26 okt onsdag

Hälsningar från Zambia

Jag och min reskamrat Linda har nu varit i Zambia och Mpongwe i lite mer än en månad. Det har blivit oktober, den varmaste månaden på hela året här. Termometern visar på över 40 grader varje dag och vi går runt och svettas och dricker litervis med vatten samtidigt som vi jobbar på med de olika projekten som finns här. Jag är på sjukhuset med sjukhuspastorn några förmiddagar i veckan och ber för patienterna. Jag försöker prata lite med dem också, och även om det oftast bara blir någon hälsningsfras på lamba, språket som talas mest här, är besöken väldigt uppskattade. Vi skrattar tillsammans, vi gråter tillsammans, och vi ber till samma Gud. Det känns tryggt, att var jag än befinner mig så är Gud densamme, och han hör oss oavsett om vi pratar svenska eller lamba.

Det jag har jobbat mest med sedan jag kom hit är att vara med och starta upp ett sömnadsprojekt. Jag och Ann, en brittisk missionär, har träffats i hennes hem tillsammans med sex zambiska kvinnor och börjat lära dem att sy. Vi har en blandning av elektriska symaskiner, tramp-maskiner och handmaskiner. De allra flesta är väldigt gamla och är ingenting som min Husqvarnamaskin där hemma så även jag har fått lära mig hur de fungerar. Och när inte jag lär mig nya saker försöker jag vara en lärare för
kvinnorna. Först fick de öva på att sy rakt, vilket var en utmaning för de flesta. Sedan avancerade vi till att sy tygpåsar som de kan ha sina olika tillbehör i, och efter det gjorde vi gardiner till sjukhuset. Nu har vi börjat sy skjortor till den stora beställningen av skoluniformer vi har fått. Både jag och Ann är otroligt glada över utvecklingen, och jag har det så fantastiskt roligt när jag jobbar med det här projektet. Det är ett härligt gäng kvinnor jag får arbeta med, som skrattar när något råkar bli fel och som gör små segerdanser när något är klart. Målet med sömnadsprojektet är att starta upp ett kooperativ som kvinnorna ska kunna driva själva, utan min och Anns hjälp. Vi vet att det kommer att ta tid, för saker och ting tar tid i Zambia, men vi tror på att Gud är med hela vägen.

Livet här i Zambia är spännande, utmanande, jobbigt och roligt på samma gång. Det har inneburit kulturkrockar, hemlängtan och skrattattacker. Vi har åkt på ett lastbilsflak i tolv timmar, ätit med händerna, förundrats över våra mangoträd och suttit på små träbänkar under evighetslånga gudstjänster. Vi tar en dag i taget och litar på att Gud har koll när vi inte har det.

Tack för ert stöd och era böner, fortsätt gärna att be för de olika projekten och människorna här.

Allt gott!

/Beatrice Sigfridsson

Om bloggen

Här delar församlingsmedlemmar med sig av sina upplevelser i vardag och helg.

Våra pastorer har skrivit många texter i vårt tryckta programblad och några av dem publiceras här.

Vårt aktiva missionsråd berättar om lokalt och globalt missionsarbete.