bil eller när det äntligen ringer ut för sommarlov! Efter att Conny hade predikat om Kristi himmelfärd, och vi bjudit dem på kex och dricka åkte vi hem, men det var som att en del av mig fortfarande var kvar där, med de där människorna. Och jag tror det är meningen, för att man inte ska (om det nu är möjligt) glömma den speciella upplevelsen man varit med om.

Imorgon åker vi hem, men jag vill att alla ni där hemma och även vi här nere ber för Barbro, Lars och de här människorna som vi mött på resan. Det är DET MINSTA vi kan göra!

 /Alice Themar

Om bloggen

Här delar församlingsmedlemmar med sig av sina upplevelser i vardag och helg.

Våra pastorer har skrivit många texter i vårt tryckta programblad och några av dem publiceras här.

Vårt aktiva missionsråd berättar om lokalt och globalt missionsarbete.