Du är här:Start > Blogg > Tankar från pastorn

Tankar från pastorn

11 jun

Tankar från pastorn - Det här med att få något att växa

Men så blir det som det blir, samma visa varje år. De där små fröna som jag så noggrant satte ner i jorden blir det sällan så värst mycket avÄ
Ogräset växer och frodas, men var är smultronen? Luktärtorna och krassen? De fem små jordgubbarna som till slut tittar fram är små och äts upp i ett nafs av små barnmunnar, och så står jag där på Ica som vanligt och plockar på mig i fruktdisken. Besvikelsen breder ut sig och självförtroendet vad gäller odling får sig en törn. Samma visa varje år.

Men varför? Det verkar ju så lätt! När jag läser i böcker om odling och googlar olika växer så verkar det vara den enklaste saken i världen.
"Sätt fröet i jorden, vattna rikligt. Bli belönad.". Men riktigt så lätt kanske det ändå inte är när allt kommer till kritanÄ Jag börjar sakta men säkert förstå att det nog behövs lite mer än så. För hur ser jordmånen ut, som fröet sätts ned i? Och hur är det egentligen med omsorgen och ihärdigheten, finns den? Att så är väl en sak, men att rensa, sköta och vårda, ja, det kräver kanske ett större mått av engagemangÄ

Jag drar en parallell till det andliga livet. Kanske kan man se samma mönster vad gäller växt även där? Att så och sätta frön går väl an, det gör man vid enstaka tillfällen. Men att hålla ut i daglig vård och näring kan vara svårare.

Psalmisten skriver i psalm ett: "Lycklig den som inte följer de gudlösa, inte går syndares väg eller sitter bland hädare, utan har sin lust i Herrens lag och läser den dag och natt. Han är som ett träd planterat nära vatten Ä det bär sin frukt i rätt tid, aldrig vissnar bladen."

Strax är sommaren över oss och det kommer att ges gott om tillfällen till sådd. Möten, guds-tjänster, läger, bra poddar i lurarna när vi ligger i hängmattan eller klipper gräset. Guds ord som sås i våra hjärtan och rör vid våra liv. När det sker får vi vara tacksamma och glädjas! Men vi får också påminna oss om att allt detta kräver fortsatt vård och omsorg för att det ska få växa, bli livskraftigt och bära frukt också under tiden som kommer. Vi behöver umgås med det där ordet som blivit sått inom oss, ofta och intensivt. I våra tankar, i våra böner och i samtal med andra. Där och då kommer vi också att få skörda. Den solmogna goda frukten ges åt den ihärdige och kan sällan stressas fram. Sakta men säkert är det något som jag börjar att förstå. Det gäller både den andliga växten och den i min trädgård.

Jag ber att sommaren ska få vara en tid för sant växande, för dig och för mig och i vår församling. En tid när det goda Ordet kan få slå rot och växa sig kraftigt. Med Guds hjälp och ett visst mått av beslutsamhet vågar jag mig på det igen. Här ska det odlas!

/Johanna Fredrixon

10 ti apr

Tankar från pastorn - Jesus inför rätta

Nästan varje gång vi närmar oss påsk tänker jag på den allra första tentamen jag fick vara med om vid pastors-utbildningen på Lidingö i början av 70-talet. Jag var så nervös trots att det bara var en enda bok som låg som grund för tentamen. Det handlade om Josef Blinzlers bok: "Jesus inför rätta".

Det var första gången jag äntligen började förstå något av djupet i Jesu liv, hans död och uppståndelse. De fyra första böckerna i nya testamentet berättar om Jesu liv.
Matteus, Markus och Lukas är väldigt samstämmiga i sina berättelser.

Men Johannesevangeliet ser lite annorlunda ut. Johannes berättar om Jesu liv utifrån en mall där Jesus gör sju resor upp till Jerusalem. Han låter Jesus göra sju tecken eller under för att visa sin gudomlighet. Han låter Jesus hålla sju tal. Men han låter oss också upptäcka det starka sambandet mellan den judiska trons påskfirande och vad det betyder att Jesus dör för vår skull.

Det som bland annat blev så starkt för mig var likheten mellan Israels uttåg ur Egypten och det Jesus betyder för min räddning. När judarna varje år på Jesu tid samlades till påskhögtid och åt påskalammsmåltiden gjorde man det till minnet av Guds frälsningsgärning när han förde Israels folk ut ur Egypten.

Än idag firar judar påsk till minne av uttåget ur Egypten. Texter, böner och sånger har utvandringen i centrum för högtiden. Påsk ska firas som om att man själv gått genom Röda havet.

Även på Jesu tid var måltidens rätter en påminnelse om utvandringen. Påskalammet påminde om lammets blod som frälst Ä räddat - Israels barn under den första påsknatten. Det osyrade brödet vittnade om att man inte hann baka syrat bröd eftersom det var så bråttom att lämna Egypten.
Fruktmosets färg skulle leda tankarna till den halm man blandade i den lera som Israels barn använde för att göra tegel vid sitt slavarbete. De bittra örterna skulle påminna om de bittra tårar folket fällde över sitt elände i Egypten. Allt detta visar vilken central ställning utvandringen hade i judens tro.

När de första kristna samlades till sin måltid - nattvarden - inte bara vid påsken utan under hela året, var det inte uttåget som stod i centrum, frälsningen, räddningen ut ur Egypten. Det var en ännu större frälsningsgärning - Jesu död och uppståndelse - som befriade mänskligheten från fångenskapen under synd och död.

Varje år under fastan och passionstiden följer kristenheten världen över steg för steg evangeliernas redogörelse för den kedja av händelser som skulle sluta med korset på Golgata kulle. Ingen annan händelse i mänsklighetens historia har kommit i närheten av att behålla sin aktualitet genom tiderna.

Allt gott!

/Sven Holmqvist

9 fr feb

Tankar från pastorn - Markus runt på 90 dagar

Under vinterhalvåret har vi uppmuntrat varandra att läsa den andra boken i Bibelns nya testamente - Markus evangelium.

För att få lite styrfart i läsandet finns en andaktsbok. Den finns i Missionskyrkan och du får den gratis! Om du hellre vill använda din telefon kan du ladda hem appen "Bibelstund".

Några har kommit igång. Andra har inte börjat. Men de som har provat berättar att bibelläsningen har fått tydliga former. Det beror förmodligen på att bibeltexterna för respektive dag med efter-följande kommentarer inte är så omfattande. Det går att få utrymme för det en stund varje dag.

På Equmeniakyrkans hemsida skriver man om Markus: "Om du vill läsa Bibeln är Markusevangeliet bra att doppa tårna i. Om du redan läst mycket är Markusevangeliet perfekt för en djupdykning. Markus är det äldsta och kortaste evangeliet. Fullt av det glada budskapet om Jesus; som det berättades av de första lärjungarna och lika relevant för oss idag."

Evangelium enligt Markus är en grundligt utarbetad berättelse om Jesu liv. Framför allt tar Markus upp frågan om Jesus är den judiska Messias som man hade väntat på länge. I den första halvan frågar alla vem Jesus är. I mitten handlar det om lärjungarnas tro på honom och i den andra halvan berättas om hur Jesus verkligen blev Messias, den befriare man hade väntat på. Många judar hoppades att Messias skulle störta romarna och styra som kung. Men när vi läser den här boken ser vi att han kom som en tjänare för att bygga upp Guds rike på jorden. Jesus är Guds son, men offrar sitt liv för att rädda människor från slaveriets synd.

Boken avslutas med en utmaning till oss att ta ställning till om vi vill tro att Jesus är Messias.
Markus disponerar sin text efter fem punkter:
1. Jesu dop
2. Jesu uppdrag
3. Lärjungarnas tveksamhet
4. Jesu förvandling
5. Abrupt slut

Vill du läsa mer om vem Markus var finns det mängder av kommentarer på internet. Jag tar mig friheten att sammanfatta en del av de fakta man hittat om honom:

Markus kom från en förhållandevis förmögen familj. Eftersom huset där han bodde omtalas som hans mors, Marias, och inte hennes makes, tyder det på att hon var änka. Huset var stort nog för att ha åtminstone ett stort samlingsrum. Man hade också tjänstefolk anställda, bland annat en ung flicka som hette Rhode.

Markus fullständiga namn var Johannes Markus. I det första århundradets Palestina var det inte ovanligt att en man hade två namn. Johannes var hans judiska namn som betyder "Gud har varit nådig", och Markos (Markus på svenska) hans latinska/grekiska namn som betyder "En stor hammare".

Johannes Markus var inte någon av Jesu Kristi personliga följeslagare. Det finns ingen antydan om att han ens var en av Mästarens lärjungar. Däremot är det mycket möjligt - rentav troligt - att han någon gång kommit i kontakt med Jesus. Jerusalem var Markus hemstad och han hade utan tvivel sett Jesus där vid olika tillfällen. Markus blev en kristen genom andras berättelse.

Sin kunskap om Jesus fick Markus under de år han reste med aposteln Paulus. Han följde med honom och hjälpte honom på alla sätt. Förmodligen fungerade han som assistent eller tjänare. Markus kom till tro under ungefär samma förutsättningar som du och jag har idag.

Mycket nöje med läsningen


/Sven Holmqvist

30 okt

Tankar från pastorn - Assisi

Assisi, Italien 12 oktober 2017

Idag har jag gått på gator och torg i Assisi. För ungefär 800 år sedan levde den helige Franciskus av Assisi här. När han en gång bad framför ett krucifix i det förfallna kapellet San Damiano talade Jesus Kristus till honom. Det mötet förändrade allt för Franciskus.

Han var ett av många barn till Pietro Bernardone, en rik tyghandlare och hans hustru Pica. Pappan reste mycket och var i Frankrike när Franciskus kom till världen. Därför var det modern som gav honom namnet Giovanni (Johannes). Men pappan kallade honom alltid Francesco (Franciskus) som betyder "den lille fransmannen". En del menar att det var ett sätt för pappan att hylla Frankrike.

Den unge Franciskus hade alla möjligheter att leva ett gott liv fyllt av äventyr och nöjen. Hans stora dröm var att få bli riddare. Det pågick nästan alltid något krig med någon av städerna i närheten. Han deltog därför 1202 i ett militärt slag mot Perugia. Men han togs till fånga och hölls ett år som krigsfånge. Den erfarenheten ledde till en personlig omvändelse för Franciskus.

Den stora vändpunkten blev en upplevelse i kapellet San Damiano utanför Assisi. En gång när han bad framför krucifixet i den lilla, förfallna kyrkan hörde han en stark röst inom sig som sade: "Franciskus, gå och återuppbygg min kyrka". I början tolkar han uppmaningen bokstavligt. Med sina egna händer börjar han renovera och återuppbygga San Damiano kyrka.

Franciskus var också starkt påverkad av bibeltexterna om att leva i fattigdom. Därför sålde han en del av sin fars varor för att bekosta renoveringen av kapellet och för att ge till de fattiga. Det ledde till att hans far ställde honom inför rätta. Alla relationer bröts mellan far och son. Franciskus lämnade tillbaka allt han fått av sin far. Han avsa sig sitt arv och andra medfödda förmåner och gav sig iväg hemifrån. Det berättas att Franciskus klädde av sig naken offentligt för att riktigt tydligt visa att han menade allvar.

Efter att ha brutit med sin far levde Franciskus bland de spetälska och ägnade sig åt att reparera kyrkobyggnader. Han tiggde och gav så mycket han kunde åt de nödlidande. Själv levde han i största försakelse.


Så småningom börjar han förstå att Guds uppmaning om att återuppbygga Guds kyrka måste tolkas på ett djupare, andligt plan. Man menar att han redan efter 5 år hade 5000 följare. Idag finns Franciskus efterföljare över hela världen. Franciskus bön har blivit en förebild för miljoner människor.

/Sven Holmqvist

Franciskus bön

Herre, gör mig till ett redskap för Din fred.

Hjälp mig att bringa kärlek där hatet gror,
tro där tvivlet råder, hopp där förtvivlan härskar.

Hjälp mig att skänka förlåtelse där oförrätt begåtts,
att skapa endräkt där oenighet söndrar,
att sprida ljus där mörkret ruvar,
att bringa glädje där sorgen bor.

Mästare, hjälp mig att söka inte så mycket att bli tröstad som att trösta,
inte så mycket att bli förstådd som att förstå,
inte så mycket att bli älskad som att älska.

Ty det är genom att ge som vi får ta emot,
genom att förlåta som vi får förlåtelse,
genom att mista vårt liv som vi vinner det.
Det är genom döden som vi uppstår till det eviga livet.

29 ti aug

Tankar från pastorn - Allt har sin tid

Sensommar och tidig höst brukar vara min bästa tid på året. Det är då jag har som mest energi, mest lust till att ta tag i projekt och hitta på nya saker. Skogen är full av svamp och bär som bara väntar på att plockas och höst-terminsstarten kommer samtidigt som den friska, klara luften. Känslan i mig när hösten kommer är att allt är möjligt; nu kör vi!

Men detta år blev annorlunda. Redan innan sommaren så började jag få rejält ont i kroppen och orken fanns inte alls som den brukar. Att vara gravid och succesivt bli tyngre och tyngre tar såklart på krafterna, men orkeslösheten och smärtan var en helt annan än den jag kände igen från tidigare graviditeter. Och när sensommaren kom var det inte mycket som fungerade som det skulle i vardagen. Bara att komma ur sängen på morgonen kunde vara en kamp och små saker, som att dammsuga eller gå en kort promenad har plötsligt blivit näst intill omöjligt.

Sinnebilden för den här sen-sommaren och tidiga hösten för min del är när jag och familjen kör ut till skogen, och medan de andra glada traskar iväg för att plocka svamp så får jag sitta kvar vid bilen med en kaffekopp och vänta. Otillfredsställande, minst sagt.

Jag tror att vi flera gånger under livet kommer att få vara med om att vi av olika anledningar inte orkar eller förmår allt det som vi vill. Olika saker händer och det uppstår saker som begränsar oss och vår kapacitet. Och visst är det frusterande att inte kunna göra det man är van att göra, inte orka det man brukar orka! När andra glatt traskar iväg, med både lust och energi, så får man ensam sitta kvar där man är. Och vänta.

Det finns ett bibelord från Predikaren som ofta har återkommit till mig den senaste tiden, och kanske är det också ett ord till dig: Allt har sin tid.

Det kan låta självklart, men för mig har det varit en viktig påminnelse särskilt de dagar då jag varit som mest frustrerad över det som begränsar min vardag just nu. Allt har sin tid (Pred 3:1).

Predikaren skriver vidare: Det finns en tid för allt som sker under himlen. /Ä/ En tid att riva ner, en tid att bygga upp. En tid att gråta, en tid att le. En tid att sörja, en tid att dansa. /Ä/ Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut.

Denna sensommar var det inte tid för mig att fylla frysen med bär eller svamp. Det var inte tid att dra igång ett stort projekt eller starta något nytt. Denna höst är en tid för kaffedrickande vid bilen, då jag har all tid i världen att lyssna till hackspetten som knackar i sitt träd.

Allt har sin tid. Jag vilar i de orden. Och jag inser mer och mer att det faktiskt finns liv också i det avskalade och i det begränsade. Mer liv än man först kan tro! Det är bara på ett annat sätt.

När jag satt vid bilen och surade lite över att jag gick miste om en av mina absoluta favorit-sysslor (plocka svamp) så kom det över mig en tydlig närvaro. Jag förstod att jag inte var ensam där jag satt, utan att Jesus var där
tillsammans med mig, alldeles nära. Det som begränsar mig begränsar uppenbarligen inte hans förmåga att nå mig - tvärt om! När det blir lite tystare runt omkring så kan vi bättre höra hans röst.

Jag önskar dig som läser detta en riktigt fin höst! Med klar frisk luft, hög himmel och fylligt innehållsrika dagar. Jag önskar dig också energi, upptäckarglädje och lust - liksom den nödvändiga vilan emellanåt. Och om det inte blir som du hoppats eller trott, om orken eller förmågan begränsas, så kom ihåg: Allt har sin tid.


/Johanna Fredrixon

1 to jun

Tankar från pastorn

Han möter dig vid brunnen

Vilken är din törst? Sommaren närmar sig. Kanske drömmer du, liksom jag, om solsken, värme och bad? Ljumma sommarkvällar, bärplockning, glass och doften av grillkol?
Smultron, nyklippt gräs och vidöppen ytterdörr? Efter en kall vår är längtan stor efter värme och ljus. Man känner sig nästan utsvulten, svag, som att man aldrig skulle kunna dricka sig riktigt otörstig på fågelsång och solbränd hud. Men den som väntar på något gott Ä

Samtidigt kan man fråga sig om det verkligen är detta som är den djupa längtan; den djupa törsten. Eller om den faktiskt mest är ett symptom på något som ligger fördolt ännu längre ner. En längtan efter vila och återhämtning kanske? En törst efter de oplanerade dagarna och den särskilda frid som bara infinner sig efter en tids ostörd vila. När man kan svara "Ja, absolut Ä jag har tid!" eller "Ja, varför inte?"

Behovet av vila och återhämtning är ingen defekt som vi människor har; en biprodukt av all vårt producerande och vår effektivitet. Nej, behovet av vila är inbyggt i vårt DNA redan från skapelsen och har att göra med vår Gudslikhet. Som skapade till hans avbild ligger det i människans väsen att vilja balansera upp arbetet med vila, liksom Gud vilade på den sjunde dagen. Vilan och avbrottet från vardagen innebär alltså en viktig del av vad det innebär att vara människa, och om vi inte får det behovet tillgodosett väcks en törst inom oss som, om den inte blir stillad, kan få allvarliga konsekvenser.

Jag tänker på kvinnan som Jesus mötte vid Sykars brunn, i Johannesevangeliets fjärde kapitel. Mitt på dagen, i den stekheta solen, kommer hon dit för att fylla sitt krus med vatten. Vardagens eviga möda och slit. Men så möter hon Jesus vid brunnen. Och han inbjuder henne att för en stund stanna upp, sätta sig ned och samtala med honom. Där, vid brunnen, räcker han henne av det vatten som kunde stilla hennes sanna, djupa törst. Han ger henne av det vatten som ger Liv, och Liv i överflöd.

Också den här sommaren väntar Jesus vid brunnen. Han väntar på dig. Han inbjuder dig till vila, en stunds avbrott från vardagen, där du får sitta ner och bara ta emot. Din djupa törst blir stillad i de strömmar av levande vatten som flödar från hans inre. När din längtan och trötthet finner ett hem hos Gud.

Jag vill uppmuntra dig till att försöka uppmärksamma Hans närvaro när du sitter där på brunnskanten i sommaren. När vilan infinner sig, oavsett om det är i hängmattan, under skogs-promenaden eller med goda vänner en sen-sommarkväll. Uppmärksamma att han finns där hos dig, att han ger dig vatten att dricka, och tacka honom för det Liv som flödar och välsignar. För Gud tar inte semester på samma sätt som du och jag. När du vilar arbetar han istället intensivt i ditt liv. Som Tomas Sjödin skriver: "Det händer när du vilar". Mötet sker.

Käre far, tack för att du välsignat vilan och att du alltid vill möta oss i vår törst och längtan.
Ge oss denna sommar av det levande vatten som skänker Liv, och Liv i överflöd.
Amen.

/Johanna Fredrixon

Du som önskar samtal, bikt,
själavård eller förbön är alltid varmt välkommen att höra av dig till mig! Telefonnummer: 076-3219197

10 apr

Tankar från pastorn - Doften av påsk

Hur luktar påsk egentligen? Luktar det mandel och choklad? Eller kanske påskris och påskliljor? Nystrukna dukar, sill eller rökt lammbog? Påsken kan vara så mycket. Ofta tror jag att det är en högtid som vi till skillnad från jul och midsommar kan känna är lite friare. Man kan fira ihop med lite olika människor, och göra lite olika från år till år. Så noga är det inte. För vissa
upplevs det befriande medan det för en annan kan kännas diffust. Vilket är egentligen det viktiga?

Under veckorna innan påsk möter Skolkyrkan (ett samarbete mellan alla kyrkor i Värne, Ingarp och Eksjö) alla elever i årskurs 6 för något som vi kallar för "Påsk-pusslet". Då försöker vi att reda ut hur alla våra olika traditioner kring påsken egentligen hänger samman. Vad har den judiska påsken, uttåget ut Egypten, Jesu död och uppståndelse, nattvarden, ägg och påskharar med varandra att göra? En hel del, ska det visa sig! Den röda tråden genom allt ska visa sig vara glädjen och tacksamheten över livet, möjligheten till hopp och befrielse och ljuset som återvänder.

Jag är själv väldigt tacksam att vi får möjlighet att fira påsk samtidigt som naturen också gör sig redo att möta värmen och ljuset igen. Det harmonierar så väl!

Hur doftar påsken? Oavsett vad vi skulle svara på det så hoppas jag att den är förknippad med en god och behaglig doft. För mig doftar påsken av blommor! Påskliljor, krokusar, tulpaner och pärlhyacint!

Psalm 154
Dina händer är fulla av blommor,
vem var det du tänkte att ge dem till?
Mina blommor var tänkta för Jesu grav.
Men han fanns ej där och hans grav är tom.
Halleluja, Halleluja, Halleluja, Halleluja!

Dina läppar är fyllda av sånger.
Säg, var kommer glädjens sång ifrån?
Ifrån graven den tomma, där Jesus låg.
Han som lever nu ger oss glädjens ton.
Halleluja..!

Dina ögon är fyllda av glädje.
Säg, vad har de sett för att få sånt ljus?
De har sett hur vårt liv fick en mening.
Jesus fyller mörkret med liv och ljus.
Halleluja...!

Jesus, uppstånden är du ibland oss.
Du som lever, lider på jorden nu.
Våra ögon är till för att se dig.
Forma våra händer till tjänst och bön.
HallelujaÄ!

Med blommor i våra händer, sång på våra läppar, ljus i vår blick och med hopp i våra hjärtan får vi möta våren och påskens stora budskap Ä Jesus Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Känn dig varmt välkommen till kyrkan under påskhelgen och våra samlingar där!

/Johanna Fredrixon

Du som önskar samtal, bikt, själavård eller förbön är alltid varmt välkommen att höra av dig till mig! Telefonnummer: 076-3219197

27 fr jan

Tankar från pastorn - Vardagens lov

I en reklam som gick på tv för några år sedan gick en solbränd snygg manlig skådis runt på en paradisstrand och sa på bruten svenska: "livet är inte dagarna som passerar, utan dagarna man minns". Vilket kärnfullt budskap! Vem blir inte inspirerad att göra som mannen i reklamen; bara lämna vardagens uppenbart meningslösa harvande för att istället krama ut musten ur livet till max på en solstol vid ett glittrande blått havÄ? Reklam-makarna vet hur man säljer in en dröm!

Men om man skulle våga vara lite kritisk och tänka ett varv till; stämmer verkligen uttalandet? "Livet är inte dagarna som passerar, utan dagarna man minns". Nja, jag vet inte. Lever vi inte också alla de dagar som inte gör så mycket väsen av sig? Jo, visst gör vi det! Hjärtat slår, vi andas, tänker, hoppas, arbetar, äter, älskar och suckar. Och både växer, formas och förändras, utan att vi kanske märker det. Stillsamt, sakta men säkert, pågår livet inom oss varje dag, varje minut.

Inom kristen tradition talar man ibland om öknen. Öknen är de perioder i ens liv, både i det yttre och i det inre livet, där det mesta upplevs kargt och öde. Fattigt, tomt, tråkigt. Vardagens möda och harvande. En ganska stor del av våra liv utgörs av just sådana tider, när det kan kännas som att vi mest står och stampar. Men det paradoxala är ändå att det är just i öknen som Gud verkar vara som allra mest verksam med sitt formande av oss. Det var i öknen som Jesus prövades, men även rustades, för att gå ut i den tjänst och det uppdrag som var lagt på hans axlar. Det var under den långa ökenvandringen som Guds folk formades till att bli just; Guds folk. Och det var i öknen, på vägen till Damaskus, som Paulus mötte Herren så starkt att han blev förblindad; det som senare kom att förändra riktningen för hela hans liv.

Ofta kan också vi upptäcka när vi ser tillbaka, i backspegeln, att det var just de perioder i livet som var som svårast som format oss mest. När vi harvade på i öknen. Dagarna i sig kanske inte framträder med klarhet för oss; den ena dagen var den andra lik. Karg och tom. Men perioden som helhet var avgörande.

Det skulle i så fall innebära att den snygga manliga skådisen har fått det hela om bakfoten. Livet är mer, större och djupare än de dagar vi minns; livets skönhet är just att det skiftar. Om allt vore glittrande hav och solstolar skulle även detta till slut förvandlas till öken för oss. Den mörka klangbottnen i vardagens slit behövs för att vi ska få både klarsyn och kunna växa som människor.

Eftersom den största delen av våra liv utgörs av just "vardag" måste det betyda att denna är ovärderlig, helig och av största betydelse för oss. Det är lätt att se ner på det som världen anser är "ringa", litet och futtigt. Men det kristna budskapet är ett annat; ur 1 Kor 1:27:
"Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet."

Mads Mikkelsen heter skådisen i reklamen som talar om de glittrande dagarna. En annan Mads, Mads Nielsen, har skrivit en psalm med en helt annan tyngdpunkt som jag föredrar betydligt mer.

/Johanna Fredrixon

Du som önskar samtal, bikt,
själavård eller förbön är alltid varmt välkommen att höra av dig till mig! Telefonnummer: 076-3219197

26 on okt

Tankar från pastorn

På cykel genom livet

I helgen cyklade jag från Ingarp till Värne på vägen som går över Tånghult. Det var så vackert! Sprakande höst med hela färgskalan representerad genom kulligt landskap. Luften var hög och kylig men solen lyste genom lövverken.

Under tiden som jag cyklade slog det mig att turen lätt kunde ses som en liknelse av vårt jordeliv; som ju också sakta glider fram "över berg och dal". Vissa partier går så lätt, så lätt. Vi nästan flyger fram utan större ansträngning, med solen i ryggen och vinden i håret. Det är gott och härligt att leva! Ibland går det nästan lite läskigt fort; då gäller det att ha tungan rätt i mun och hålla kursen och styret fast och rakt. Och även passa på att våga njuta lite! För vind i seglen har vi ju inte alltid. Andra perioder är landskapet mer flackt runt omkring oss; vi trampar på i jämn takt och det är varken lätt eller tungt. Åkrar och ängrar glider förbi och det kan nästan upplevas lite småtrist. Kanske består ett liv eller en cykeltur framförallt av dessa partier; en jämn ström av dagar som glider förbi i en fast ström. Under en sådan period tänker jag att man kan agera på två sätt; antingen blir det monotont och man stirrar mest ner i backen framför sig och låter benen jobba. Timme efter timme. Eller så passar man på att då och då lyfta blicken och se sig omkring Ä kanske kan man faktiskt upptäcka något som man inte sett förut! Om man bara stirrar ner och jobbar på är det mycket som man missar.

Emellanåt dyker det också upp en och annan uppförsbacke. Då gäller det att ta i! Om uppförsbacken kommer direkt efter en nedförsbacke har man ju ha lite draghjälp därifrån, eller om man sett backen komma på långt håll och därför kan förbereda sig genom att satsa lite extra i tid. Då går det ju lättare. Men andra gånger kommer backen efter en krök, helt utan förvarning, och då blir det riktigt tungt; både under cykelturen och i livet. Vissa backar är ju också brantare än andra. Ibland kan vi bedöma tidigt att "om jag bara tar i så kommer jag att klara det", medan andra gånger är det en chansning. Kanske kommer detta inte att gå. Sådana gånger tror jag återigen att vi kan bemöta det på två sätt; antingen tar vi i för kung och fosterland och pressar allt vad vi kan bara kan för att ta oss upp. Kanske innebär det att vi faktiskt tar oss upp, men samtidigt att vi blir helt utmattade; så pass att vi nästan inte orkar fortsätta längre och definitivt inte ta en uppförsbacke till längre fram. Om vi väljer att satsa allt vad vi har kan det i värsta fall också leda till att vi knäcks på vägen. Vi märker att vi helt enkelt inte orkar, och trillar ihop i den svåraste branten. Då är det tufft att resa sig efteråt och kanske klarar man det inte ens på egen hand.

Det andra sättet att bemöta en svår uppförsbacke är ju helt enkelt att faktiskt kliva av cykeln. Att inse direkt att det inte är värt den ansträngningen och risken att helt knäckas på vägen. Det kan kännas som ett nederlag att kliva av och så kraftigt slå av på takten, men ibland är det faktiskt det enda sättet att ta sig igenom och framåt. Jag tänker att det kräver både mod och klarsynthet för att fatta ett sådant beslut; och ofta är det tvärtom ett tecken på styrka istället för ett tecken på svaghet.

För vissa av oss är hösten med sitt mörker och kyla en sådan uppförsbacke. Och för vissa är det helt rätt att i det läget, när vi ser det närma sig, satsa hårt och med full kraft möta hindret. För en annan är det tvärtom; det är nu läge att faktiskt slå ner på takten och vara lite extra rädd om sig själv. Kanske är vila och and-hämtning din absoluta prioritet i det läget för att orka i det långa loppet?

Men var finns då Gud i allt detta? Om man håller sig till liknelsen så tänker jag att Gud är den som vinkade av oss när vi lämnade hemmet. Med uppmuntrande ord och med tilltro till att vi klarar det sände han iväg oss på resan. Men han är likafullt solen som lyste över oss och vinden i håret när det gick så lätt så slätt. Men han var också vännen som stannade med bilen när han såg oss liggandes i diket efter kraschen i nedförsbacken, och han är grannen som plåstrade om oss när vi knäckt oss i den tuffa branten. Men likafullt är han också den stora varma famnen som väntar oss när vi äntligen kommer fram. Han är den som med ljus och kärlek i blicken säger: Mitt älskade barn, vad jag har längtat efter dig, välkommen hem!

Johanna Fredrixon
12 oktober 2016

Du som önskar samtal, bikt,
själavård eller förbön är alltid varmt välkommen att höra av dig till mig! Telefonnummer: 076-3219197

14 on sep

Tankar från pastorn

"Jag har varit med om dig, jag kan aldrig förlora digÄ"

När detta skrivs innan semestern är det fortfarande högsommar. Luften är fuktig och kvav, naturen är dovt grön och utslagen till sprickningsgräns. Allt doftar, surrar och kvittrar. Skogen bjuder på allt sitt goda; djupröda smultron, hallon och blåbär. Vinbärsbuskarna glänser blekt röda, mörkt svart-blå och krusbären skiftar i sina olika gul-röd-gröna nyanser. Allt är rikt, gott och vackert.

Och så är också livet ibland; rikt, gott och vackert. Korta stunder kan vi få uppleva hur det är att äga precis allt utan att sakna något. Lyckan, hur flyktig den är, infinner sig. Antingen som ett rus eller som ett stort lugn. Tacksamhet utan gräns.

Jag hoppas att jag och många med mig förmår att spara på de här små stunderna. Bevara dem som pärlor i vårt minne, att plocka fram de dagar som mest av allt bara är grå. För de dagarna kommer ju också. Dagar som är fyllda av stress, suckar och trötta ryggar. Dagar när sommarens höga himmel och kravlösa stunder i gräset känns oändligt långt borta och de regntunga molnen är allt man ser. Sådana dagar är det extra viktigt att påminna sig själv om att vilan och glädjen faktiskt också finns! Även om jag inte ser den för tillfället. Plötsligt dyker den upp, på oväntade ställen kanske. En stund av vila och ljus. Solens sista strålar genom den färgsprakande lönnen. En söndagseftermiddag, helt oplanerad och fri. En kopp kaffe med en god vän.

Låt pärlorna från sommarens goda minnen vara en påminnelse för dig under hösten som kommer att ta till vara på glädjen och vilan när den ges. Som en vacker sten i fickan från sommarens strandpromenad. När du stoppar ner handen i fickan för att plocka upp något stöter du mot den lilla stenen eller snäckan och blir påmind: inte om sorgen över den tid som flytt, utan om glädjen i allt det goda som vi ständigt får ta emot. Erfarenheten om det goda jag fått kan då få bli till ett hopp om allt det goda som väntar.

En av de ljuspunkter som jag ser fram emot under mörka höstkvällar är möjligheten att mer regelbundet få mötas runt nattvardsbordet. Under hösten kommer det att ges tillfälle att dela en enkel och stilla nattvardsstund varannan onsdag kväll, och min bön och förhoppning är att dessa stunder ska få skänka oss både kraft och ljus på vägen. I nattvardens mysterium får vi närma oss Jesus på det djupt personliga och samtidigt ordlösa planet. Vi erfar med vår kropp det som vi aldrig helt och fullt kommer att kunna greppa med vårt förstånd; att Jesus delar våra liv, bär våra bördor och renar oss från all synd. Jag tror att vart och ett av dessa tillfällen också kan få bli till en pärla i vårt minne; en erfarenhet av nåd som ger kraft i vardagen.

Kärleksdikt, "Envoi", av Jacques Werup

/Johanna Fredrixon

Du som önskar samtal, bikt, själavård eller förbön är alltid varmt välkommen att höra av dig till mig! Telefonnummer: 076-3219197

Om bloggen

Här delar församlingsmedlemmar med sig av sina upplevelser i vardag och helg.

Våra pastorer har skrivit många texter i vårt tryckta programblad och några av dem publiceras här.

Vårt aktiva missionsråd berättar om lokalt och globalt missionsarbete.