Du är här:Start > Blogg

9 feb fredag

Tankar från pastorn - Markus runt på 90 dagar

Under vinterhalvåret har vi uppmuntrat varandra att läsa den andra boken i Bibelns nya testamente - Markus evangelium.

För att få lite styrfart i läsandet finns en andaktsbok. Den finns i Missionskyrkan och du får den gratis! Om du hellre vill använda din telefon kan du ladda hem appen "Bibelstund".

Några har kommit igång. Andra har inte börjat. Men de som har provat berättar att bibelläsningen har fått tydliga former. Det beror förmodligen på att bibeltexterna för respektive dag med efter-följande kommentarer inte är så omfattande. Det går att få utrymme för det en stund varje dag.

På Equmeniakyrkans hemsida skriver man om Markus: "Om du vill läsa Bibeln är Markusevangeliet bra att doppa tårna i. Om du redan läst mycket är Markusevangeliet perfekt för en djupdykning. Markus är det äldsta och kortaste evangeliet. Fullt av det glada budskapet om Jesus; som det berättades av de första lärjungarna och lika relevant för oss idag."

Evangelium enligt Markus är en grundligt utarbetad berättelse om Jesu liv. Framför allt tar Markus upp frågan om Jesus är den judiska Messias som man hade väntat på länge. I den första halvan frågar alla vem Jesus är. I mitten handlar det om lärjungarnas tro på honom och i den andra halvan berättas om hur Jesus verkligen blev Messias, den befriare man hade väntat på. Många judar hoppades att Messias skulle störta romarna och styra som kung. Men när vi läser den här boken ser vi att han kom som en tjänare för att bygga upp Guds rike på jorden. Jesus är Guds son, men offrar sitt liv för att rädda människor från slaveriets synd.

Boken avslutas med en utmaning till oss att ta ställning till om vi vill tro att Jesus är Messias.
Markus disponerar sin text efter fem punkter:
1. Jesu dop
2. Jesu uppdrag
3. Lärjungarnas tveksamhet
4. Jesu förvandling
5. Abrupt slut

Vill du läsa mer om vem Markus var finns det mängder av kommentarer på internet. Jag tar mig friheten att sammanfatta en del av de fakta man hittat om honom:

Markus kom från en förhållandevis förmögen familj. Eftersom huset där han bodde omtalas som hans mors, Marias, och inte hennes makes, tyder det på att hon var änka. Huset var stort nog för att ha åtminstone ett stort samlingsrum. Man hade också tjänstefolk anställda, bland annat en ung flicka som hette Rhode.

Markus fullständiga namn var Johannes Markus. I det första århundradets Palestina var det inte ovanligt att en man hade två namn. Johannes var hans judiska namn som betyder "Gud har varit nådig", och Markos (Markus på svenska) hans latinska/grekiska namn som betyder "En stor hammare".

Johannes Markus var inte någon av Jesu Kristi personliga följeslagare. Det finns ingen antydan om att han ens var en av Mästarens lärjungar. Däremot är det mycket möjligt - rentav troligt - att han någon gång kommit i kontakt med Jesus. Jerusalem var Markus hemstad och han hade utan tvivel sett Jesus där vid olika tillfällen. Markus blev en kristen genom andras berättelse.

Sin kunskap om Jesus fick Markus under de år han reste med aposteln Paulus. Han följde med honom och hjälpte honom på alla sätt. Förmodligen fungerade han som assistent eller tjänare. Markus kom till tro under ungefär samma förutsättningar som du och jag har idag.

Mycket nöje med läsningen


/Sven Holmqvist

30 okt måndag

Länkar

När jag skriver detta har jag söndagens gudstjänst färsk i minnet. Tacksägelsedagens gudstjänst. Det kändes som om hela samlingen var en enda lång lovsång. Tacksamhet gick som en röd tråd genom predikan, annat som sades, och i sången. Jag kände mig väldigt glad över att se alla människor som var där.

I vår familjs vardag händer under dagarna många varierande saker, som att sköta djur, skog, grödor med mera. Ett litet exempel på något som hände här om dagen var att vi skulle dra loss en fastkörd maskin från en åker. Vad vi då använde var två stora kättingar, för att med två traktorers hjälp dra loss dumpern. Men det är inte vårt jobb jag egentligen vill berätta om utan det jag kom att tänka på lite senare. När jag funderade på vad jag skulle skriva om här, dök den grova, lite rostiga kättingen upp som en bild i mitt huvud.

Jag tänker att vår gemenskap, i bönen, kan få vara som en stark kedja, där Jesus Kristus är den sammanhållande länken. Närhelst vi kommer att tänka på någon eller något som behöver vår förbön, ska vi vara snabba att sända iväg en bön för den eller det som behöver det. Då får vi vara med i bönekedjan. Det är inte alla av oss som möts så ofta så vi har möjlighet att tala om hur mycket vi uppskattar varandra, men i bönen kan vi få vara med och be för, och välsigna, varandra.

Med bilden på den rostiga kedjan gick mina tankar vidare. Ibland känner vi oss "rostiga". Vi tycker att vi inte är dugliga nog för att ålder, brist på ork och talang sätter stopp. Men fysisk svaghet och andra tillkortakommanden är inget hinder för att vara med i bönekedjan. Där är vi alla viktiga.

I cd-spelaren i bilen hör jag Carola sjunga: Käre Gud jag har det gott. Tack för allt som jag har fåttÄ Tack för liten och för stor. Gud bevare far och mor och alla barn på jord.

Tacksamhet och förnöjsamhet är en av livets stora tillgångar. Tacksamhet föder engagemang. Precis så som sångtexten övergår från tack till förbön kan våra liv få vara. Vi kan känna tacksamhet över stort och litet och därmed vara med och be för både det som ligger oss närmast, familj och vänner, men också det som finns i ett större perspektiv, både långt borta och nära.

Gud, hjälp oss att vara en länk i kedjan.

/Maria Björketun

30 okt måndag

Missionsrådet berättar

Tack alla ni som skänkte kläder och annat till Brobyggets insamling till Estland. Tack ni också som hjälpte till att lasta lastbilen och fixa fika.

Världens Barn-insamlingen firar 20-års-jubileum i år. Och som de sa vid summeringen i tv:n, så skulle den här kampanjen i "den bästa av världar" inte behöva finnas, men så är det nu inte. Över 80 miljoner kronor har samlats in i år och fördelas nu mellan de 14 organisationerna som deltar. Över 1,5 miljard kronor har samlats in under de 20 åren som gått, och förändrat många barns villkor. Tack till dig som hjälpt till att samla in och till dig som gett av dina tillgångar. Vi gör skillnad.

19 Ä 26 november äger årets Kyrkornas globala vecka rum. Ända sedan 2003 är det en vecka då kyrkor samtidigt och tillsammans uppmärksammar globala rättvisefrågor. Över 3000 församlingar och organisationer i Sverige erbjuds vara med. Tidigare kallades den ekumeniska u-veckan.

I år är temat "Hållbar värld för alla". Världens länder har bestämt 17 globala mål som vi fram till år 2030 tillsammans ska försöka nå. Vi ska arbeta för att avskaffa extrem fattigdom, minska ojämställdhet och lösa klimatkrisen. Målen kallas Agenda 2030 eller Globala målen för hållbar utveckling.

Hur berörs vi i vår församling och vad kan vi bidra med?

Under Kyrkornas globala vecka infaller vår Missionsauktion. De senaste åren har 10 % av intäkterna gått till våra systerkyrkors arbete i Estland, så även i år. Sven Johnatan Siidback är barn- och ungdomskonsulent i Unionskyrkan i Estland och Equmeniakyrkan står för hans lön på 64 000 kr. Vårt bidrag från auktionen utgör en välkommen del.

Många är de timmar som Prylladan hållit öppet i sommar och många har lagt ner ett stort arbete där. Resultatet blev drygt 110 000 kronor som nu fördelas på följande sätt:

Ca 32 000 kr till svältkatastrofen i Afrika

Ca 32 000 kr till läxhjälp för romska barn i Rumänien

Ca 16 000 kr till social stöttning i närområdet

Ca 34 000 kr till bygg- och reparationsfond för Ingarps Missionskyrka

Både jul och Equmeniakyrkans insamling till internationellt arbete närmar sig. Temat för insamlingen är, som du säkert vet, "Tänd ett ljus Ä Syrien". Vår gåva går till att ge särskilt stöd till skolgång för syriska flyktingbarn i Libanon och till att bistå syriska familjer, som är kvar i hemlandet, med både medicin och mat, samt även där barnens skolgång. Vi kan stödja landet i deras arbete för en varaktig fred och återuppbyggnad. Ge våra medmänniskor nytt hopp om en framtid.

Glöm inte att be för vår mission!

Jag vill avsluta med ett citat från Kyrkornas globala veckas hemsida:

"Om alla goda krafter hjälps åt kan vi förändra världen".

/Missionsrådet genom Eva Karin Themar

30 okt måndag

Tankar från pastorn - Assisi

Assisi, Italien 12 oktober 2017

Idag har jag gått på gator och torg i Assisi. För ungefär 800 år sedan levde den helige Franciskus av Assisi här. När han en gång bad framför ett krucifix i det förfallna kapellet San Damiano talade Jesus Kristus till honom. Det mötet förändrade allt för Franciskus.

Han var ett av många barn till Pietro Bernardone, en rik tyghandlare och hans hustru Pica. Pappan reste mycket och var i Frankrike när Franciskus kom till världen. Därför var det modern som gav honom namnet Giovanni (Johannes). Men pappan kallade honom alltid Francesco (Franciskus) som betyder "den lille fransmannen". En del menar att det var ett sätt för pappan att hylla Frankrike.

Den unge Franciskus hade alla möjligheter att leva ett gott liv fyllt av äventyr och nöjen. Hans stora dröm var att få bli riddare. Det pågick nästan alltid något krig med någon av städerna i närheten. Han deltog därför 1202 i ett militärt slag mot Perugia. Men han togs till fånga och hölls ett år som krigsfånge. Den erfarenheten ledde till en personlig omvändelse för Franciskus.

Den stora vändpunkten blev en upplevelse i kapellet San Damiano utanför Assisi. En gång när han bad framför krucifixet i den lilla, förfallna kyrkan hörde han en stark röst inom sig som sade: "Franciskus, gå och återuppbygg min kyrka". I början tolkar han uppmaningen bokstavligt. Med sina egna händer börjar han renovera och återuppbygga San Damiano kyrka.

Franciskus var också starkt påverkad av bibeltexterna om att leva i fattigdom. Därför sålde han en del av sin fars varor för att bekosta renoveringen av kapellet och för att ge till de fattiga. Det ledde till att hans far ställde honom inför rätta. Alla relationer bröts mellan far och son. Franciskus lämnade tillbaka allt han fått av sin far. Han avsa sig sitt arv och andra medfödda förmåner och gav sig iväg hemifrån. Det berättas att Franciskus klädde av sig naken offentligt för att riktigt tydligt visa att han menade allvar.

Efter att ha brutit med sin far levde Franciskus bland de spetälska och ägnade sig åt att reparera kyrkobyggnader. Han tiggde och gav så mycket han kunde åt de nödlidande. Själv levde han i största försakelse.


Så småningom börjar han förstå att Guds uppmaning om att återuppbygga Guds kyrka måste tolkas på ett djupare, andligt plan. Man menar att han redan efter 5 år hade 5000 följare. Idag finns Franciskus efterföljare över hela världen. Franciskus bön har blivit en förebild för miljoner människor.

/Sven Holmqvist

Franciskus bön

Herre, gör mig till ett redskap för Din fred.

Hjälp mig att bringa kärlek där hatet gror,
tro där tvivlet råder, hopp där förtvivlan härskar.

Hjälp mig att skänka förlåtelse där oförrätt begåtts,
att skapa endräkt där oenighet söndrar,
att sprida ljus där mörkret ruvar,
att bringa glädje där sorgen bor.

Mästare, hjälp mig att söka inte så mycket att bli tröstad som att trösta,
inte så mycket att bli förstådd som att förstå,
inte så mycket att bli älskad som att älska.

Ty det är genom att ge som vi får ta emot,
genom att förlåta som vi får förlåtelse,
genom att mista vårt liv som vi vinner det.
Det är genom döden som vi uppstår till det eviga livet.

29 aug tisdag

Tankar från pastorn - Allt har sin tid

Sensommar och tidig höst brukar vara min bästa tid på året. Det är då jag har som mest energi, mest lust till att ta tag i projekt och hitta på nya saker. Skogen är full av svamp och bär som bara väntar på att plockas och höst-terminsstarten kommer samtidigt som den friska, klara luften. Känslan i mig när hösten kommer är att allt är möjligt; nu kör vi!

Men detta år blev annorlunda. Redan innan sommaren så började jag få rejält ont i kroppen och orken fanns inte alls som den brukar. Att vara gravid och succesivt bli tyngre och tyngre tar såklart på krafterna, men orkeslösheten och smärtan var en helt annan än den jag kände igen från tidigare graviditeter. Och när sensommaren kom var det inte mycket som fungerade som det skulle i vardagen. Bara att komma ur sängen på morgonen kunde vara en kamp och små saker, som att dammsuga eller gå en kort promenad har plötsligt blivit näst intill omöjligt.

Sinnebilden för den här sen-sommaren och tidiga hösten för min del är när jag och familjen kör ut till skogen, och medan de andra glada traskar iväg för att plocka svamp så får jag sitta kvar vid bilen med en kaffekopp och vänta. Otillfredsställande, minst sagt.

Jag tror att vi flera gånger under livet kommer att få vara med om att vi av olika anledningar inte orkar eller förmår allt det som vi vill. Olika saker händer och det uppstår saker som begränsar oss och vår kapacitet. Och visst är det frusterande att inte kunna göra det man är van att göra, inte orka det man brukar orka! När andra glatt traskar iväg, med både lust och energi, så får man ensam sitta kvar där man är. Och vänta.

Det finns ett bibelord från Predikaren som ofta har återkommit till mig den senaste tiden, och kanske är det också ett ord till dig: Allt har sin tid.

Det kan låta självklart, men för mig har det varit en viktig påminnelse särskilt de dagar då jag varit som mest frustrerad över det som begränsar min vardag just nu. Allt har sin tid (Pred 3:1).

Predikaren skriver vidare: Det finns en tid för allt som sker under himlen. /Ä/ En tid att riva ner, en tid att bygga upp. En tid att gråta, en tid att le. En tid att sörja, en tid att dansa. /Ä/ Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut.

Denna sensommar var det inte tid för mig att fylla frysen med bär eller svamp. Det var inte tid att dra igång ett stort projekt eller starta något nytt. Denna höst är en tid för kaffedrickande vid bilen, då jag har all tid i världen att lyssna till hackspetten som knackar i sitt träd.

Allt har sin tid. Jag vilar i de orden. Och jag inser mer och mer att det faktiskt finns liv också i det avskalade och i det begränsade. Mer liv än man först kan tro! Det är bara på ett annat sätt.

När jag satt vid bilen och surade lite över att jag gick miste om en av mina absoluta favorit-sysslor (plocka svamp) så kom det över mig en tydlig närvaro. Jag förstod att jag inte var ensam där jag satt, utan att Jesus var där
tillsammans med mig, alldeles nära. Det som begränsar mig begränsar uppenbarligen inte hans förmåga att nå mig - tvärt om! När det blir lite tystare runt omkring så kan vi bättre höra hans röst.

Jag önskar dig som läser detta en riktigt fin höst! Med klar frisk luft, hög himmel och fylligt innehållsrika dagar. Jag önskar dig också energi, upptäckarglädje och lust - liksom den nödvändiga vilan emellanåt. Och om det inte blir som du hoppats eller trott, om orken eller förmågan begränsas, så kom ihåg: Allt har sin tid.


/Johanna Fredrixon

29 aug tisdag

Gå mot ljusare tider

Vi går mot mörkare tider! Ja, visst är det ett lite vemodigt uttryck som inte känns helt obekant vid denna tid på året. Inte är det väl konstigt att det ofta är så vi väljer att se på hösten som nalkas?
Vi vet ju så väl hur det känns när klockan ringer på morgonen och det fortfarande är nattsvart utanför fönstret. Då kan högsommardagar med semester och ett sovrum som badar i solljus kännas långt, långt borta. Är det kanske så att vi ibland försöker skydda oss från mörkret som väntar genom att välja en något negativ ingång? För att slippa stå där med skägget i brevlådan när mörkret väl är här.

Med reservation för att låta än mer pessimistisk måste jag ändå säga: Vänner, mörkret är redan här. Vi lever i en värld där människor behandlar varandra som smuts, där generositet ofta betraktas som dårskap och där kärlek gång på gång trampas ner i gruset. Det kan inte ens sommarsolen råda bot på.

Men kanske är det just från denna utgångspunkt vi kan se varandra i ögonen och säga "vi går mot ljusare tider"! Ingen annanstans än i mörkret fyller ljus någon funktion. Ingen annan gång än i avsaknad av ljus är det mörkt. Visst kan vi gömma oss i mörker, men mörker kan aldrig gömma sig i ljus.

Så låt oss hjälpas åt att våga vara optimistiska, att våga krypa fram från gömställen, att våga behöva varandra och att våga lita på att allas ljus kan mota mörker. Även ditt.

När du tittar ut genom fönstret och ser höstmörkret, försök se det som en möjlighet till, och en påminnelse om, att leva ljust. Kanske kan vår gemenskap, vår omgivning och vår värld bli mer och mer likt ett sovrum badande i sommar-morgonljus.

Gode Gud, hjälp oss att våga ta varandras händer, se varandra i ögonen och tillsammans gå mot ljusare tider. Amen.

/Frida Frisk

29 aug tisdag

Missionsrådet berättar

Scouter och kor
Vid årets scoutläger gjordes som vanligt en insamling. Denna gång gick pengarna till ett av Erikshjälpens projekt. På grund av torkan i östra Afrika dör korna för massajerna i Kenya. 2000 kronor kan ge en massajisk familj en ny ko där även eventuella veterinärsbesök ingår. Kon ger mjölk och inkomster som i sin tur täcker kostnaderna för mat, medicin och skolgång för barnen.
Som vanligt var scouterna generösa.

Världens Barn
Världens Barn-insamlingen närmar sig. Femton välkända och noga granskade organisationer samlar tillsammans med Radiohjälpen in pengar till hjälpprojekt med barn i centrum. I år ska vi stå med sparbössor på ICA i Eksjö fredagarna 29 september och 6 oktober. Tänk till om du kan ställa upp en timma. Det blir spännande att se om det finns några kontanter kvar. Vi kommer också att samla in kollekter, som går till Världens Barn, vid Höredalopps-gudstjänsten och scoutgudstjänsten. Vi får se om någon mer aktivitet anordnas.

Klädinsamling till Estland
Dags för höstens Klädinsamling. Denna gång pågår den lördagen den 30 september till och med fredagen den 6 oktober. Som vanligt kan du lägga dina hela och rena kläder samt skor i hästtransporten vid Ingarps missionskyrka. Glöm inte att packa dem i lagom tunga kartonger eller sopsäckar.


Torkan i Afrika
Jag startade med att skriva om torkan i Afrika och jag avslutar med det. Den extrema torkan i östra Afrika är tyvärr inte avhjälpt. Din gåva oavsett storlek välkomnas. Skänk via t ex Diakonia eller Röda korset, eller någon annan hjälporganisation med 90-konto. Varför inte swisha en gåva nu direkt till Diakonia på nummer 90 33 04 4. Du kan skriva Somalia och Kenya på meddelanderaden, så går pengarna helt säkert till torkkatastrofen.


/Missionsrådet genom Eva Karin Themar

2 jun fredag

Omsorgsgruppen - vad gör vi?

Omsorgsruppen består av Ingemar Olofsson, Anna Rydsmo, Margaretha Martinsson, Gunnel Svensson, Joel Samuelsson och Johanna Fredrixon.

Gruppenstartades för många år sedan som ett sätt att stötta dåvarande pastor med bland annat hembesök och tillsammans utgöra en bättre resurs att kunna fånga upp människor som kan vara i behov av extra omsorg och stöd.

- besöka människor i församling och bygd som är i behov av besök.

- möta människor som är i behov av själavårdssamtal och hjälpa dem att finna en själavårdare som de känner att de kan prata med. Våra pastorer finns alltid till hands!

- uppmärksamma "diakonins månad" (september) och dess aktuella ämne.

- anordna samlingar för pensionärer, oftast på sommaren och runt jul.

- samarbeta med Equmenia Ingarp för utdelning av jul- blommor till äldre.

- uppvakta människor i vår församling som fyller 80, 85, 90 år och sedan varje år efter det.

Vi tror att: Olika åldrar och olika människor behöver olika omsorg - men ALLA behöver omsorg!

I Rom 12:15-16 står det: "Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med demsom är ringa." Detta är något som vi i Omsorgsgruppen försöker leva efter.

Du är alltid välkommen att kontakta oss i Omsorgsgruppen, antingen för egen del eller för att tipsa om någon eller något som du tror att vi bör uppmärksamma.

Guds frid!

/Omsorgsgruppen

1 jun torsdag

Tankar från pastorn

Han möter dig vid brunnen

Vilken är din törst? Sommaren närmar sig. Kanske drömmer du, liksom jag, om solsken, värme och bad? Ljumma sommarkvällar, bärplockning, glass och doften av grillkol?
Smultron, nyklippt gräs och vidöppen ytterdörr? Efter en kall vår är längtan stor efter värme och ljus. Man känner sig nästan utsvulten, svag, som att man aldrig skulle kunna dricka sig riktigt otörstig på fågelsång och solbränd hud. Men den som väntar på något gott Ä

Samtidigt kan man fråga sig om det verkligen är detta som är den djupa längtan; den djupa törsten. Eller om den faktiskt mest är ett symptom på något som ligger fördolt ännu längre ner. En längtan efter vila och återhämtning kanske? En törst efter de oplanerade dagarna och den särskilda frid som bara infinner sig efter en tids ostörd vila. När man kan svara "Ja, absolut Ä jag har tid!" eller "Ja, varför inte?"

Behovet av vila och återhämtning är ingen defekt som vi människor har; en biprodukt av all vårt producerande och vår effektivitet. Nej, behovet av vila är inbyggt i vårt DNA redan från skapelsen och har att göra med vår Gudslikhet. Som skapade till hans avbild ligger det i människans väsen att vilja balansera upp arbetet med vila, liksom Gud vilade på den sjunde dagen. Vilan och avbrottet från vardagen innebär alltså en viktig del av vad det innebär att vara människa, och om vi inte får det behovet tillgodosett väcks en törst inom oss som, om den inte blir stillad, kan få allvarliga konsekvenser.

Jag tänker på kvinnan som Jesus mötte vid Sykars brunn, i Johannesevangeliets fjärde kapitel. Mitt på dagen, i den stekheta solen, kommer hon dit för att fylla sitt krus med vatten. Vardagens eviga möda och slit. Men så möter hon Jesus vid brunnen. Och han inbjuder henne att för en stund stanna upp, sätta sig ned och samtala med honom. Där, vid brunnen, räcker han henne av det vatten som kunde stilla hennes sanna, djupa törst. Han ger henne av det vatten som ger Liv, och Liv i överflöd.

Också den här sommaren väntar Jesus vid brunnen. Han väntar på dig. Han inbjuder dig till vila, en stunds avbrott från vardagen, där du får sitta ner och bara ta emot. Din djupa törst blir stillad i de strömmar av levande vatten som flödar från hans inre. När din längtan och trötthet finner ett hem hos Gud.

Jag vill uppmuntra dig till att försöka uppmärksamma Hans närvaro när du sitter där på brunnskanten i sommaren. När vilan infinner sig, oavsett om det är i hängmattan, under skogs-promenaden eller med goda vänner en sen-sommarkväll. Uppmärksamma att han finns där hos dig, att han ger dig vatten att dricka, och tacka honom för det Liv som flödar och välsignar. För Gud tar inte semester på samma sätt som du och jag. När du vilar arbetar han istället intensivt i ditt liv. Som Tomas Sjödin skriver: "Det händer när du vilar". Mötet sker.

Käre far, tack för att du välsignat vilan och att du alltid vill möta oss i vår törst och längtan.
Ge oss denna sommar av det levande vatten som skänker Liv, och Liv i överflöd.
Amen.

/Johanna Fredrixon

Du som önskar samtal, bikt,
själavård eller förbön är alltid varmt välkommen att höra av dig till mig! Telefonnummer: 076-3219197

1 jun torsdag

Skaparen och hans skapelser - en bisyssla?

Det kan inte vara lätt att vara ett litet bi den här våren. Soliga veckor avbyts av dagar med snö och hagel, och även om det ser soligt och varmt ut kan det vara riktigt kyligt när man väl lämnar kupan.
Jag kan tänka mig hur bina klagar:
- Va? Hagel? Det sade de inget om i pollenrapportenÄ

Vi hade en del bikupor runt vårt hus där jag växte upp på landet. Bina är fantastiska på många sätt, och det är frestande att likna församlingen vid ett bisamhälle, men jag tror att det finns viktiga skillnader. En sak som skiljer är att vi är unika, och våra unika personligheter är skatter i vår församling.

En annan sak som skiljer är vad som blir resultatet av vår gemenskap. Vår honung ska inte behöva stjälas, eller tas med våld. Den är till för alla, både innanför och utanför kupan. Och på det sättet kan våra gåvor och bisysslor få blomstra inom församlingen, men även få vara en del av församlingens utsträckta händer till samhället runt omkring. Det här är några av de saker som gör att församlingen inte är någon bisyssla - det vi gör är inte likformiga förpackningar av honung för oss själva, utan vi får dela med oss av de Guds gåvor som vi får förvalta överallt i våra liv.

En annan skillnad är vad vi gör på sommaren! Medan bina bygger och stretar dag ut och dag in, får vi tillfällen att verkligen vila, umgås och njuta av sommaren! Med Guds välsignelse!

Tack för att ni ger mig och andra så mycket!
Tack för att ni är unika!


Mvh
Joel Samuelsson

ÄMan hörer fåglar sjunga
med mångahanda ljud,
skall icke då vår tunga
lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära,
stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära
och fröjda på en gång!

(Den blomstertid nu kommer.
Text: Israel Kolmodin, J.O. Wallin)

Om bloggen

Här delar församlingsmedlemmar med sig av sina upplevelser i vardag och helg.

Våra pastorer har skrivit många texter i vårt tryckta programblad och några av dem publiceras här.

Vårt aktiva missionsråd berättar om lokalt och globalt missionsarbete.