Du är här:Start > Blogg > Gudstjänst

10 jul lördag

Stunder som den

När jag nyss fyllt 20 år och sommarn låg och sjöd precis runt hörnet så åkte jag på äventyr. Jag hade nyligen slutat folkhögskolan och två oändligt långa veckor hade passerat utan att få träffa en enda av de personer som under året blivit viktigast i mitt liv. Jag satte mig på tåget till Göteborg i alldeles för varma kläder. När jag bytte tåg sprang jag in på en toalett och drog fram en blommig klänning ur min hastigt packade väska. Jag behöll jeansjackan knuten runt midjan när jag steg på nästa tåg. På näsryggen vilade mina nya, runda solglasögon och jag var så redo för att komma fram. Där på perrongen väntade nämligen sex av mina närmsta vänner från tiden på Liljeholmen. Jag trängde mig framåt och ut från tåget för att i tårar få krama om alla vänner samtidigt i den varmaste omfamningen jag kan minnas. Så lite tid ifrån varandra och sån lycka över att få ses igen. Om vi bara visste då vad vi vet nu.

Vi gjorde oss ordentligt fina i våra sommarkläder och ställde oss i en kilometerlång kö. Efter någon timmes trängsel och väntan kom vi in på Ullevi. Vi gick så långt fram vi bara kunde trots att det innebar ännu mer trängsel och ännu mindre frisk luft. Det spelade oss ingen roll, för vi skulle få se Coldplay live. Sedan skolstarten året innan hade de sammansvetsat oss. Vi hörde deras musik på samma vis och alla hade en stor musikalisk upplevelse kopplad till den gruppen. Mitt i trängseln stod vi, bara några meter ifrån sångaren Chris Martin. Vi kramades under hela konserten, grät tillsammans och lovade varandra att göra detta till en tradition. Att tillsammans gå på viktiga konserter skulle bli vår grej oavsett hur ofta vi sågs i vanliga fall.
Om vi bara visste då vad vi vet nu.

Konserten klingade ut med låten Up&Up. Publikhavet som hade motat oss framåt började istället mota bakåt mot utgången, men vi ville inte att upplevelsen skulle ta slut. Så medan de andra började gå utåt i rask takt började vi istället ta ton. Det blir lätt så när ett gäng från en musikklass återförenas i den lyckliga ungdomens upplevelser. Hampus la ett beat, Gabriel började sjunga melodistämman, Anton tog en underbar bas-stämma, Josef hängde på med sin klara tenorröst och jag la en altstämma. Vi lekte med tonerna och vägrade att sista sången skulle ta slut. När vi gick utåt, sjungandes tillsammans, började människor filma oss. Flera stycken kom fram och kramade om oss. Några sjöng med. Vi gick och vi fortsatte sjunga. Faktiskt så länge att vi till slut fick inse att vi sedan länge hade passerat folkmassan och tagit oss en bra bit igenom Göteborg, nästan framme vid vår spårvagnshållplats. Sista meningen i den låten är "Don't ever give up". Ge aldrig upp. Om vi bara visste då vad vi vet nu. Då hade vi kanske inte låtit sången ta slut.

Den stunden kommer aldrig igen, men stunder som den kommer komma tillbaka. Det är precis därför jag kartlagt alla sådana stunder under året som gått. Jag kanske romantiserar det för mig själv, men den dagen var precis så. Den stunden var precis allt. Det minnet kommer jag bära med mig för alltid. Oavsett om det är under en tid då jag inte kan vara ung på det viset jag kunde då, eller den dagen jag är gammal och grå. För min tröst nu är precis just det. Jag måste leva på det hoppet. Jag måste påminna mig. Den stunden kommer aldrig igen, men stunder som den kommer komma tillbaka.

/Klara Frisk

10 jul lördag

Missionsrådet berättar - februari-mars 2021

Höstens missionsauktion förändrades ju bland annat till en höstmarknad och det fanns också möjlighet att skänka pengar på andra sätt. Även om allt har varit annorlunda det senaste året så har vi ändå fortsatt att stödja projektet "Hälsa för alla - i Kongo". En rejäl julklapp anlände till våra vänner i Kongo Kinshasa strax före jul. Equmeniakyrkan tillsammans med Human Bridge lät transportera en container fylld med 76 m3 diverse sjukhusmaterial och även babypaket (några från Ingarp). Bertil Svensson tackar alla som bidragit.

Nu har jul och nyår passerat relativt obemärkt, men som vanligt hade vår församling extra fokus på Equmeniakyrkans internationella arbete vid gudstjänsten den 26 december. Den insamling som gjordes plus de pengar som skänkts över året via autogiro gav 45 280 kr. Förra året samlade vi in några tusen mer, så om du av någon anledning missade att ge din gåva eller vill skänka mer, så kan du sätta in den på Equmeniakyrkans bankgiro 900-3286 eller swish 90 03 286. Vi som församlingar är kallade att sprida evangeliet Till jordens yttersta gräns och det du gett kommer kanske att användas till urfolken i norra Ryssland, människor i byar i Thailand eller högt upp i Anderna.

Om du är nyfiken på mission eller inte riktigt vet vad du ska göra och har en dator, så har jag ett tips. På Equmeniakyrkans hemsida finns "Spännande läsning". Det är 60 personliga berättelser om internationell mission. De tipsar att man kan ha texterna som en andaktsbok.
Ta dig tid att läsa. Gud har tid och mötet med honom kan förvandla dig och mig och världen.

5 000 kr från Pryllandans katastroffond har skickats via Diakonia till Honduras och Nicaragua som stöd till dem som drabbats av orkanerna Eta och Iota. Ekonomiskt bidrag fick även Lions i Eksjö som tillsammans med Svenska Kyrkan delar ut matkassar till behövande i bygden.

Det här året har kanske inneburit att du sparat pengar när du inte kunnat resa som du brukar eller shoppat mindre för att du inte gått på kalas och mest suttit hemma. På många andra platser på vår jord har pandemin drabbat hårdare än här. Om du är daglönare och inte får något arbete så har du inga pengar till mat. Om du är elev som brukar få ditt enda mål mat i skolan och den är stängd, så får du bli utan. Be för våra syskon i världen och om du har möjlighet så skänk gärna ett par hundra extra till någon bra hjälpverksamhet.

/Missionsrådet genom Eva Karin Themar

27 okt tisdag

Tankar från pastorn

Där hoppet föds

Under november avslutar vi vårt temaår "Till jordens yttersta gräns" som utgått från läsningen av Apostlagärningarna. I bokcirkeln har vi under våren dels läst hela Apostlagärningarna rakt igenom, men också Peter Halldorfs kommentar till boken som heter "Andens folk". Scouterna har under våren fått fundera kring vad som var speciellt med den första kristna församlingen och under hösten har de fått följa med Paulus på hans tre stora missionsresor. Många av oss har säkert låtit temaårets andaktsbok vara en följeslagare under åtminstone en del av året och i våra gudstjänster har vi fått ta del av predikningar som utgått från Apostlagärningarna. I skrivande stund ser vi också fram emot att få avrunda året tillsammans genom en fördjupningshelg med Liselotte J Andersson som talar utifrån temat: VAD JAG HAR, DET GER JAG Ä om att förvalta trons rikedomar i ljuset av Apostlagärningarna.

Men trots att vi planerat för detta så var det ändå ingen som ens i sin vildaste fantasi kunnat ana riktigt hur och på vilket sätt vi under året skulle komma att utmanas av budskapet att nå ut "till jordens yttersta gräns". När pandemin slog till med full kraft stod vi plötsligt inför en helt ny situation och de upptrampande välkända vägarna var plötsligt blockerade. Hur gör vi nu? En podd startades, och gudstjänsterna fick nu pröva sig fram genom helt andra kanaler och former. Men det bar Ä trots allt. Och vi nådde genom det längre bort och till ännu fler än vad vi någonsin gjort tidigare i våra samlingar. Nu firade vi inte längre gudstjänst bara i Ingarp, utan även i Equador, i Paris och i Stockholm Ä samtidigt! Genom de olika sommarpraten vågade personer kliva fram och dela minnen och erfarenheter som annars kanske aldrig blivit hörda i den stora gruppen. Vår gemenskap inte bara växte utan även fördjupades, mitt i och genom allt som från början verkade så förlamande mörkt.

Och vi blir genom det ännu en gång påminda om hur Herren verkar. Dels ser vi hur han går med oss genom det svåra som vi får utstå. Han sitter inte tryggt på håll och ser på Ä han går in i smärtan och ångesten och bär den tillsammans med oss. Men han kan också, mitt i den mörkaste natt, skapa något nytt. I smutsen, i utsattheten, i övergivenheten Ä föds ett litet barn. Hur är det möjligt? Mot den mörka fonden tänds himla-ljusen. I den mörka kvällen glimmar ljusen på gravarna, och adventsstjärnorna i fönstren. Vi lever i en tid som på så många sätt just nu påminner om Hoppet som tänds och föds och väcks Ä trots allt.

I allhelgonatid, under adventstiden och julen får vi påminnelser om ljuset som lyser i mörkret; och att mörkret inte har övervunnit det. Året som gått kan ytterligare vittna för oss om just detta stora mysterium Ä om hoppet som föds i den mörkaste natt. Det får vi dela vidare och berätta om Ä till jordens yttersta gräns!

/Johanna Fredrixon

27 okt tisdag

Missionsrådet berättar - november 2020-januari 2021

Världens Barn

Tack alla som gett till insamlingen. Vi i vår kyrka kunde bidra med 15 000 kr från konserten som hölls i Ingarp den första februari, innan alla restriktioner försvårade anordnande av konserter. Den digitala sparbössan "Ingarpsbygden för Världens Barn" innehåller just nu 3 550 kr. Det går fortfarande att skänka pengar, hela året ut.

En av vinnarna av Världens Barn-tipspromenaden, som fanns uppsatt en vecka i Ingarp, var Margaretha M. På bilden visar hon blommorna som hon vann och som Spakarps plantskola sponsrade med. Övriga vinnare var Elof, Gunvi, Carina R och Ingemar J.

Upptäckarscouterna drog också sitt strå till stacken. De pantade till Världens Barn och fick ihop drygt 2 200 kr. De är alltid redo!

Hela Sverige samlade ihop 60,7 miljoner kronor till Världens Barn. Eksjö kommuns resultat blev i år drygt 147 000 kronor och med det kom vi på plats 29 bland Sverige kommuner (plats 43 2019) och trea i länet. Bravo allihop!

Diakonia

En av mottagarna av de insamlade pengarna via Världens Barn är Diakonia. Equmeniakyrkan och Svenska Alliansmissionen är huvudmän för den här biståndsorganisationen som startade 1966, då under namnet Frikyrkan hjälper. Diakonias vision är "En rättvis, jämlik och hållbar värld".

Ett av de barnprojekt som får del av Världens Barnpengarna bedrivs i Libanon av Diakonia. Där finns nio center för barn som erbjuder hjälp att bearbeta traumatiska minnen från kriget. Men nu i coronatider får inte barnen gå dit utan de får träffa sin lärare online, alltså via datorn. Hanaa, 11 år, berättar att hon tycker att det är jättetråkigt att inte få gå till skolan eller centret men att hon blir lycklig när hennes lärare ringer och instruerar vilka aktiviteter de ska göra hemma. De barn som i vanliga fall har det svårt har det ännu värre nu på grund av pandemin.

Missionsauktionen

I år blir det ingen auktion utan istället kommer det att anordnas olika insamlingar Ä "novemberinsamlingen". Något som dock inte ändras är att 10 % kommer att gå till något missionsprojekt. Under de senaste åren har vår församling stöttat "Hälsa för alla Ä i Kongo" och dit går pengarna även i år.

Covid -19 finns även i Kongoländerna och under Ebolaepidemierna fick länderna stort utländskt stöd, men nu när alla länder är drabbade räknar kongoleserna inte med att de kan få hjälp. Detta är extra svårt i ett land med många som redan lever på gränsen till svält.

Kyrkornas Globala vecka

Ända sedan 2005 har Sveriges Kristna Råd ordnat den här veckan i november. I år är temat "Hälsa och välbefinnande" och det vill påminna oss alla om att världen är vårt gemensamma hem och att alla människor berör varandra genom den pågående pandemin. Men de vill också uppmärksamma oss på att det finns andra livshotande sjukdomar.

Vi uppmanas att be om hälsa och välbefinnande. Följande bön föreslås:

Bön i Globala veckan 2020

Livets Gud,
i dig är det som vi lever, rör oss och är till.
Vi tackar dig för livets gåva och allt som vi får ta emot av dig.
Du håller din vakande hand över var och en av oss.
Vi lever i en tid då hela världen är drabbad.
Vi ber om hälsa och välbefinnande för alla människor på jord, särskilt för dem som på olika sätt drabbas av sjukdom
och för dem som känner oro och ängslan.
Tack att du är med dem.
Ge dem kraft och tro och omslut dem med kärlek.
Vi ber för alla dem som arbetar med att ge stöd åt människor i utsatthet inte minst inom sjuk- och hälsovården.
Hjälp oss alla att bidra till ett samhälle
som värnar alla människors värde och värdighet.
Ge oss kraft att stödja varandra bortom egna intressen.
Uppfyll oss med din heliga Ande som du har sänt till vår förvandling.
Ge oss förmåga att visa på den kärlek och solidaritet som Jesus Kristus visar.
Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.
Din är makten och äran i evighet.
Amen.

Fairtradeveckor

Ännu ett sätt att försöka mildra orättvisorna på vår jord är att handla fairtrade. Just när jag skriver den här texten pågår en kampanj från Fairtrade Sverige.

De hävdar: Det kan aldrig bli för mycket fairtrade, godsaker, ekonomisk trygghet, choklad, skolgång, glass, jämställdhet, kaffe eller hållbart jordbruk.

Equmeniakyrkans internationella insamling

Temaåret som Equmeniakyrkan har just nu går under temat "Till jordens yttersta gräns", Så heter också Equmeniakyrkans internationella insamling, som pågår från första advent till sista januari. Det missionsarbete som Equmeniakyrkan bedriver behöver pengar för att kunna fortsätta med alla de projekt som pågår runt vår värld.

Det jag än en gång vill återkomma till är att de på vår jord som redan innan coronapandemin utbröt hade det svårt, är de som har drabbats värst.

Alternativa julklappar

Visst är det svårt att köpa julklapp till den som redan har allt, men det finns många mycket bra presenter. Vår kyrka, Equmeniakyrkan, och de hjälporganisationer jag känner till, har gåvokort/gåvobevis som går att beställa. Vad kan vara finare än att ge bort en gåva som räddar liv? Om du behöver hjälp kan du prata med Eva Karin.

Be gärna Globala veckans bön och för Equmeniakyrkans mission!

/Missionsrådet genom Eva Karin Themar

25 aug tisdag

Tankar från pastorn - Var dag

Var dag är en sällsam gåva,
en skimrande möjlighet.
Var dag är en nåd dig given
från himlen, besinna det!

Psalm 180 har säkert flera av er både hört, läst eller till och med sjungit. Men jag leker lite med tanken på vad som skulle hända med innebörden av texten om man förde samman de två första orden till ett.
"Vardag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.
Vardag är en nåd dig given från himlen, besinna det!"

Det är kanske inte just så vi upplever det, nu när många av oss kommer tillbaka från semester till en vardag med arbete, skjutsande och uppdrag på olika håll. Samtidigt kan vardagen också vara något man längtat efter och sett fram emot. Många mår i grunden väldigt väl av rutiner, inte minst barn, och saknar rytmen under semesterns mer flytande tillvaro. Och efter det senaste halvårets undantagslika tillstånd på grund av coronapandemin kanske just vardag är det vi längtar efter mest av allt. Ur det perspektivet klingar orden ganska klockrent: Vardag är en sällsam gåva ... Och de tillfällen när livet ställs på sin spets, när något gått sönder, när man får uppleva förlust eller sorg, kan längtan efter vardag Ä det normala och regelbundna, upplevas än mer akut. Vardag är en sällsam gåva ...

Jag tror att vi gör gott i att ofta påminna oss om vardagens välsignelse. Uppöva oss i tacksamhet över allt det som är som det brukar. Tacksamhet över det välbekanta och det som är stabilt över tid. Det senaste halvåret har visat oss att det så lätt kan ryckas ifrån oss. Vardag är en nåd dig given från himlen, besinna det!

Min längtan för församlingens del inför hösten handlar just om att sakta men säkert få återgå till en god vardag. Jag hoppas och ber att vi allt eftersom ska få återgå till den goda rytmen, där söndagens gudstjänst fungerar som hjärtat i kroppen, som tryggt och stabilt pulserar med sina veckovisa hjärtslag - vilka förser Kristi kropp med syre och liv. Vardagen i Guds församling är i sanning "en sällsam gåva, en skimrande möjlighet". Och jag tycker att det senaste halvåret skärpt blicken så att vi förstått att verkligen "besinna det!".

Jag ber om en god höst och en välsignad vardag tillsammans i församlingen!

Gud välsigne dig, var dag!

/Johanna Fredrixon

25 aug tisdag

Mattias Lewander presenterar sig

Hej på er!

Först och främst vill jag tacka för förtroendet som ni visar, när ni anställt mig som ungdomspastor. Jag hoppas att med Guds nåd förvalta det förtroendet på bästa sätt.

Vem är då jag? Jag är 39 år, gift med Alexandra och pappa till Daniel, snart sex år. Vi bor i Vetlanda sen snart ett år tillbaka. Innan dess bodde vi i Malmö, och en kortare period utanför Mullsjö. Mina rötter har jag dock här i trakten. Jag är uppvuxen på en gård utanför Korsberga, så den här flytten blev en flytt hem igen.

Jag är som sagt uppvuxen utanför Korsberga, och det var i Korsberga jag kom till tro. Eller, mer korrekt, jag kom till tro på Bödalägret, men det var i Korsberga jag hade min gemenskap, i byns pingstförsamling. Kyrkan var viktig, och jag närde en tanke att gå ut i församlingstjänst efter studenten. Detta ledde till ett år på bibelskola, och pastors-studier på Korteboskolan, SAMS:s dåvarande lärosäte. Där tog det tvärstopp. Jag är övertygad om att jag var ledd, när jag hade upplevelsen att det inte var dags för församlingsarbete. Istället blev det studier på lärarhögskolan, en flytt till Malmö, giftermål och en gemensam dröm att arbeta internationellt med humanitärt arbete. En dröm som slogs i spillror av sjukdom och utbrändhet.

Det fina med att planer slås i spillror är att det skapas utrymme, och nu började något nytt att gro. Det började med en längtan efter att förkovra mig i ordet och tron, och tankar på att läsa teologi återkom, och blev svårare och svårare att skaka av sig. Till sist fick jag kapitulera, och träda in i en större värld än jag levt i tidigare. Jag har fått möta traditioner som inte är min egen, konfronteras med frågor som skaver och ifrågasätta sanningar jag tagit för givna. Av praktiska skäl föll valet på distans-studier vid Umeå universitet, vilka jag fortfarande håller på med. Efter att jag börjat där började tanken på en församlingstjänst ta form. Mina studier var av naturliga skäl teoretiska, och jag ville vara delaktig i livet bakom läran. Detta liv menar jag levs i det folk som Gud kallat, och som vi här och idag kallar för församlingen. Detta ledde till det ena, som ledde till det andra, som ledde till ett telefonsamtal, och här är vi nu.

Den här processen har väckt frågor om Guds ledning. För i den här processen är jag ändå övertygad om att Guds vilja skett. Allt har inte varit enligt Guds vilja, men Gud har hållit sin hand över vårt liv, och fört oss dit vi är idag. För jag är övertygad om att han leder genom det som sker, och även trots det som sker. Detta gör även att vi måste fråga oss hur Guds ledning egentligen går till. För det verkar knappast vara så att han ger en färdig projektplan, där vi år för år prickar av det som ska göras. Det handlar snarare om att vakna upp varje morgon till en nåd som är ny, och att varje dag, här och nu, leva nära den levande Guden. Ytterst sett så handlar det om att tro att tillvaron vilar i händerna hos någon som är större, och som älskar oss. För "gårdagen har redan varit, morgondagen har vi inte fått löfte om, idag hjälper Herren".

/Mattias Lewander

25 aug tisdag

Missionsrådet berättar - september-oktober 2020

I nummer 33 av Sändaren kan man läsa om Libanon och Beiruts situation.
I oktober 2019 erkände politikerna att landet var nära konkurs bland annat på grund av korruption och vanskötsel men sen har det bara blivit värre. Inflationen har ökat med 85 %, många har mist sina arbeten eller fått sina löner halverade.
Då kom covid-19 och folk fick inte gå ut mer än ett par timmar per dag för att försöka få tag på mat. Många i landet är daglönare och miste helt sina inkomster.

Och sedan kom explosionen. Någon sa att det var tur att detta hände libaneser, som har en hög krisvana. Dagen efter började de röja upp. De förväntade sig inte att regeringen skulle hjälpa till utan hoppas få hjälp från internationella ickestatliga organisationer.
Nu har hela regeringen avgått.

Jag citerar producent Juliana Sfeir, som arbetar på den kristna TV-kanalen SAT-7 i Libanon. Hon ber om förbön i en video som spelades in precis efter explosionen.
"Bed att inte våldet eskalerar". Det är svårt att hitta hopp, och speciellt de unga får allt svårare att kunna se en möjlig framtid i Libanon. "Bed att människor trots allt orkar stanna och inte emigrerar." Libanon behöver sin befolkning Ä inte minst de unga Ä för att orka hoppas ännu en gång och för att bygga en framtid för alla.

Både Equmeniakyrkan och Diakonia finns på plats, så du kan hjälpa till ekonomiskt. Pengarna går till akuthjälp till de 300 000 människor som förlorat sina hem, återuppbyggnad av kyrkor och det teologiska seminariet, men även för att informera och hindra smittspridning av covid-19 både i Libanon och Syrien.
Om du ger till Equmeniakyrkans katastroffond, bankgiro 900-3286 eller Swish 900 32 86, anger du "BEIRUT".
Diakonias nummer är 903 30 44. Det fungerar både att swisha till och sätta in på bank- eller plusgiro.

Overshoot Day
Flera år har jag nämnt Earth Overshoot Day. Den dag då jordens totala årskvot av naturresurser är förbrukad. Förra året var det den 29 juli men i år inföll den den 22 augusti, alltså tre veckor senare. Detta kan vi tacka covid-19 för.
Men redan den 2 april (tre dagar tidigare än i fjol) skulle jordens resurser vara slut om hela världen satte lika stora ekologiska avtryck som vi svenskar gör.

Världens Barn
Många aktiviteter är ju inställda det här året, men en kampanj finns kvar och det är den för Världen Barn. Vi hör från många håll att de människor som tidigare haft det svårt på vår jord, nu på grund av covid-19 fått det värre och då blir barnen än mer drabbade. En tipspromenad som utgår från kyrkan, kommer att finnas uppsatt från fredagen den 25 september till och med fredagen den 2 oktober. Startavgiften går direkt till Världens Barn och priser lottas ut bland alla deltagare. Både UpptäckarÄ scouterna och Tonår kommer att uppmärksamma kampanjen. Om du känner att du vill göra något, till exempel på ditt jobb, i syjuntan eller med kompisarna som brukar springa ihop, så kan man till exempel starta en digital insamling, ha ett lotteri eller bara påminna om att alla pengar gör nytta, till och med fem kronor. Även i år kommer det att delas ut informationsfoldrar till hushållen i bygden.

Open Doors
Vi avslutar med några glimtar från Open Doors, som brukar informera om hur tufft många kristna runt vår jord har det. De berättar att nu i covid-19-tider, så hamnar de kristna i Indien sist i kön för nödhjälp. Det händer också att den byäldste som ansvarar för att distribuera den statliga hjälpen ger till alla utom de kristna.
I Nepal har religionsfriheten inskränkts för kristna och andra religiösa minoriteter på grund av coronapandemin.
I Kina plockar myndigheterna ner kors från kyrkor och tvingar dem stänga. De uppmanar församlingsledare att vara patriotiska.

Mycket är oroligt i vår värld och ibland kan vi känna oss uppgivna men Jesus är klippan som bär oss. Dina böner och pengar är välkomna att stötta. Fördelningen mellan dem avgör du själv.

/Missionsrådet genom Eva Karin Themar

24 maj söndag

Tankar från pastorn - 40 veckor

24 maj söndag

När livet inte blir som vi har tänkt oss ...

24 maj söndag

Missionsrådet berättar

Om bloggen

Här delar församlingsmedlemmar med sig av sina upplevelser i vardag och helg.

Våra pastorer har skrivit många texter i vårt tryckta programblad och några av dem publiceras här.

Vårt aktiva missionsråd berättar om lokalt och globalt missionsarbete.