- Livsberättelser http://www.eq-ingarp.se Livsberättelser från sv-se © 1995 - 2020 () () Tue, 10 Feb 2015 21:22:00 +0100 Tue, 10 Feb 2015 21:22:00 +0100 http://www.rssboard.org/rss-specification 1 - Livsberättelser http://www.eq-ingarp.se Livsberättelser från <![CDATA[En bibeltext att fundera över ...]]> Tue, 10 Feb 2015 21:22:00 +0100 Detta är en bibeltext som kommit till mig den senaste tiden, vars betydelse jag tror att vi alla i församlingen behöver fundera över. Vad betyder den i praktiken i vår församling inför framtiden? Texten ger både hopp och utmanar oss, tycker jag! Paulus skriver till efesierna i Ef 1:17-19 (ur bibelöversättningen "Handbok för livet"):

Jag ber alltid för er, särskilt att Gud, Herrens, Jesu Kristi, underbare Far, ska ger er vishet, så att ni klart kan se och verkligen förstå vem Kristus är och allt det han har gjort för er.
Jag ber att ni ska vara öppna för hans vishet, så att ni kan se något av den framtid som han har kallat er till att dela med honom.
Jag vill att ni ska förstå hur rika vi har blivit genom det som Kristus har gjort för oss. Jag ber att ni ska inse hur otroligt stor hans makt är att hjälpa dem som tror på honom.

/Anna Rydsmo

]]>
<![CDATA[Mattias svarar ...]]> Mon, 15 Sep 2014 22:52:00 +0200

Du har vuxit upp i en kristen familj, med många kristna vänner i en frikyrklig miljö. När du var yngre (typ tonåring) var det självklart för dig då att du ville gå med Jesus?

På ett grundläggande, djupare plan så var det självklart att det fanns en Gud och att jag trodde på detta. Man fick ju mycket gratis när man växte upp i en sådan miljö och det fanns gott om goda förebilder, både äldre och yngre. Men man måste hitta sin egen personliga tro och sitt eget förhållningssätt och det kan vara en kamp. Man kan inte leva enbart på andras tro. Någonstans måste man sätta ner foten och bestämma sig.

När det kommer till det personliga uttrycket och engagemanget har det gått fram och tillbaka. Det är ju lätt att "leva ett kristet liv" när det är normen, men det räcker ju inte hela vägen, det tillfredsställer ju inte de innersta behoven och det kan ju ta lite tid att inse vad som saknas, vad som fattas mig.

Vad är då bränslet i din relation till Gud?

För mig är känslan att jag inte kommer undan Gud. Det är lätt att säga ja till Gud när man lever i en kyrklig miljö, men vad man sedan gör av sin tro, hur man låter Gud styra i sitt liv, är nästa fråga. Det finns inom mig en längtan, ett tomrum som jag känner ännu inte är fyllt. Något inom mig som pockar och drar, det går inte att negligera. Något är nedlagt i mig och dörren är öppen och frågan är vad jag låter det gudomliga göra i mig, med mig.

Hur hanterar du insikten om denna längtan?

Det är i det lilla det händer. Var jag har mina tankar i vardagen. Jag söker kanske Gud mer aktivt genom t ex genom att lyssna på lovsånger och predikningar, genom att ta till mig andras vittnesbörd. Jag försöker ha fokus på Jesus. Vi gör ju varje dag aktiva val med vår tid och vårt engagemang.

Och vad hoppas du det leder till?

Jag hoppas det leder till mer mod att vara radikal. Jag känner ett allt större behov av att sträva emot strömmen. Att vara kristen med Jesus som förebild. Det samhälle vi lever i och påverkas av går ju helt på tvärs mot det Jesus stod för. Vi lever i ett ytligt brus där belöningen/bedövningen ges av konsumtion och yta men vårt innersta väsen behöver något helt annat.

Om inte vi kan visa på andra värden - vem ska då göra det? I hemmet och i landet Sverige Ä

]]>
<![CDATA[Rosa svarar ...]]> Mon, 09 Jun 2014 23:34:00 +0200

Hej Rosa, hur är läget?

Quite nice actually. Har fått komma ut på grönbete igen, och det är ju oslagbart att få beta de första saftiga späda grässtråna. Nu vill man inte byta med någon, bara gå här och mumsa, hålla koll på lillkalven som leker med de andra kalvarna och när man är mätt bara lägga sig ner och idissla en stund.

Det förstås, det låter som ett gott liv det, men om du ändå skulle byta med någon? Om du fick vara människa för en dag, vad skulle du göra då?

Hualigen, tja jag skulle väl oroa mig för att inte pengarna skulle räcka, eller för hur det ska gå för barnen, eller att kompisarna inte skulle tycka att min profil är tillräckligt cool på Instagram, eller så, det är väl vad ni gör, eller? Jag skulle väl tycka att jag hade så förskräckligt mycket att göra, men ändå både hinna se på TV och kolla mina 5 favoritbloggar.

Nej, jag bara skämtar, ni har verkligen så många möjligheter att göra goda saker och roliga saker så det vore jätteskoj, men egentligen skiljer sig inte våra liv så mycket i princip. Vi är alla satta där vi är av vår skapare och vi gör det bästa efter de förutsättningar vi har fått. Jag tar hand om mina kalvar, äter, sover och hm, gör mina behovÄ Om något händer i flocken råmar jag tills husbonden hör mig och kommer till undsättning. Ungefär som ni väl?

Så vad är meningen med livet då, Rosa?

Å, för mig som ko är det väl uppenbart, jag är här för er skull. Jag finns för att ni har glädje och nytta av mig, och kanske lite för att Vår Herre har sån skaparlust. Han kan liksom inte låta bli att ständigt skapa nytt liv.

För er människor handlar det väl lite om att välja sida också, gott eller ont, ni har ju nu en gång för alla tagit er friheten att kunna välja mellan dessa två. Jag gissar att ni har fullt upp varje dag att välja och välja och välja - gott eller ont, gott eller ont, gott eller ont?

Säg inte så Rosa, det gör ont i hjärtat då.

Ont? Ja just det, du fick ju också samvetet, det slapp jagÄ! Man kan inte både äta äpplet och ha det kvar, så att säga. Hö hö, det tänkte du inte på?

Men Rosa, vad ska en människa göra?

Göra och göra, du vet ju svaren själv människa. Inser du själv att du inte klarar att klämma dig igenom nålsögat är det väl bara att erkänna det. Inte ens Gud stod ut med att se er gå till spillo, fast han sett allt ont ni är kapabla att göra, och gav er en frälsarkrans att hugga tag i.

Är det så enkelt, Rosa?

He he, enkelt ja. Som det står i er heliga skrift "Gud gjorde människan enkel och rak, men hon konstrar till det på alla möjliga visÄ" Jag gissar att till och med den enkla ekvationen är för svår för de flesta människor att ta till sig. Ni är verkligen motsägelsefulla - ni på två ben. Intelligenta så det förslår, men vishet kan ni knappt stava till.

När du pratar så där önskar jag att jag vore en ko.

Nu ljuger du, men det finns en ko i alla, som vill. Å nej, du är bättre som människa och jag vill inte vara utan dig. Du är trots dina brister ganska bra att ha, och vi hänger ihop du och jag. Vi behöver varandra. Vi har samma ursprung Ä lite olika uppdrag under vår tid här på jorden Ä och sedan går vi tillbaka dit vi kom ifrån igen.

Du är så klok Rosa, vad ska du göra idag?

Inte mycket, se på liljorna på ängen Ä

]]>
<![CDATA[Kjell Ljunggren svarar...]]> Wed, 16 Apr 2014 20:41:00 +0200

Snart är det påsk - vad betyder påsken för dig?

Det som hände då, är det största som hänt i mänsklighetens historia. När vi firar påsken blir vi påminda om detta. Nyligen var jag och lyssnade till Boris Salo, präst och författare från Finland, som lärt sig Markusevangeliet utantill och läste upp detta med stor inlevelse. Då blev det väldigt tydligt för mig att hela Jesu liv var inriktat just på denna händelse. Siktet är påsken, det andra som händer är egentligen bara bonus. Och människorna ikring honom hade svårt att förstå. För dem såg det ut som allt slutade med ett nederlag. Men efteråt kan vi förstå att det inte var ett nederlag utan seger.

Så kan det också vara många gånger i livet, det som ser ut som misslyckanden kan ge upphov till mycket gott när man ser i backspegeln.

Du lever nära musiken - vad betyder musiken för dig på en gudstjänst/möte/samling?

All musik är viktig. Musik öppnar våra sinnen, den påverkar oss. Musiken i kyrkan är jätteviktig.

Vad är församlingen för dig?

Församlingen är där vi som har en bekännande tro träffas och stödjer varandra. Sedan ska vi gå ut och förmedla Jesus för andra! Vi ska inte bygga upp en så stor verksamhet och organisation så att vi blir instängda och upplåsta av alla aktiviteter, och inte har tid att ta hand om de i samhället som bäst behöver oss. Vi behöver hitta naturliga sätt att prata med andra om vår tro, för människor i allmänhet längtar efter att få höra om det. Och man måste ha tålamod! Man kanske får umgås med en människa ett helt liv utan att man ser någon frukt av det, men så händer det ändå något till slut.

Hur skulle du beskriva Jesus (utifrån din personliga relation till honom)?

Det är svårt att sätta ord på det, men jag ser det som en kompisrelation. Någon jag kan berätta allt för och diskutera allt med. Det är det viktigaste i kristendomen att man får ha en personlig relation till Gud. En kärleksrelation!

Vill du dela med dig av något boktips?

Jag har läst mycket litteratur om människor som varit på "andra sidan" och det de upplever är just att Gud ÄR kärlek och att mötet med Gud förändrar deras liv. Det har betytt mycket för mig att få läsa om detta, det ger mig hopp. Jag kan rekommendera "Himlen finns på riktigt" av Todd Burpo och "My descent into heaven" av Howard Storm.

]]>
<![CDATA[Nina Hörlén svarar ...]]> Mon, 03 Feb 2014 19:13:00 +0100

Hej Nina!
Du har nyligen flyttat hem till Norrby från Västerås. Hur känns det att vara tillbaka i Småland och i församlingen i Ingarp igen?

Jätteroligt! Jag har längtat hem länge, är väldigt hemmakär. Och jag har saknat församlingslivet, för jag har inte haft något sådant under tiden jag bodde i Västerås. Jag hade ambitionen att försöka hitta en församling där, men av olika anledningar blev det inte så.

Varför är du med i en församling?

Anledningen till att jag gick med i församlingen vid just det tillfälle jag gjorde var bland annat för att jag skulle flytta iväg och hade ingen församling dit jag skulle. Så det kändes tryggt att ha en församlingstillhörighet i ryggen, även om jag inte kunde vara på plats rent fysiskt så ofta visste jag att man bad för mig och det var skönt att veta.

För mig betyder det mycket att få påfyllning från församlingen, gudstjänsten och gemenskapen med andra troende stärker mig.

På vilket sätt vill du tjäna Gud?

Jag har alltid haft lätt för att umgås med människor som ännu inte har en gudstro och jag tror jag har en uppgift där. Det har vuxit fram naturligt, särskilt under mina studieår i Jönköping, att prata om min tro och be för människor som inte själva tror än. Just därför är det viktigt för mig med en församling att luta mig mot och hämta styrka ur.

Hur skulle du beskriva din relation till Jesus?

Jesus är grunden i mitt liv, han är alltid där, var jag än befinner mig och i vilket sinnestillstånd jag än är i. Men jag brottas med min tillit till Gud i vardagen. Jag har svårt att släppa taget och lita på att Gud styr till det bästa. För att nämna ett exempel längtade jag länge efter Edit (min dotter) och var arg på Gud för att hon dröjde. Nu i efterhand kan jag se att hon kom i precis rätt tidÄ! Så jag tränar på att be: "Gud ge mig vad jag och min familj behöver." Istället för att be om en massa småsaker.

Favoritsång?

"Du vet bättre än jag" som är från en barnfilm som handlar om Josef och hans bröder. Refrängen lyder: "Du vet bättre än jag, styr mina steg. Jag ber dig låt allting bli bra, för du vet bättre än jag."

Favoritbön?

"Jag prisar din vishet, du som tar till dig det skadade och lägger din skatt i bräckligt lerkärl."

]]>
<![CDATA[Elin svarar ...]]> Thu, 14 Nov 2013 11:16:00 +0100

Du och din man tog initiativ att starta en bönegrupp/hemgrupp, varför det?

Tanken föddes ur en längtan att fördjupa livet med Jesus. Att ha en gemenskap med andra troende och att odla en livsstil där man blir beroende av och finns till för varandra. Att låta det som är mina vänners längtan, sorg och glädje bli viktigt för mig på ett mer påtagligt sätt.

Får man inte detta redan genom att vara med i församlingen?

Jo, på ett plan får man ju det absolut! Församlingen och gudstjänstlivet är viktigt för mig. Allt mer och mer faktiskt. Men jag känner också att den lilla gruppens träffar kompletterar gudstjänsterna och fyller de behov av närhet, öppenhet och trygghet som är svårt att åstadkomma i ett större samman-hang.

Det lilla mötet ger också helt andra förutsättningar att våga pröva sina andliga gåvor. Min förhoppning är att bönegruppen skall ha en positiv effekt på alla andra sammanhang i livet som till exempel familjen, arbetet och församlingen.

Hur ser upplägget ut i er bönegrupp?

Först vill jag bara poängtera att bönegrupper förstås kan se väldigt olika ut, för vi har alla olika sätt att uttrycka, förmedla och leva i tro. Och det är inte alls säkert att det passar alla att vara med i en bönegrupp, det är ju inget man ska vara med i för att man "borde".

I vår grupp träffas vi ungefär varannan vecka och vi har mycket medvetet valt att inte lägga fokus städning och bullbak. Det är samtalen om livet och om tro, om det vi står i för dagen som är i centrum. Vi brukar gå laget runt så alla får möjlighet att "boosta". Och vi delar förböner, omsorger, tillbedjan och tacksägelser och håller fram alla våra små och stora böneämnen inför Gud. Och för att vi inte ska bli sittande hela natten har vi gjort vissa begränsningar vad gäller tidsramarnaÄ

Så skulle du rekommendera andra att starta bönegrupp?

Absolut! Att leva i tro kräver ju nästan daglig omvändelse och många aktiva beslut. Jag känner att bönegruppen hindrar mig från att stagnera och gör det lättare att lyssna in Jesus och låta honom verka i mig. När det känns tungt blir jag buren av andra och jag får också tillfällen att ge ut till andra i min tur. Men jag tror det är viktigt att alla som är med bär på en längtan och inte ser det som en plikt. Då kan en bönegrupp verkligen bli en plats att växa på!

]]>
<![CDATA[Henrik svarar ...]]> Tue, 24 Sep 2013 23:31:00 +0200

Du är person med ett stort socialt engagemang som tar dig tid för många människor i din omgivning. Hur kommer det sig?

HmÄ det är inget jag har direkt tänkt på, det har nog bara blivit så. Men jag kan se lite bakåt nu när jag är vuxen och se upp till mina föräldrar och mina mor- och farföräldrar för att de inte låtit pengar vara det viktiga utan alltid låtit oss (barn) och andra människor komma först. Det har varit en naturlig del av vardagen för dem och jag blir mer och mer tacksam för att jag har fått växa upp i den andan.

Hur tänker du då, var går gränsen för hur mycket man kan ge av sig själv?

Ja, hehe, det är helt klart så att det är ju sällan så att man just sitter och väntar på att få ett samtal när frågan om hjälp kommer, oftast står man mitt uppe i något annat. Det blir gärna en "kamp i skarpt läge" om man ska göra det man egentligen måste eller hjälpa någon annan. Framförallt är det väldigt roligt att få hjälpa andra, men visst finns det tillfällen då man inte alltid kan vara helt tillgänglig.

Du är en företagare med mycket driv, vilken roll spelar din tro i företagandet?

Generellt sett är det lätt att kämpa på lite för mycket själv utan att fråga Gud om råd. Man ska be mycket över sin verksamhet och att Guds vilja sker med den. Och inte minst att våga be om bönehjälp över sin verksamhet om man inte själv orkar be - det är en urkraft vi har att hämta av. Det blir mer och mer tydligt för mig att man måste involvera Gud i sitt företag. Man ramlar så lätt i fallgropar om man glömmer bort att be, det är så lätt att gå och oroa sig för både det ena och det andra. Och jag är en sådan person som inte orkar gå med oro under en längre tid. För mig är det viktigt att lämna av all malande oro hos Gud vare sig det handlar om jobb eller något annat. Om jag känner en frid innerst inne klarar jag mycket lättare av tillfällig yttre stress.

Församlingsliv Ä varför?

Jag behöver påfyllning och undervisning för att underhålla min tro. En del säger att man kan ha en gudstro utan att vara med i en församling, men för mig är gemenskapen med andra troende nödvändig. Tron är det mest intima man har, och delar man de djupaste och mest nödvändiga behoven i livet med varandra så är det såklart laddat och därför blir församlingen som en tät familj. Jag känner en stark tilltro till det sammanhanget, det är något man kan luta sig mot.Vi har för övrigt känt oss väldigt välkomna och det har varit mycket lättare än vi trodde att komma in i församlingen. Alltså, fattar ni egentligen vilken fantastisk församling vi har? Det är en arbetande och aktiv församling, det vet ni om, men jag känner framförallt att det är en varm och kärleksfull församling!!!

Till sist, vad tänker du kring andliga gåvor?

Ja, det har ju nästan försvunnit i en del församlingar, men det borde vara en självklarhet. Andlighet är inget man ska vara rädd för, det ligger så att säga i kristendomens naturÄ J Men det är viktigt att man ber Gud och Den helige ande att visa vilka gåvor man har. Man kan inte ta en gåva, för då är det ingen gåva. Som församling behöver man vara förlåtande, för det kan ju bli fel, men då får man inte döma den personen. Jag längtar efter att de andliga gåvorna ska komma fram mer i församlingen, det är spännande! Och jag skulle vilja höra mer undervisning om detta.

]]>
<![CDATA[Anna svarar ...]]> Sat, 25 May 2013 11:22:00 +0200

Finns det något hos Jesus som fascinerar/griper/inspirerar dig mer än allt annat?

Hans förmåga att balansera nåd och sanning. Nåd utan sanning blir liksom bara smetigt och gulligt - ingenting, och sanning utan nåd blir hårt och dömande. Vi människor har så lätt att hamna i det ena eller andra. Antingen slätar vi över och känner oss goda som kan stå ut med andra människors brister eller också dömer vi utan att ha tagit reda på orsaken. Jesus ser sanningen i varje människa, både den vackra och den fula och återupprättar med sin nåd. När Jesus ser med sina kärleksfulla ögon på oss blir inte sanningen hotfull längre och vi vågar se våra brister och kan ta itu med dem.

Hur läser du Bibeln?

Pinsam fråga! Jag önskar att jag kunde säga "troget varje dag", men så är det inte. Jag blir nästan som förälskad i Bibeln då och då och läser mycket. Kan liksom inte få nog. Sedan har jag perioder när jag nästan inte läser något. Jag har en andaktsbok, med en bibelvers för varje dag och någon som förklarar. Jag behöver predikningar och böcker m.m. för att förstå Bibeln. Jag förstår inte så mycket själv bara av att läsa en bibeltext rakt upp och ner. Fast när jag ska predika eller hålla en andakt så sätter jag mig in i vad texten handlar om, men det kräver mycket koncentration och den har jag svårt att finna mitt i alla vardagsbestyr.

Vad är "frihet i Jesus" för dig?

Jesus som person och Bibeln är väldigt komplexa och det finns mycket med dem som kan uppfattas som motsägelsefullt. Men livet och människor är också komplicerade och svårbegripliga och kan inte förklaras enkelt. Då blir det bara platt och fördoms-fullt. Det står i Bibeln om att talet om korset är en dårskap för dem som tvivlar på det och en Guds kraft för dem som tror. Frihet i Jesus handlar för mig om att det man gör i kärlek och enligt Guds ord, med Guds andes ledning blir rätt i en situation, men helt fel i andra situationer. Motsägelsefullt, enligt den här världens sätt att se, men vi får lita på att Anden, Hjälparen, som Jesus lovade oss efter att han lämnade jorden, leder oss. Vi är fria i Guds andes vind om vi lyssnar och följer med. Så enkelt och så svårt! Tro som utövas enligt en mall blir död och oangelägen, för då får man anpassa livets alla komplicerade situationer efter mallen och man låter inte Jesus bli levande i ens vardag.

Hur skulle du vilja beskriva din relation till Gud?

Den har blivit mig så totalt livsnödvändig, så kär, vare sig livet är lust eller nöd. Det handlar inte längre om en relation med någon långt borta, utan jag får liksom leva i Guds hand. Jag förstår inte hur människor vill leva utan den relationen. Livet för många verkar reduceras till konsumtion av saker och upplevelser, den egna personliga utvecklingen och det som känns bra för stunden. Jag önskar jag kunde förklara hur meningsfullt och stort livet blir när det får bottna i en relation med Gud. Det ger frihet att inte behöva vara modern och göra som alla andra.

Vill du berätta om någon person eller någon särskild händelse som påverkat dig i din tro?

Det finns många som påverkat min tro och om man sammanfattar dem handlar det om ledare som troget och uthålligt gav av sin tid. Jag förstod som barn och tonåring att det där med Gud måste vara något väldigt viktigt om alla dessa satsade så mycket. Jag ville ha det som de hade.

Ungdomspastorn under min tonårstid, Thomas Segergren, har nog betytt allra mest för att hitta en tro som burit genom livet. Han lärde mig att våga eller i alla fall vilja våga leva i och ut tron. Att inte bara följa strömmen.

Har du något boktips du skulle vilja dela med dig av?

Jag älskar att läsa, så jag har många... Om någon skulle ha missat det, så är en av de senaste som betytt mycket för mig "Fri att leva enkelt" av Richard Foster, som handlar om just det som titeln säger. Om friheten i Kristus som får konsekvenser i livet i övrigt. Den är trögläst i början men om man inte ger upp, ger den så mycket!

En annan är "Drunkna inte i dina känslor" av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. Äntligen har jag förstått att jag inte är ensam om att vara stark och kompetent ena dagen och totalt orkeslös nästa och att det faktiskt finns positiva sidor med det. Jagkänner mig inte så konstig och svårbegriplig längre, utan kan se att Gud kanske hade sina poänger med att skapa mig till den känslosamma och reflekter-ande, men inte alltid så effektiva, människa jag är.

Ännu en annan är "Livets små omvägar. 50 råd från en som tagit dem." av Regina Brett. Den är på ett sätt väldigt amerikansk, vilket jag kan ha lite svårt för, det där med att om du bara anstränger dig så går allt, men den handlar också om friheten i Kristus. Den består av 50 krönikor, lättlästa och tanke-väckande.

Vill du läsa skönlitteratur så är Vibeke Olssons fyra böcker om Sågverksungen Bricken från Svartvik att rekommendera, för såväl tonåring som vuxen. De är intressanta ur ett historiskt perspektiv med ett modernt Sverige på framväxt ur alla folkrörelserna. De ger förståelse för våra rötter på ett lättläst, gripande och tankeväckande sätt. Särskilt den första boken i serien är fantastisk! Den fjärde, Amerikauret, är nyutkommen och den har jag inte läst än.

Alla böckerna ovan är utgivna på Libris förlag och går enkelt att beställa på tex. www.bokus.com eller libris.se. Böckerna om Bricken vet jag finns på biblioteket eller via bokbussen. Det kanske de andra gör också.

]]>