Du är här:Start > Blogg > Tankar från pastorn

Tankar från pastorn

10 fr jun

Tankar från pastorn

Den blomstertid nu kommer ...

Den 12 juni tillträder jag som församlings-föreståndare efter att tjänat församlingen som pastor, framförallt med inriktning på barn och ungdomar, under drygt 4 års tid. Det är med stor glädje, förväntan och ödmjukhet som jag går in i den tjänsten.
Ingarps missionsförsamling ligger mig och min familj mycket varmt om hjärtat och vi trivs alla väldigt bra i både församlingen och i bygden.

Särskilt mycket gläds jag själv över att arbetet bland barn och ungdomar är så högt prioriterat och att man har goda relationer både med samhällsföreningen och ekumeniskt tillsammans med andra kyrkor i vår omgivning. Det känns ofta som att det är låga trösklar in i Ingarps missionskyrka, för människor från olika håll och kanter, och det är min innerliga ambition att det ska fortsätta att vara så. Det känns spännande att tillsammans med församlingen få inleda ett nytt kapitel i den gemensamma berättelsen och tillsammans få utforska tiden som ligger framför.

I höstas antog församlingen en vision som ska ligga till grund för församlingens liv och verksamhet, och under våren har vi utforskat och fördjupat visionen under gudstjänsterna och de efterföljande samtalen. Det känns inspirerande och spännande och något att arbeta vidare med framöver.

Som församlingsföreståndare tror jag att det är min uppgift att utmana och inspirera till just samtal och fördjupning. Och som ett led i det kommer jag under det kommande året att uppsöka alla medlemmar i församlingen för personliga samtal om livet, församlingen och tron. Jag hoppas att vi tillsammans ska våga bli ännu bättre på att samtala om de andliga frågorna och även inbjuda de vi möter att delta.

I andra Korinthierbrevet 12:9 skriver Paulus: "I svagheten blir kraften störst". Det säger mig att det är när vi vågar inbjuda andra människor också till våra inre rum som det stora undret sker. Det sker inte när vi bara bjuder på vårt finaste jag; det hela och det starka. Nej, det är när jag vågar svara: "Idag är det inte så bra faktiskt. Jag känner mig ledsen och trött". Det är först när vi vågar vara ärliga och sanna mot oss själva och mot varandra som vi kan mötas på allvar, och det är också i det sanna som vi möter Gud.
En av mina favoritförfattare, Magnus Malm, skriver: "All sanning är en kontaktyta med Gud, hur oandlig den än verkar. All lögn skiljer oss från Gud, hur andlig den än verkar."

Så länge som vi stänger till om oss själva kväver vi livet. Det är när vi öppnar upp, när ljuset och den friska luften får komma in, det är då vi växer och blomstrar! Vi får be att det ska få blir ljuv sommar, inte bara i naturens liv, utan lika mycket i församlingens liv!

Men de orden önskar jag inleda min tid som församlingsföreståndare och genom det inbjuda Dig till spännande och fördjupande samtal.

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma till allt som varit dött,
sig solens strålar närma, och allt blir återfött
-Psalmer och Sånger nr 199

Med önskan om Guds rika välsignelse och en underbart fin sommar!

/Johanna Fredrixon

Du som önskar samtal, bikt, själavård eller förbön är alltid varmt välkommen att höra av dig till mig! Telefonnummer: 076-3219197

30 on mar

Tankar från pastorn - Ljuset som ger klarhet

Ljuset som ger klarhet

Det finns en psalm som heter Fäst dina ögon på Jesus, och den har funnits med mig under de senaste dagarna. En rad i den psalmen går så här: Alla ting runt omkring smälter bort som snö i ljuset av hans ära och makt.

Det är ju väldigt vackra ord och jag tror att jag förstår vad som menas med dem: att i relation till honom så bleknar allt annat i betydelse. Samtidigt så vet jag faktiskt inte om jag håller medÄ Hur gärna vi än kanske skulle vilja det, så är det inte min erfarenhet att alla problem och allt som vi lever med dagligen bara smälter bort som snö när vi lyfter upp det inför Guds ansikte.
Snarare kan jag uppleva att det är så att det blir både tydligare och mer konkret när jag talar med vår Herre om det. Precis som att vi ser vad det var som faktiskt fanns djupt där under snön när våren kommer och den sakta smälter bort. Inför honom kan vår ibland odefinierade oro, våra rädslor och våra trassliga liv börja få konturer och bli hanterbart. Istället för att bara ta bort det, så tror jag ofta att Gud kan ge oss en större klarsyn men också redskap för att ta itu med saker och ting. Och det är för mig en väldigt hoppfull tanke!

När det här programbladet kommer ut så har vi precis passerat påsken; den kristna kyrkans största högtid. Vi har fått följa Jesus genom lidande och död, fram till uppståndelsen och det nya livet. Och i det så blir det också tydligt för oss hur Gud verkar. Han går inte omvägar runt det svåra, han hoppar inte över eller slätar över.

Nej, han väljer att gå rakt in i det och dela våra lidanden. Men - och det är viktigt - han överger oss inte där utan leder oss steg för steg in i ljuset.

Våren är i antågande. Ljuset går oss till mötes. Snön smälter sakta bort. Det gör inte allting enkelt: vårt livspussel är detsamma oavsett om det är vår eller höst. Men tillsammans med Jesus får vi vandra ett steg i taget, ett ögonblick i sänder.

Fäst dina ögon på Jesus
Se in i verkligheten själv
Alla ting runt omkring
smälter bort som snö
i ljuset av hans ära och makt

Fäst dina ögon på Jesus
Se in i verkligheten själv
Se upp till hans kors
och du ser hans triumf
i den död som blev livet för dig

8 feb

Tankar från pastorn

Att vara ... eller sträva för att bli?

Ingarps missionsförsamling är en levande, missionerande gemenskap med Jesus Kristus i centrum, öppen för alla Ä
Så inleds den vision som församlingen antog vid årsmötet i höstas. Förhoppningen är att visionen ska få vara ett levande verktyg i alla delar av församlingens liv och att den både ska vägleda och inspirera. (Hela visionen kan du läsa på sida 4 i programbladet.)
Under samtalen inför beslutet om visionen lyftes frågan om församlingen verkligen i sanning kan säga att hon "är" det som står. Är inte det lite högfärdigt? När kan man egentligen vara säker på vad man faktiskt är, till skillnad från vad man strävar efter att vara?
Jag tror att det är en viktig frågeställning, och en frågeställning som egentligen rör vid något ännu djupare och mer fundamentalt. Det rör vid frågan av vad en församlingen är. Vad är Kyrkan för något, egentligen? Och vad är det att vara kristen?
När kan jag vila i att jag ÄR, till skillnad från att sträva efter att vilja vara?

Blir det alltför filosofiskt nu? För teologiskt? Jag hoppas inte det. För egentligen så tror jag att det är rätt så enkelt.

Därför kan vi säga att vi ÄR utan att vara högfärdiga eller världsfrånvända. Vi är, därför att Gud är. Men vi strävar hela tiden efter att bli mer lika honom, och på samma gång mer lika dem som vi i djupet av vårt innersta är och är kallade att vara.
Om skapelsens begynnelse står det: "Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne." (1 Mos 1:27). Kanske står det två gånger på raken, upprepat, därför att det är så fundamentalt?

Under våren kommer den nya visionen att vara utgångspunkt för gudstjänsterna, varje gång med olika teman som vi hämtat från visionen.
Förhoppningen är att det ska leda till spännande samtal om både identitet, relationer och framtid för oss själva och vår församling.
Du är varmt välkommen att vara med!

/Johanna Fredrixon
6 januari 2016

8 nov

Tankar från pastorn

1 Joh 1:5
Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Det är mycket nu. Känner du det? Tempot, vardagen. Ekorrhjulet, som det ibland kallas. Och samtidigt så går vi mot mörkare tider.
Det är lite jobbigare att ta sig ur sängen på morgonen, och lite svårare att få något gjort när man kommer hem om kvällarna. Många är förkylda och trötta.

Vi befinner oss just nu i allhelgonatiden; den tid på året när vi får stanna upp inför sorgen och saknaden efter de vänner och anhöriga som har lämnat oss. Och vi stannar på så vis också upp inför det faktum att även våra egna liv en dag ska ta slut. Ekorrhjulet kommer en dag att avstanna. Vi kommer en dag att få lägga bort allt vad oro och stress heter, och överlämna oss själva och det liv som är vårt till den som bär allt i sina händer.

För många kan det vara en svår och sorglig tanke, medan det för andra kan kännas som en befrielse och ett hopp. Det finns ett ljus där framme som väntar på att få omsluta oss alla. Det finns en viloplats och en famn att få komma hem till. Och i väntan på den dagen får vi försöka att finna de
viloplatserna och ljusglimtarna också här och nu; mitt i vardagen och allt som bara rullar på.

Gemenskapen runt fikabordet, det tända ljuset i ljusbäraren och kramen från en vän ger oss alla en förnimmelse och en försmak av det himmelska hem som väntar oss. Omsorgen, ljuset och värmen kan skänka oss både vila och hopp, och är därför något som vi frimodigt bör dela också med varandra. Och kanske särskilt den här tiden på året.

Herren välsigne dig och bevare dig,
Herren låte sitt ansikte lysa över dig
och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
I Faderns, Sonens och den helige Andens namn!

/Johanna Fredrixon, 13 oktober 2015

Om du känner ett behov av att samtala med någon, be tillsammans eller om du önskar förbön är du alltid varmt välkommen att kontakta mig, telefonnummer 076-3219197.

24 to apr

Vad brinner du för


Det finns minst ett området i ditt liv som glöder. Visste du om det?
Kanske är du väl medveten om detta. Kanske har du inte upptäckt det än. Men det finns där.
Det hettar. Gnistrar. Sprakar. Mjukar upp och formar.

Det finns flera bibelställen, både i gamla och nya testamentet, där Gud beskrivs som en eld. En förtärande eld. Kanske känns den bilden hotfull och främmande, men den kan också ses som inspirerande och utmanande. Gud är den som liksom elden, renar och förnyar, omskapar och skapar förutsättningar för något nytt.
Och samma egenskaper finns också inom dig och mig, och i våra liv. Som skapta till Gud avbild finns det inom varje människa en kallelse till omstart och förnyelse. En kallelse att leva i ständig beredskap till uppbrott och förvandling. Och en kallelse att brinna.

Ibland dyker det upp saker och situationer som får oss att hetta till och vakna upp. Det kan vara en fråga som engagerar oss på djupet. Det kan vara en uppgift som vi behöver utföra. Det kan vara en människa nöd, ett outforskat område eller ett galet projekt. Men när du ställs inför det så händer något inom dig, det bubblar och glöder.
Och jag tror att Gud vill att du ska ta den glöden på allvar. Att du ska våga tända på. För om jag låter Guds heliga Ande blåsa över just min glöd, oavsett vad den består i, så kan mirakel ske!
Så använd det Du brinner för, och låt Herrens eld uppfylla dig. Då ska du får se att Han vill använda dig som en fackla för att sätta världen i brand!

På onsdag inbjuds vi att fira Valborgmässoafton tillsammans, och bildligt och bokstavligt glöda tillsammans och värma varandra. Hoppas att vi ses!

/Johanna Fredrixon

Om bloggen

Här delar församlingsmedlemmar med sig av sina upplevelser i vardag och helg.

Våra pastorer har skrivit många texter i vårt tryckta programblad och några av dem publiceras här.

Vårt aktiva missionsråd berättar om lokalt och globalt missionsarbete.