Stop for the one

Zaina 11 år, klädd i ett dammigt brunt tygstycke, tittar osäkert på mig med sina stora bruna ögon. Hon har tagit en paus från sitt strövande på Pembas mörka partygator denna fredagskväll och satt sig ner bredvid mig på en bambubänk för att samtala. Det är ett barn fyllt av rädslor jag har vid min sida. Hon ger mig sin berättelse och trots att hon har en annan trosuppfattning än jag frågar hon om jag kan be för henne att min Jesus ska ta bort hennesrädslor. I hennes värld är det sällsynt att någonmöter hennes blick, lyssnar, uppmuntrar och sätter ord på hennes sanna värde och identitet. Så för mig är det ett stort privilegium att få fylla upp hennes kärlekstank denna kväll. En ny lättnad syns i hennes ansikte efter vårt möte. Hon går iväg med ett leende och ett ”vi ses” och återigen landar innebörden av ett av Iris Ministries kärnbudskap ”stop for the one” (”stanna upp för den enskilde”) lite djupare i mig.

Missionsarbetet som Iris påbörjade i Moçambique för 18 år sedan har förvandlat en hel nation. Efter två krig var landet vid den tiden i djup kris, klassat som ett av världens fattigaste länder med en svårt sargad befolkning. Idag ser vi ett land som fort-farande är kvar i svår fattigdom och som har lång väg att gå i utveckling, men samtidigt en nation med betydligt färre föräldralösa barn, hungriga magar och sjuka kroppar, tio tusen fler kyrkor, skolor, jobb och nytt hopp. Varför? För att Heidi och Roland Baker inte skrämdes av massorna och de obegrän-sade behoven, utan var villiga att svara ja när Gud kallade dem till en av världens mörkaste platser för att älska människor, steg för steg, en person i taget. Det är lätt att bli modlös och tappa drivkraften när vi ser de stora massorna runt omkring oss. Även ombehoven utåt sett yttrar sig tydligare i Moçambique är brustenheten precis lika utbredd i väst. Men det handlar inte om massorna. Det har och kommer alltid att handla om personen, den enskilda individen, som jag har framför mig i ögonblicket. Människor är desperata efter den kärlek och hopp som finns i mig. ”Kristus i er, härlighetens hopp” (Kol 1:27). Att Gud bor i mig gör hela skillnaden. Det är genom mig Guds rike kan komma på jorden såsom ihimmelen (Matt 6:10).

Tänk om jag alltid kunde vara närvarande i ögonblicket. Se personen framför mig, ge personen tio minuter eller en timme av min dag. Kanske hon bara behöver en blick, en kram eller en middags-inbjudan för att få sitt liv förvandlat. När jag stannar upp och ser vad som är framför mig just nu låter jag Jesus öppna mina ögon så att jag kan se personen i massorna. Jag ser barnet i trasor, den hungrige mannen med ett ben och den ledsna västerländska damen som inte kan hitta sitt toapapper. Jag vill vara där för dem allihop, en i taget, för att Jesus låter mig se vad Han ser och känna vad Han känner för individen.

Ingen kan stanna för alla, men alla kan stanna för någon. Jag är bara en liten människa med en mycket stor Gud. Därför vill jag inte missa tillfället att se vad och vem som är framför mig just nu, för Gud kan ha vad som helst på sin agenda och med den största glädjen vill Han genomföra sin plan tillsammans med mig. Idag och imorgon vill jag komma ihåg den enskilde, älska den enskilde, vara där för den enskilde. Vem kan du stanna upp för idag?

Varma hälsningar från Moçambique,

Elin Eckerberg

P.S. Älskade Ingarpfamilj, välkomna att hälsa på i Pemba när ni vill! D.S.